- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 8. Toffteen-Ö /
388

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. William-Olsson, William - Willman, Anders - Willman, Olof

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Willman

388

Willman

ningsprognos för Stockholm. Sedan
1946 är han prof, i ekonomisk
geografi vid Handelshögskolan i
Stockholm. Han har företagit studieresor
och föreläst i flera länder i Europa
samt i Förenta staterna och var
ledare för Baltiska inst:s kurs i
geografi i Stockholm 1939. Vid
Handelshögskolan har han inrättat en
ekonomisk-geografisk underrättelset j änst
rörande förvaltning, affärsliv,
socialforskning, stadsplanering m. m. i alla
kommuner och orter i Sverige. — W.
har i sin forskning huvudsakligen
behandlat ekonomisk-geografiska och
social-geografiska förhållanden i
Sverige. Åren 1943—46 ledde han
undersökningar av detta slag i
Norrköping, Linköping, Nyköping,
Eskilstuna, Uddevalla, Örebro, Östersund,
Halmstad och Gävle. Han har
dessutom utfört undersökningar för 1943
års järnvägskommitté, Norra och
Mell. Östergötlands järnvägar samt
Halmstad—Nässjö järnvägars
intressenter. W. har bl. a. författat ”Hu-

William Wllliam-Olsson.

vuddragen av Stockholms
geografiska utveckling 1850—1930” (1937,
drsavh.; Ekonomisk-geografisk
undersökning av nutida Stockholm med
förorter, 2), ”Landsbygdens
avfolkning och tätorternas tillväxt i
Sverige 1880—1935” (1938)’, ”Stockholms
framtida utveckling” (1941; i
Monografier utg. av Stockholms
kommunalförvaltning), ”Geografien, dess
mål och medel” (1942),
”Ekonomisk-geografisk karta över Sverige” (1946)
och ”Ekonomisk karta över Europa”
(1953; även engelsk, fransk och tysk
uppl.). Som sekr. i 1940 års
norr-landsutredning utarbetade han
”Utredning angående Norrlands
näringsliv” (1943). — Gift 1930 med Ulla
Nordenfelt. S. L.

Willman, Per Anders Johan,
operasångare (bas), teaterchef, regis-

Anders Wülman.

sör, f. 22 juli 1834 i Stockholm, f 17
jan. 1898 därstädes. Föräldrar:
violinisten Olof W. och Ulrika Christina
Lindblad. — Efter studentex 1852 i
Uppsala började W. studera sång för
J. Günther, och 1853 vann han
inträde i K. teaterns elevskola. Åren
1857—59 vistades han i Paris, där
han studerade sång och plastik för
Duprez, Laget och Delsarte. Redan
1854 debuterade W. pä K. teatern som
Sarastro i ”Trollflöjten” och
framgången renderade honom efter
fortsatta studier anställning vid teatern
1856. Efter återkomsten från
studieresan till Paris engagerades W. efter
ny debut som Bertram i ”Robert av
Normandie”. År 1863 fästes han vid
K. teatern med livstidskontrakt.
Ända till sin avgång 1888 uppträdde
W. med enastående framgång som
sångare. Åren 1881—84 var W.
intendent vid K. teatern och 1883—88 dess
chef. Tills, med sin första hustru
förestod han 1877—81 K. teaterns
elevskola. — Som scenisk artist är
W. ett av de största namnen i sv.
teaterhistoria. Han hade en stor och
välljudande basröst, särdeles mustig
i djupet men måhända rätt sträv på
höjden. Det tekniska kunnandet hos
W. var utomordentligt. Hand i hand
med de vokala förutsättningarna gick
hans osedvanligt rika sceniska
begåvning, som i sig inrymde de mest
olika nyanser. Hans mest berömda
roll var Mefistofeles i Gounods
”Faust”, som han kreerade vid den
sv. premiären 1862 och under sin
långa sångarbana utförde ett par
hundra gånger. I denna roll kommo
alla hans rika egenskaper som
musikdramatisk artist till sin rätt. Bland
W:s många andra roller märkas
Osmin i Mozarts ”Enleveringen ur
Seraljen”, Figaro och Don Juan,
titelrollen i ”Marco Spada” och Tsar
Peter i ”Nordens stjärna” (hans sista

roll). Han var även en framstående
konsertsångare, framför allt i
Hän-dels och Haydns oratorier. — Under
den korta tid W. var K. teaterns
förste intendent vittnade några
synnerligen goda iscensättningar, bl. a.
Adams ”Konung för en dag” och
Meyerbeers ”Nordens stjärna”, om
hans betydande förmåga som scenisk
ledare och instruktör. Han var både
inom och utom K. teatern en mycket
anlitad pedagog. Däremot visade han
sig knappast lämpad som chef för K.
teatern; hans praktiska
administrativa duglighet stod icke på samma
höga nivå som hans konstnärliga. År
1888 drog han sig helt tillbaka från
K. teatern. År 1898 kallades W. efter
Knut Almlöf till led. av
teaterkom-mittén, men avled vid det första
sammanträde han bevistade. — W. blev
1S69 led. av Mus. akad. oeh erhöll
1878 Litteris et artibus. — Gift 1)
1871 med operasångerskan och
skådespelerskan Hedvig Charlotta
Con-stantina W., f. Harling (f. 1841, f
1887), som var mycket populär inom
den lättare operagenren. Till hennes
främsta roller räknas Marie i
”Regementets dotter”, i vilken hon även
gästspelade i Köpenhamn 1869; 2)
1888 med skådespelerskan Fanny
Elvira Åberg, j" 1895; 3) 1895 med
friherrinnan Eva Eugenie Adèle
Hermelin. — Litt.: F. Hedberg, ”Sv.
operasångare” (1885) oeh ”Gustaf
III:s operahus och dess minnen”
(1891). B. Hgn

Willman, O l o f Eriksson,
sjöofficer, reseskildrare, f. omkr. 1620,
troligen i Västervåla skn, Västmanl. län,
t sannolikt 1673. Son till
kyrkoherden Ericus Magni. — W. lämnade
landet 1644 efter att, som han själv
uppger, ha tillbringat fjorton år i
underskolan, gymnasiet och univ. i
Uppsala. Han reste till sv. armén i
Danmark, där han deltog i fälttåget,
och han tjänstgjorde sedan två år i
det erövrade Halmstad. Han begav
sig 1647 till Amsterdam, där han tog
värvning för fem år i holländska
ostindiska kompaniets tjänst. År 1651
följde W. med en expedition till
Japan och fick deltaga i sändebudsresan
till regeringssätet Yedo, det
nuvarande Tokio. Under resan hade
deltagarna möjlighet att röra sig med en
viss frihet i de städer, som
passerades, och W. fick därigenom tillfälle
till intressanta iakttagelser. Sedan
japanerna fått veta hans härkomst
och att han var krigare till yrket,
blev han flera gånger kallad till en
av de ledande statsmännen för att
giva denne undervisning i geografi
och krigföring. År 1652 for W. åter
till Sverige, där han 1667 utgav en
resebeskrivning (i 2 bd), 1674
sam

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:33:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/smok/8/0426.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free