Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wivallius, Lars - Wockatz, Justus - Vogler, Georg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wockatz
419
Vogler
poesi efter kontinentala mönster.
Till denna barockproduktion hör
bl. a. en del patriotiska kväden,
avsedda att tilldra förf, de sv.
myndigheternas välvilja; W. har hyllat
Gustav II Adolf både på latin, tyska
och svenska. Han är även den förste
svensk, som använt alexandrinen.
Långt mindre än i denna påkostade,
objektivt stiliserade lyrik ligger dock
hans bestående insats i de konstlösa
visorna, som han själv ringaktade.
Här anknöt lian uppenbart till
folkdiktningen och psalmen; det är den
kristliga dagvisans strof, som ligger
till grund både för ”Warer nu glad”
och ”Klage-wijsa”. Tack vare att W.
så ohämmat gav sitt känsloliv
utlopp i sin poesi, framstår han som
den första fullt tydliga lyriska
individualiteten i vår litteratur. Hans
livsöde har sysselsatt en rad av hans
sentida författarkolleger, ss. Bååth, H,
Molander, Karlfeldt, Berit Spong,
Gullberg, Ferlin och L. Forssell. —
Flertalet av W: s bortåt 50 kända
dikter ha vetenskapligt utgivits av H.
Schück i ”L. W., hans lif och dikter”
(1—2, 1893—95). Schück har även
författat en populär biografi över W.,
”En äventyrare” (1918). Viktigast i
den övriga litt. äro S. Eks båda
arbeten ”Studier i W.-visornas kronologi”
(1920) och ”L. W:s visdiktning”
(1930). St. B.
Justus Wockatz.
Wockatz, J u s t u s Bertrand,
skolman, f. 8 okt. 1856 i Göteborg,
t 27 aug. 1940 i Djursholm.
Föräldrar: körsnären Johan August W. och
Sara Mathilda Stiehl. — W. avlade
mogenhetsex. i Göteborg 1875, blev
fil. kand, i Uppsala 1883, tog
folk-skollärarex. 1891 och var 1893—
1904 folkskolinspektör i
Hälsingland. Intresset för de s. k. mindre
folkskolorna — i hans
inspektörs-område funnos vid hans avgång inte
mindre än 141 sådana — och
erfarenheten av de svårigheter, med vilka
lärarinnorna vid dessa skolor hade
att kämpa, animerade honom till att
1905 grunda ett seminarium för
utbildning av lärarinnor för sådana
skolor, det s. k. Mindre
folkskolesemi-nariet i Hagaström i Valbo skn (nära
Gävle), vars föreståndare han blev.
Han samlade omkring sig en krets av
dugliga lärare, och seminariet vann
gott anseende. År 1919 erbjöd han
mot en obetydlig gottgörelse
seminariet som gåva till staten, som
övertog det fr. o. m. 1921; det var i
verksamhet till 1932, då det nedlades,
varvid staten till W. återlämnade
anläggningarna. W. grundade också
tills, med brodern majoren Emil W-,
ett skyddshem för gossar i Skogs skn,
Hälsingland, och ett vilohem invid
Söderhamn för småskollärarinnor i
Gävleb. län. — Gift 1) 1887 med
Fredrikke Louise Rodhe, f 1919; 2)
1928 med Klara Ingrid Maria
Källström. Fr. Sg, Spr.
Vogler, Georg Joseph, präst,
musiker, f. 15 juni 1749 i Würzburg,
t 6 maj 1814 i Darmstadt. Son till
violinbyggaren Johan Georg V. —
V. fick sin allm. utbildning vid
jesuitskolan i Würzburg och vid
Bam-bergs univ. Han växte upp i en
musikalisk miljö och väckte tidigt den
musikälskande kurfursten Karl
Theo-dors i Mannheim intresse. Med hans
stöd reste V. till Italien för att
studera för Martin! i Bologna oeh F. A.
Vallotti i Padua, där han övergick
till teologin. År 1773 prästvigdes V. i
Rom och fördjupade sig på nytt i
musikaliska studier. Efter sin återkomst
till Mannheim 1775 anställdes han
samtidigt som hovkaplan (”abbé V.”)
och andre hovkapellmästare och
framträdde dessutom som musikpedagog i
modern anda; hans ”Mannheimer
Tonschule” blev mycket omtalad.
Åren 1786—91 och 1793—99 var han
anställd i Stockholm som dir. vid K.
teatern. År 1803 vistades han i Wien
och fick samtidigt med Beethoven av
teaterdir. Schikaneder uppdraget till
en operakomposition för Teater an
der Wien, ”Samori”, vilken fick sin
urpremiär 1804. År 1807 blev V.
hovkapellmästare i Darmstadt och var
verksam som sådan till sin död. Han
var bl. a. C. M. von Webers och
Meyer-beers lärare. — V., som var en
originell gestalt inom 1700-talets
musikhistoria, har på grund av vissa
konstnärliga smaklösheter och en tämligen
påträngande reklamlystnad blivit
starkt kritiserad (t. ex. av Mozart)
men har dock givit starka impulser
inom det europeiska musiklivet, bl. a.
på orgelbyggnadens område, där han
Georg Vogler.
verkade för en orgeltyp av mera
romantisk orkestral karaktär med hjälp
av en kammarorgel, ett s. k.
Orkes-trion, av egen konstruktion, men även
som musikteoretiker och pedagog.
Under vistelsen i Stockholm
publicerade han ”Inledning til harmoniens
kännedom” (1794), ”Organistschola”
(1798) och ”Clavérschola” (s. å.) samt
förde en uppmärksammad polemik
med J. Chr. F. Hæffner i koralfrågor.
Hans verksamhet i Stockholm präglas
av en betydande insats på konsertens
område och av organisatoriska
initiativ. Han gjorde ett framgångsrikt
försök med en sv. musikskola,
inrättad 1786, för att säkerställa
hovkapellets framtida rekrytering,
arrangerade musikaliska föredrag och
grundade hovkapellets änke- och
pupillkassa (1794). I kyrkokonserter
väckte V. i Sverige som i andra
länder uppseende; sålunda hyllades han
exempelvis av Bellman i en elegant
liten dikt (”Abbé Vogler, när du rör
Orgelverkets gudadunder”). Hans fria
fantasier på orgeln med djärvt
tonmåleriska inslag, bl. a. musik till
Ru-bens’ Yttersta domen, åskväderscener
och variationer över negermelodier,
väckte emellertid på sina håll också
kritik. Även som opera- och
kyrko-kompositör tillhör han den
gustavianska tidens förgrundsgestalter.
Hans opera ”Gustaf Adolph oeh Ebba
Brahe” med text av J. H. Kellgren
efter ett skådespel av Gustav III, som
hade sin urpremiär 1788, visar
bredvid helt misslyckade och svaga
partier märkliga föraningar om den
romantiska operan, i synnerhet om C.
M. von Weber (så i uvertyren, i den
effektfullt stegrade slutscenen, i
användning av viss romantisk
orkesterfärg, klarinett bl. a., och framför allt
i andra aktens folkloristiska drag).
Även den färgrika musiken till A. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
