Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Wrangel, Wolmar - 6. Wrangel, Carl - 7. Wrangel, Anton Johan - 8. Wrangel, Carl Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wrangel
430
Wrangel
sjuka. Han ligger begravd i
Riddar-holmskyrkan. — Gift 1665 med
grevinnan Christina af Wasaborg. A. Äg
6. Wrangel, Carl Gustaf, greve,
krigare, f. 30 nov. 1667 i Stockholm,
t 29 maj 1707 i Altranstädt. Son till
W. 4. — W. blev efter studier i
Uppsala 1688 fänrik vid Livgardet och
trädde 1690 i fransk krigstjänst. Han
bevistade 1691 års fälttåg i
Nederländerna, bl. a. belägringen av Mons,
besökte följ, år Sverige, där han
utnämndes till löjtnant, men återvände
till Frankrike och deltog i 1692—93
års strider i Flandern. Efter
hemkomsten till Sverige 1695 befordrades
han till löjtnant vid Drabantkåren.
Han medföljde 1698 ambassadören
greve Carl Bonde på dennes ambassad
till England för att efter Karl XI:s
död återlämna den av konungen
innehavda Strumpebandsorden och erhöll
1700 överstes rang. Ända från början
deltog W. i Karl XII:s fälttåg som
en av souscheferna för drabanterna
och bevistade landstigningen på
Själland samt striderna vid Narva, Düna,
Kliszöw. Pultusk och Punitz. Är 1706
utnämndes han till kaptenlöjtnant
och chef för Drabantkåren samt
generalmajor’ av kavalleriet men avled
följ, år i fläckfeber. — W.
författade en utförlig relation över
slaget vid Narva, avsedd som underlag
för G. Adlerfelts ”Histoire militaire
de Charles XII” och utgiven jämte
några av W:s brev av S. E. Bring i
Karolinska förbis årsbok 1910. W.
var en skicklig kavalleriofficer och
förde sin trupp med stor framgång.
Han var högt uppskattad av
konungen, men hans snabba avancemang
skaffade honom många avundsmän.
Av en samtida, Nils Reuterholm, har
han fått en mycket nedsättande
karakteristik (jfr Nils Reuterholms
brev till Jacob Cronstedt, tr. i
Per-sonhist. tidskr. 1908). W:s vän,
drabantkorpralen Bror Rälamb prisar
däremot högt W:s soldategenskaper i
en parentation över honom (tr. i
Leipzig 1707). — Ogift. A. Äg
7. Wrangel, Anton Johan,
greve, krigare, riksråd, f. 31 okt. 1679
i Huer i Kegels skn i Estland, j- 17
april 1763 i Stockholm. Föräldrar’:
ryttmästaren Tönnes Johan W. och
Anna Margareta von Ramm. — W.
började sin sjömilitära bana som
volontär vid amiralitetet i Karlskrona
1697 samt var med vid överfarten
till Själland och transporten till
Per-nau s. å. Efter att ha blivit
underlöjtnant 1700 tjänstgjorde W. i engelska
oeh holländska flottan 1701—04 och
bevistade nedgörandet av den spanska
silverflottan vid Vigo 1702. W. blev
överlöjtnant 1704, e. o. kapten 1709
och ord. kapten 1712 samt deltog
under amiral Raabs befäl i sjöstriden
vid Högland 1713. W. deltog som
fartygschef i sjöslaget utanför Rügen
mot danskarna 1715. Som chef för
skeppet Wachtmeister jämte tre
smärre fartyg råkade W. 1719 i strid med
en överlägsen rysk styrka utanför
Gotska Sandön. Efter att länge och
med stor tapperhet ha försvarat sig
måste W. svårt sårad ge sig fången,
fördes som sådan till Ryssland och
hemkom först 1722 till Sverige. W.
fick nu en lång följd av år sin
verksamhet förlagd till Karlskrona. Han
naturaliserades som sv. adelsman
1723, blev schoutbynacht 1736 och v.
amiral, amiralitetsråd och
kommendant i Karlskrona 1740. Efter
riksrådet Siöstiernas död inkallades W.
som sakkunnig i sjömilitära frågor i
rådet 1740. Där kom han att bli ett
av oppositionens bästa stöd. Han
avstyrkte krigsförklaringen mot
Ryssland 1741 och ställde sig i de flesta
frågor på samma sida som Samuel
Äkerhielm, mösspartiets energiska
chef. Under förberedelserna inför
Anton Johan Wrangel.
Målning (detalj) av L. Pasch d.ä. 1751.
riksdagen 1746—47 deltog W. i de
förhandlingar, som de ledande
mössorna förde med ryska och engelska
ministrarna, oeh det var nära, att han
vid denna riksdag drogs med i
Äker-hielms fall. W. ställdes på grund av
ett för hattarna misshagligt votum i
en bankofråga inför sekreta
utskottets deputation men slapp undan med
en skriftlig föreställning. Trots sin
höga ålder deltog W. ännu på
1760-talet i rådssammanträdena men
kom i fortsättningen ej att utöva
något väsentligt inflytande. Han blev
friherre 1747, serafimerriddare 1748
och greve 1751. — Gift 1) 1716 med
Catharina Sofia Kruse af
Elgham-mar, f 1733; 2) 1742 med grevinnan
Anna Sofia Spens. H. E—a
Carl Henrik Wrangel.
Målning (detalj) tillskriven G. E. Schröder.
8. Wrangel, Carl II en rik,
friherre, fältmarskalk, f. 28 jan. 1681
i Hapsal i Estland, f 23 mars 1755
på Sperlingsholm i övraby skn, Hall,
län. Föräldrar: kaptenen Reinhold
W. och Anna Margareta von Zöge.
Brorson till W. 4. — W. blev ryttare
vid Tiesenhausens reg. 1697 och
rust-mästare vid Livgardet 1699. Han steg
under Karl XII:s krig raskt i
graderna och blev fänrik 1700, löjtnant 1701
och kapten 1705. Han utnämndes
1709 till överstelöjtnant vid Skånska
ståndsdragonreg., blev överste för
Tavastehus läns infanterireg. 1727,
för Nylands och Tavastehus läns
dra-gonreg. 1728 och generalmajor 1732.
Är 1743 blev han generallöjtnant och
chef för Närkes och Värmlands reg.
S. å. utnämndes han till general. År
1755 blev W. fältmarskalk. W.
deltog med utmärkelse i striderna vid
Narva, Riga, Kliszöw och Holowczin.
Han föll i rysk fångenskap i slaget
vid Poltava 1709 oeh återvände till
hemlandet först efter fredsslutet. —
W. intog en reserverad hållning till
hattarnas utrikespolitiska program,
och vid det bekanta uppträdet på
Riddarhuset i mars 1739 sökte han
skydda den mössvänlige lagman
Hammarberg och avstyra våldsamheter.
Han uppsattes emellertid pä förslag
till riksråd men avböjde detta ämbete
och blev s. å. chef för Skaraborgs reg.
Under 1741—43 års finska krig, från
vars igångsättande W. hade avrått,
anförde W. den kår, som vid
Vill-manstrand 1741 tillfogades ett
allvarligt nederlag, vilket till en del
satts i samband med W:s
befälsfö-ring. Själv blev W. fången men
utväxlades redan följ. år. Efter sin
hemkomst blev W., dels på grund av visad
personlig tapperhet, dels på grund av
en skickligt upplagd propaganda från
mösspartiets sida, något av en
natio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
