Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Wrangel, Herman - 22. Wrangel, Herman - 23. Wrangel, Ewert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wrangel
436
Wrangel
representera den Hammarskjöldska
regeringens politik. Han ville på
grund av svårigheterna lämna
befattningen som minister i London redan
1916, då han enligt egen utsago ”stod
i absolut opposition till dåv.
statsministerns politik, dvs. ej så mycket
politiken, som det efter hans mening
opassande sätt varpå däråt gavs
uttryck” (Gihl). Under
Ålandsförhand-lingarna och vid proceduren kring
Sveriges inträde i NF blevo W:s goda
handlag och erfarenhet på det
diplomatiska området av stor betydelse.
Hans långvariga utlandsvistelse, hans
franska äktenskap och hans ständiga
vana att vistas i en internationell och
kosmopolitisk miljö bidrogo i viss
mån till att minska hans känsla för
det specifikt svenska och därmed
förknippade intressen. Under sin korta
utrikesministertid fullföljde W. i stort
sett den under hans närmaste
företrädare förda politiken. — Gift 1893
med Louise Charlotte Suzanne Baour
från Frankrike. — Litt.: T. Gihl,
”Den svenska utrikespolitikens
historia, IV, 1914—1919” (1951). K.
Herman Wrangel (22).
22. Wrangel, Herman Georg
Waldemar, marinofficer,
skriftställare, f. 30 mars 1859 i Stockholm, f 13
jan. 1938 i Harlösa skn, Malmöh. län.
Föräldrar: översten Erik Fredrik W.
och Catharina (Carin) Gustava
Ehren-stam. — W. blev underlöjtnant vid
flottan 1879, kapten där 1889,
kommendörkapten av andra graden 1900,
av första graden 1903, kommendör
1907, generalmajor och chef för
kustartilleriet 1909 och generallöjtnant
1916. Han tog avsked 1924. W. var
1891—1900 lärare i navigation vid
Sjökrigsskolan och 1895—1906 lärare
i sjökrigskonst vid
Sjökrigshögskolan och (till 1903) vid
Krigshögskolan. Han tjänstgjorde 1885—86 i
Generalstaben. W. blev tidigt en
an
litad sakkunnig i artillerifrågor och
var bl. a. 1909—10 led. av
försvars-kommittén, 1910—11 ordf, i
naviga-tionsskolekommittén, 1913 i en
sakkunnigkommitté för det fasta
försvarets ordnande och 1914—18 i
kust-befästningskommissionen. — W. var
icke blott en skicklig officer och
lärare utan också en publicistisk
begåvning. Vid flottans omdaning före
sekelskiftet spelade han en betydande
roll, och han ingrep senare under hela
sin livstid med tidningsartiklar,
broschyrer- och föredrag till flottans
försvar. Också för kustartilleriet blev
hans insats viktig. Detta vapen kan
i stort anses vara hans skapelse. W:s
försvarsintresse var icke blott
yrkesmannens utan också grundat på en
patriotisk, politisk inställning, och
han ansågs redan 1905 vara ett starkt
namn för sjöministerposten (men kom
aldrig att tas i anspråk där).
Däremot deltog han som nationell
riksdagsman för Blekinge och Göteb. län
i Första K. 1909—10 och 1914—19
flitigt i debatter och utskottsarbete.
W:s tid oeh intresse räckte även till
för en mångfald föreningsuppdrag.
Han var en av initiativtagarna till
fören. Sveriges flotta och var 1906—
30 dess verkst. led. och 1924—34 dess
ordf, samt blev sistn. år hedersordf.
Åren 1913—30 var han ordf, i Sv.
aeroklubben. Han var även ordf, i
Sv. marinlitteraturfören. 1902—29
och styr.-led. i Sv. historiska fören.
1900—28. Även näringslivet tog hans
organisatoriska begåvning i anspråk;
han var ordf, i styr, för Stockholm—
Rimbo järnvägs ab. 1916—29 samt
styr.-led. i flera andra trafikföretag.
— Av W:s många skrifter kunna
nämnas ”Sjövind. Tankar i
försvarsfrågan” (1886), ”Lärobok i teoretisk
och praktisk navigation” (1897) och
det stora historiska arbetet ”Kriget i
Östersjön 1719—1721” (1—2, 1906—
07). Av hans många broschyrer kan
särskilt framhållas den sista, ”Riket
i fara” (1936), som var ett inlägg i
1930-talets försvarsdebatt. W. blev
led. av Krigsvet. akad. 1899 samt
erhöll 1931 Illis quorum. — Gift 1)
1883 med Gertrud Hallberg, f 1914;
2) 1922 med Gertrud Erica Mathilda
Sterky. S. A—n
23. Wrangel, Ewert Henrik
Gabriel, litteratur- och
konsthistoriker, f. 20 nov. 1863 i Stockholm, f
20 febr. 1940 i Lund. Bror till W. 22.
— W. kände varmt för sin
småländska hembygd, för Växjö där han
grundlagt sin bildning i Tegnérs gamla
gymnasium, för Lunds universitet,
där han blev student 1882 oeh som
han sedan tillhörde livet ut, för det
gamla Lund, biskopsstaden och
lärdomsstaden. Det är betecknande att
Ewert Wrangel.
doktorsavhandlingen, varmed han
1888 förvärvade docentur i estetik
med litteratur- och konsthistoria,
handlade om ”Det karolinska
tide-hvarfvets komiska diktning”; hos
honom själv levde något av det ljusa
oeh glada lynnet från storhetstiden.
Han fortsatte med den
encyklope-diska översikten ”Frihetstidens
odlingshistoria. Ur litteraturens häfvder
1718—1733” (1895), redde 1897 ut
”Sveriges litterära förbindelser med
Holland särdeles under 1600-talet”.
men försummade ingen av de
discipliner, som den estetiska professuren
inneslöt. Han granskade Eduard
Hartmanns estetiska system (1890),
gav 1898 ut ”Estetiska studier”,
undersökte 1897 ”Tegelarkitekturen
i norra Europa och Uppsala
domkyrka”, och när han sökte Gustaf
Ljunggrens och Henrik Schücks forna
professur i Lund— som han erhöll
1899 — provföreläste han över
”Cis-terciensernas inflytande på
medeltidens byggnadskonst i Sverige”.
Under det nya århundradet arbetade han
oförtrutet på många skilda områden,
men koncentrerade sig dock
målmedvetet på två stora kulturskapelser
inom Lunds horisont: Esaias Tegnér
och domkyrkan. Åt Tegnér ägnade
han en lång rad undersökningar,
avhandlingar och böcker; han skildrade
Tegnérs vänskapsförbindelser med
Brinkman, Hilda Wijk och Martina
von Schwerin, berättade
släktminnen från Värmland, och
sammanfattade 1932 dragen av Tegnérs
vardagsliv i Lund (”Tegnér i Lund”).
Det var till stor del W:s förtjänst att
Tegnérminnet fick en verklig
renässans under seklets första decennier:
Albert Nilsson, Fredrik Böök, Algot
Werin voro alla hans lär jungar. I den
första fullständiga och kritiska
Teg-nérupplagan (1918—25) redigerade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
