Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åbergsson, Gustaf Fredrik - Åbom, Johan Fredrik - Åderman, Karl - Ågren, Gunnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åbom
487
Ågren
Ä. hade klen hälsa och gjorde
upprepade resor till Paris för att kurera
sig. Han passade emellertid på att
utnyttja tiden till studier oeh
tillgodogjorde sig mycket av det franska
spelsättet, vilket enligt samtida
vittnesbörd inte enbart var av godo då han
gärna överdrev den franska skolans
fel. Av Å:s roller kunna nämnas
titelrollen i Molières ”Tartuffe” — enligt
mångas mening hans bästa roll ■—,
Hamlet oeh Samuel i P. A.
Wall-marks ”Sulioterna”. — Gift 1) 1793
med premiärdansösen Margareta
Christina Hallongren, f 1810; 2) 1815
med skådespelerskan Ottiliana
Carolina Kuhlman. H. U.
Johan Fredrik Äbom.
Åbom, Johan Fr edrik, arkitekt,
f. 30 juli 1817 i Stockholm, t 20 april
1900 därstädes. Föräldrar:
viktualie-handlanden och rådmannen Carl Å. och
Betty Kristina Edman. — Å.
studerade arkitektur vid Teknologiska inst.,
där han inskrevs 1832, och vid
Konst-akad. och fick genom statsbidrag
möjligheter till utlandsstudier. Han var
1843—53 Fångvårdsstyr:s arkitekt
och blev vid överintendentsämbetet
1845 konduktör och 1862 förste
arkitekt, på vilken post han kvarstod till
1882, från 1880 ss. byggnadsintendent
för kronans hus i landsorten. — Å. är
det sv. 1800-talets produktivaste
arkitekt och en av dess smaksäkraste
artister. Spec. har han genom ett antal
framträdande byggnader bidragit till
Stockholms stadsbild. Ä. följde
receptivt den stilhistoriska
arkitekturens utveckling, kanske främst under
intryck av den samtida
Parisarkitekturen. I sina verk använder han
liksom sina samtida putsfasaden, som
han först ger en mycket måttfull,
efter hand mera rik detaljutformning.
Stilistiskt använder han
företrädesvis renässansformer. En
renässansmässig symmetri och fasadindelning
med tunna pilastrar utmärker t. ex.
de sobra fasaderna till Södra teatern
(1859) och gamla Dramatiska teatern
(s. å., nu riven). Rikare och tyngre
fasader ha bl. a. Å:s mest kända verk
Berns’ salonger (1862, flera gånger
omgestaltad; interiören främst ett
verk av M. Isæus) och Stockholms
enskilda banks lokal vid Lilla
Nygatan (1860). Av Å:s övriga mer
markanta Stockholmsbyggnader kunna
nämnas K. myntet (1848—50), Nya
elementarskolan (1850, nu riven), Mus.
akad. (1874) samt Stora sällskapets
hus. Medeltida former använder Å. i
enstaka verk ss. det romanskt
formade Västerviks läroverk (1871) och det
gotiska Prins Gustavs monument i
Hagaparken (1854). Nyklassicismen
präglar ett ungdomsverk som
herrgården Alster i Värmland (1839,
Frö-dings födelsehus). — Å. försökte sig
även med framgång som
kyrkoarki-tekt ss. i Njurunda kyrka (1856), en
flattäckt basilika i florentinsk
ungrenässansstil. I hans överrika
produktion märkas ytterligare bl. a.
Stockholms nations byggnad och
Anatomiska institutionen i Uppsala, Ultuna
lantbruksinst., Skara bibliotek och en
bankbyggnad i Gävle samt
hospitals-byggnader i Karlstad och Härnösand,
länslasarett i Kalmar, Mariestad,
Jönköping, Växjö, Västerås,
Vänersborg, Örebro, Köping och Sala och
läroverk i Linköping, Norrköping,
Falun och Jönköping. — Å. blev 1850
led. av Konstakad. — Gift 1845 med
Maria Augusta Wallencrona. R. S.
Åderman, Karl Wilhelm,
veterinär, f. 27 mars 1873 i Västerås, f 15
maj 1937 i Ultuna, Uppsala.
Föräldrar: handlanden Daniel Wilhelm Å.
och Lovisa Peterson. — Å. avlade
mogenhetsex. i Västerås 1891 och
veteri-närex. 1896. Han var
distriktsveterinär i Rättviks distrikt 1897—99,
adjunkt i husdjurens anatomi, fysiologi,
sjukvårdslära och exteriör samt
hov-beslagslära vid Ultuna lantbruksinst.
1899—1911 och företog under sistn.
tid, delvis med statsunderstöd,
studieresor till Danmark och Tyskland.
Vid Ultuna blev han 1912 lektor i
veterinärlära och 1917, då inst.
omorganiserades, prof, i detta ämne. Vid
upprättandet av Lantbrukshögskolan
1932 gick han på övergångsstat men
undervisade till sin död som
speciallärare i husdjurens hälso- och
sjukvårdslära. Å. tjänstgjorde 1912 som
extraveterinär vid bekämpandet av
mul- och klövsjukan och undersökte
1914—15, på uppdrag av den sv.
ren-betesdelegationen, i Tärna skn i
Lappland renvittringens betydelse för
betande kreatur. Därjämte var han
sekr. i Avelsfören. för rödbrokig sv.
boskap 1911—27 samt lärare i hus-
Karl Aderman.
djurens sjukvårdslära och i hovbeslag
vid Tomta lantbruksskola i
Västmanland 1913—35 och vid Wiks
lantmannaskola i Uppland 1925—35. För
djurskyddssaken verkade han
energiskt i Sv. allm. kvinnofören. till
djurens skydd och i Nord,
djurskydds-fören.; i sistn. sammanslutning
tillhörde han styr, från 1909 och blev v.
ordf. 1918 samt ordf. 1932, från vilket
år han även utgav och redigerade tidn.
Djurskyddet. — Ä. författade de goda
läroböckerna ”Handbok i
husdjurs-skötsel” (1906, tills, med H.
Funk-quist; 3:e uppl. 1914), ”Handbok i
husdjurens sjukdomar och sjukvård”
(1907, tills, med F. Hallenborg och H.
Funkquist; 3:e uppl. 1919) och
”Husdjurens hälsovård” (1913). Dessutom
utgav han ”Avelsföreningens för
rödbrokig svensk boskap utveckling och
verksamhet 1891—1911” (1911, tills,
med I. Lindström och H. Funkquist),
redigerade fören:s stamböcker m. m.
1911—27 och skrev uppsatser i
fackpressen i veterinär-, lantbruks- och
djurskyddsämnen. — Gift 1897 med
Lilly Henrietta Björklund. — Litt.:
biografi av V. Sahlstedt i Sv.
veteri-närtidskr. 1937. S. L.
Ågren, Karl Gunnar, biokemist,
f. 1 febr. 1907 i Nacka. Föräldrar:
kamreraren Karl Samuel Å. och Ruth
Petterson. — Å. avlade studentex. i
Stockholm 1925 och blev där med.
kand. 1928, med. lic. 1934 samt efter
disp. sistn. år docent i fysiologisk
kemi 1935 och med. dr 1936. Efter
amanuens förordnanden vid Karol.
inst. var han föreståndare för
fysiolo-gisk-kemiska avd. vid Wenner-Grens
inst. i Stockholm 1940—42. Å. blev
1942 laborator i medicinsk och
fysiologisk kemi vid Uppsala univ. samt är
sedan 1947 prof, i detta ämne där.
Å. är led. av Statens medicinska
forskningsråd sedan 1949 samt dess För-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
