Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Wingård, Johan - 2. Wingård, Johan Didrik af - 3. Wingård, Carl Fredrik af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wingård
398
Wingård
tillsattes som domprost i Göteborg
samtidigt som han var biskop, vilket
skedde genom en kupp genomförd av
stadens magistrat efter direkt
hänvändelse från statssekr.
Schröder-heim. Detta utslag av W:s
ekonomiska sinne och gynnade ställning
vid hovet väckte stark reaktion och
isolerade honom delvis i stiftet. —
W. synes personligen ha varit
positivt inställd till herrnhutisk fromhet
men utan djupare engagemang.
Genom sin hustru lärde han också
förståelse för den väckelse, som uppstod
kring Lars Linderot (bd 4 s. 647).
W:s starkaste sida var predikan, men
han anslöt sig inte till någon av de
dominerande teologiska
riktningarna. Som biskop var han till en början
mycket nitisk, men under de sista
tjugo åren företog han inga
visita-tioner och höll inga prästmöten. —
W. tillhörde prästeståndet vid
riksdagarna 1778, 1786, 1789, 1792 och
1800 samt var vid de båda sista även
led. av sekreta utskottet. Han var en
av de tretton ledamöterna i Sv. akad.,
som Gustav III själv utsåg vid dess
instiftande 1786. — Gift 1777 med
Fredrika af Darelli. I. G.
2. Wingård, JohanDidrik af,
arméofficer, ämbetsman, författare, f.
14 nov. 1778 i Stockholm, f 21 febr.
1854 därstädes. Son till W. 1. — W.
adlades, liksom brodern (W. 3), 1799
för sin faders förtjänster. Han blev
1793 fänrik vid Stedingkska
garni-sonsreg. i Göteborg, bedrev 1793—95
och 1798 studier i naturvetenskapliga
ämnen i Uppsala, blev underlöjtnant
vid Göta artillerireg. 1801, löjtnant
där 1802, kapten i armén s. å. och
artilleristabsofficer 1808. Han
utnämndes till major i armén 1809 och var
tf. chef för Artilleristaben 1810—13,
vars ord. chef han blev sistn år. Han
blev överstelöjtnant i armén 1813. ■—
Efter en inspektionsresa i Finland
1804 blev W. beordrad att medfölja
kommenderingen till Pommern s. å.,
där han tjänstgjorde i såväl Cardells
som Armfelts stab. I jan. 1808 reste
W. till England för att beställa gevär
till det påtänkta lantvärnets
beväpning och stannade där till årets slut
knuten till sv. legationen i London.
De starka intryck han därunder
mottog av engelskt statsskick och
förvaltning gav han vid hemkomsten
uttryck åt, något som omintetgjorde
hans föreslagna befordran till högre
grad. Under fälttåget i Tyskland
1813 tjänstgjorde W. som förste
adjutant hos artilleribefälhavaren och
visade därunder stor duglighet i
synnerhet under slaget vid Leipzig.
Även i norska fälttåget 1814 deltog
W. med utmärkelse. För sina insatser
vid intagandet av Fredrikstens fäst-
Carl Fredrik af Wingård. Målning av P. Krafft d.y. 1827 (Konsistoriet, Göteborg).
ning belönades han följ, år med
lands-hövdingeposten i Värml. län, vilken
han innehade till 1840. Sistn. år
inkallades han, delvis mot egen önskan,
i ministären som chef för Finansdep.,
vilken post 1842 ersattes med en
konsultativ statsrådsbefattning. År 1843
erhöll han på egen begäran avsked. ■—
Sina levnadsöden har W. tecknat i
det underhållande men föga
tillförlitliga arbetet ”Minnen af händelser
och förhållanden under en läng
lifs-tid” (1846—50). Han har dessutom
av trycket utgivit ”Håkan Västgöte,
Läsning för Menige man” (1828)
samt ”En Pietists resa till sin graf”
(1851). W. blev led. av Krigsvet;
akad. 1808. — Gift 1810 med
Fredrika Björnberg. — Litt.: C. W. Kleen,
”Detaljer ur fälttåget i Norge 1814”
(1915); A. Grade, ”Huru W:s
Minnen tillkommo” (Hist. tidskr. 1916).
B. M.
3. Wingård, CarlFredrikaf,
ärkebiskop, politiker, f. 26 sept. 1781
i Stockholm, f 19 sept. 1851 på
Sun-nersta gård, Uppsala. Bror till W. 2.
— W. blev student i Uppsala 1796 och
magister där 1803. Sistn. år blev han
bibliotekarie vid Göteborgs
gymnasium, lärare där 1804 samt adjunkt
och lektor 1805 i vältalighet och
poesi. Han erhöll prof:s namn 1810
och uppehöll tidvis rektoratet. Han
prästvigdes 1817, blev teol. dr och
avlade pastoralex. 1818 oeh kallades
s. å. som faderns efterträdare till
biskop i Göteborg. År 1839 blev han
ärkebiskop efter J. O. Wallin. — W.,
som adlats 1799, började sin politiska
verksamhet 1809 på Riddarhuset,
men övergick 1818 till prästeståndet,
där han intog en ytterst inflytelserik
ställning. Sålunda var han led. av
ekonomi- och expeditionsutskotten
1823, led. av konstitutionsutskottet
och vice talman vid riksdagarna 1828
—30 och 1834—35 samt i egenskap
av ärkebiskop sitt stånds
självskrivne talman 1840—51. Personligen
starkt konservativ och nära lierad
med A. von Hartmansdorff särskilt i
representationsfrågan blev W. vid
marsoroligheterna 1848 i Stockholm
föremål för aggressiva
demonstrationer varvid en stor folkmassa tågade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
