Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zorn, Anders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Zorn
478
Zorn
Där och i Cadiz målade han en serie
akvareller som röjer ett visst
inflytande från de båda äldre
konstnärerna. Med sin elegant tillämpade
impressionism, sin flödande teknik och
utsökta behandling, särskilt av de
svarta tonerna, vunno hans arbeten en
livlig uppskattning i Spanien
(”Kusinerna”, 1882). — Under ett kort
besök i England på nedresan hade Z.
fascinerats av landskapets mjuka
dagrar, och 1882 återvände han till
London. Troligen påverkades hans val
även av det faktum att England var
akvarellmåleriets hemland. Där
gjorde han karriär som porträttmålare
och stannade med avbrott för besök i
Spanien och Sverige under nära tre
års tid. Z. arbetade under denna
period efter flera linjer. ”Mary i
ateljén” (1882) och ”Mormor” (1883) äro
utförda i en relativt detaljerad
naturalism, medan ”Fiolspelaren, Mr.
Benjamin” (1884) visar ett expressivt
formspråk med markerade ljus- och
skuggkontraster. Den stort upplagda
akvarellen ”Kärleksnymf” (1885) är
i sin lysande kolorit impressionistiskt
uppfattad, under det att bilden av
”Mona och Karin” (s. å.) har en
strängt hieratisk, geometriskt stabil
uppbyggnad. Ett tydligt inflytande
från den japanska konstens fria och
djärva kompositionsprinciper gör sig
flerstädes gällande, och det är
betecknande att Z. 1885 hade allvarliga
planer på att slå sig ned i Tokio. —
Under akademitiden hade Z. flitigt
umgåtts med familjen Lamm och
förälskat sig i dottern Emma. Under
ut-landstiden fördes en livlig
korrespondens och 1885 gifte de sig.
Bröllopsresan till Turkiet gav inte den
konstnärliga behållning som man väntat
sig, eftersom Z. svårt insjuknade i
Konstantinopel. Till de få arbetena
från resan hör emellertid den utsökta
akvarellen ”Bruden” (1886) som med
sin lugna komposition och sobra
färgskala i grått, vitt och grågrönt
erinrar om Whistler. Sommaren
tillbrag-tes med friluftsstudier på Dalarö och
i Mora, där Z. målade den detaljrika
och minutiöst utpenslade ”Vårt
dagliga bröd”. Denna akvarell bildar
slutvinjetten till det första avsnittet av
Z:s verksamhet. — Under en resa i
Algeriet och Spanien 1887 utförde Z.
flera betydande akvareller, ofta
präglade av en mer summarisk
uppläggning än tidigare, t. ex. den
koloristiskt mästerliga ”Alger från Jardin
d’Essai”. Under sommarvistelsen på
Dalarö tog Z. upp det motiv som
skulle bli hans mest omhuldade,
na-ketstudiet i det fria. Parallellt med
akvarellerna började han nu också
arbeta med skisser i olja. Oljemåleriet
utvecklades i S:t Ives i Cornwall
vin
tern 1887—88, då bl. a. målningen
”Fiskare” utfördes. Med detta verk
vann han följ, år uppmärksamhet på
Parissalongen. Naketstudierna från
1888 i akvarell och olja gå i en blond,
pärlskimrande färgskala. Rena färger
läggas intill varandra och fogas till
färgplan i samma valör. Verk som
”Ute” (olja) oeh ”Une première”
(akvarell) utgöra hans dittills mest
impressionistiska arbeten. — Hösten
1888 blev Z. bofast i Paris oeh kom
under en följd av år att tillbringa
vintrarna i Frankrike oeh somrarna
på Dalarö. En större enhetlighet än
tidigare utmärker hans 90-talsverk.
Han arbetade huvudsakligen med
porträtt, naket i landskap och dagsljus
och interiörmåleri i ljusdunkel.
Tonvikten lades alltmer på oljemåleriet
oeh efter 1891 upphörde han
praktiskt taget att måla akvarell.
Perioden inleds med det både som måleri
och karaktärsskildring lysande
porträttet av Coquelin Cadet (1889), som
väckte beundran på
världsutställningen i Paris. Att Z. trots sin
självständiga konstuppfattning inte undgick
att smittas av den radikala parisiska
konsten visar den förändrade
bildgestalten i hans 90-talsmålningar.
Ofta trängs bildrummet samman,
spaltas upp i kraftiga ljus- och
skuggpartier, golvet eller marken stiger
brant uppåt, hans mest nyttjade
kom-positionsschemata, diagonalen och
Z:et, förskjutas asymmetriskt o. s. v.
Koloristiskt gör sig ett starkt
inflytande gällande både från
impressionismen, Velåzquez och Frans Hals.
Z:s teknik blir alltmer virtuos och
når måhända sin höjdpunkt i
klär-obskyrmålningar som ”Omnibus”
(1892) och ”Natteffekt” (1895). —
Med sin framskjutna ställning i det
officiella franska konstlivet och sin
utpräglade opponenthållning blev Z.
ett stöd för de sv. pariskonstnärerna.
Han utsågs även till kommissarie för
den utställning som skulle
representera Sverige på världsutställningen i
Chicago 1893. Kontakten med
Amerika blev av utomordentlig betydelse
för Z. Guldålderns magnater
utnyttjade flitigt hans virtuosa
porträttkonst. Under de följ, årtiondena
företog han upprepade resor till Förenta
staterna, där de många
porträttbeställningarna onekligen förledde
honom till ett stundom likgiltigt
bravurmåleri. ■—■ År 1896 lämnade Z.
Paris och bosatte sig i Mora. Med
entusiasm grep han sig an uppförandet
av den stora Zorngården, dit även
äldre byggnader från olika dalabyar
sammanfördes. Härigenom fick Z. en
fördjupad syn på sin hemtrakt, och
han tog, livligt stödd av sin hustru,
initiativ till en aktiv hembygdsvård.
På hans initiativ och bekostnad
anordnades bl. a. fr. o. m. 1906 årliga
bondespelmanstävlingar och hans fru
sökte uppliva en lokal textilkonst. Z:s
kosmopolitiska livsföring förändrades
emellertid ingalunda därmed. En del
av året tillbragtes alltid i
stockholms-ateljén, han reste fortfarande
regelbundet utrikes och under somrarna
företog han långa seglatser med
jakten Mejt. År 1906 firade han en av
sina största triumfer med en
separatutställning i Paris. —• Z:s konst
domineras efter det han bosatt sig i
Sverige av motiv med frodiga nakna
kullor, vars rosiga hull spelas ut mot
en grönskande dalanatur eller mot
grå rustika interiörer. Under
1900-talets första årtionde arbetar han
gärna i en ren plastisk stil, som
kulminerar omkr. 1910 (”Mor oeh
dotter”, 1909). Därefter blir hans
gestaltning åter mer visuell, t. ex. i den
berömda ”Dansen i Gopsmorstugan”
(1912—13). Gopsmorstugan är den
skönt belägna ateljé och fiskarstuga,
dit Z. under långa tider drog sig
tillbaka med sina modeller. Men även om
hans kolorit med åren blir mustigare
och mer kontrastfylld, utbildar han
inte heller i detta skede något
specifikt maner, tvärtom präglas hans
verk in i det sista av det rikt
orkestre-rade register hans palett förfogade
över. — Sin största internationella
berömmelse vann Z. utan tvekan som
grafiker. Redan under Londontiden
hade han börjat etsa under A. H.
Hägg, och han fulländade sedan efter
hand denna teknik. Han ägnade sig
uteslutande åt linjeetsning, lärde till
en början av Rembrandt men nådde
med tiden en högst personlig och
mästerlig stil. Han utnyttjade oftast
samma motiv som i sina övriga verk
och återgav dem i en likartad visuell
och sensuell form (”Kusinerna”,
1883). I en skur av snabba
parallellstreck växte former och rörelser fram,
och det kontrastrika spelet mellan
ljus och skuggor återgavs med
impressionistisk finess (”Grunt”, 1913).
—■ Som skulptör utförde Z. bl. a.
bronsstatyetten ”Faun och nymf”
(1895), Gustav Vasa-statyn i Mora
(avtäckt 1903) och ”Morgonbad”
(1908, ett ex. i planteringen utanför
Konstakad., Stockholm). — Z. nådde
en för sv. konstnärer enastående
internationell berömmelse. En mäktig
anek-dotflora skapades kring hans färgrika
person. Han var en frodig,
energilad-dad och utåtriktad natur med starkt
stegrad självkänsla. I sin förening av
kosmopolit och storsvensk är han en
god repr. f ör kulturströmningarna vid
1800-talets slut. En kritisk eftervärld
är måhända böjd att i första hand se
honom som den store förverkligaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
