Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Wieselgren, Sigfrid - 4. Wieselgren, Oscar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wieselgren
356
Wieselgren
föreningsväsen, som avsåg
motverkande av frigivna fångars återfall i
brott. — W., som 1878 blev styr.-led.
och från 1893 var ordf, i Sv.
nykter-hetssällskapet, intog en ledande
ställning inom den del av
nykterhetsrörelsen, som icke uppställde förbudet
på sitt program. Sv.
nykterhetssäll-skapet verkadé bl. a. genom spridning
av litt., främst småskrifter av W.,
ss. ”1 nykterhetsfrågan” (1—2, 1884),
”Alkoholismens inflytande på
brottsligheten i Sverige” (1899) och
”Förfelade lif” (1905). W. sökte efter hand
vidga sällskapets verksamhetsområde
oeh sätta in dess krafter i arbetet för
ökad och fördjupad folkbildning på
kristen grund, varför ock namnet
1902 ändrades till Sv. sällskapet för
nykterhet och folkuppfostran. I
lagstiftningsväg eftersträvade W.
reformer i anslutning till det s. k.
Göte-borgssystemet, vars grundidé är det
enskilda vinstintressets avkoppling
från rusdryckshanteringen. Genom
propaganda i tal och skrift för
systemet bidrog han till dettas kraftiga
utbredning i in- och utlandet.
Särskilt i England rönte W:s arbete stor
uppskattning. Från förbudsrörelsen,
som under perioden vida överflyglade
moderatismen, mötte W. ofta
motstånd men även erkännande, och
exempelvis då det gällde kampen mot den
stigande ölförbrukningen vann W:s
paroll om maltdrycksförsäljningens
ordnande efter Göteborgssystemets
principer anslutning från den
samlade nykterhetsrörelsen. — W.
tillhörde Andra K. 1876—87 och Första
K. från 1888 till sin död.
Representativ för den s. k. intelligensen i Andra
K. var han en vän av moderata
reformer, men motsatte sig
Lantmanna-partiets radikala krav i skatte- och
härordlningsfrågorna. I Nya
centerpartiet, som bildades 1883 i
opposition mot ministären Posse och bidrog
till dennas störtande, var W. medl.
av styr. I Första K. räknades W. som
högervilde. Han var på grund av sin
allm. engelska inriktning konsekvent
frihandlare, tämligen konservativ i
rösträttsfrågan (där han dock
pläderade för kvinnans rösträtt) samt
arbetade under kritik av de norska
självständighetssträvandena för
bildande av en fastare skandinavisk
sammanslutning. Tanken på ett
politiskt samgående av de skandinaviska
staterna, Tyskland och
Storbritannien sysselsatte honom livligt,
särskilt under åren kring sekelskiftet.
W. spelade på grund av sina mycket
nära förbindelser med den kungliga
familjen en betydande roll vidl
åtskilliga interna riksdagsförhandlingar;
det sades icke utan skäl att han
fungerade som förbindelseofficer mellan
dynastien och representationen. Även
med flera bland de ledande norska
politikerna förde han tidvis med
konung Oscars goda minne ingående
förhandlingar. Över huvud taget var hans
utrikespolitiska intresse mycket stort,
och med de diplomatiska kretsarna i
Stockholm var han väl förtrogen.
Även med den danska konungafamiljen
förband honom en nära personlig
vänskap. — W:s mest betydande
insats föll inom kriminal- oeh
nykter-hetslagstiftningen; tack vare honom
misslyckades de attacker, som på
1870-talet med stöd inom
Lantmannapartiet riktades mot den restriktiva
brännvinspolitiken från 1855. W. var
led. av förstärkta lagberedningen
1884—87, av
tvångsuppfostringskom-mittén 1896—98 samt ordf, i 1889
års kommission för spridning av
nykterhetsskrifter. Han tillhörde
kyrkomötet 1908—09. Fruktbarast av
hans insatser i Göteborgs kommunala
liv var hans ingripande för
Göteborgs högskolas organisation som
filosofisk fakultet med examensrätt
och ej som fri akademi eller
handelshögskola. — W: s författarverksamhet
spände över många områden,
däribland även det rent skönlitterära.
Under pseudonymen Horatio utgav
han romanerna ”En man öfver bord”
(1882, 2:a uppl. 1892), där han
psykologiskt analyserar de inre strider,
som C. J. Boströms rationella
idealism gett upphov till, ”Genom
hvirf-larne” (1—2, 1891), med motiv från
gemensamhetsfängelsernas
demoraliserande miljö, samt ”Under svärdet.
Ur själfvets krönika” (1897). Som
biograf framträdde han med flera
arbeten om fadern, bl. a. ”Peter
Wieselgren” (1900). Vägande som
tidsskildring (ej minst ur social synpunkt) är
W:s skildring av sin studenttid,
”Vårt uppsalalif” (1907).
Utomordentligt högt värde har hans stora
fångvårdshistoria, ”Sveriges
fängelser och fångvård” (1895), som i en
av W. verkställd bearbetning
framlades för den internationella
peni-tentiärkongressen i Paris 1895, där
W. var Sveriges representant, — W.
blev led. 1874 och hedersled. 1898 av
Vet. o. vitt. samh. — W:s insatser
på skilda verksamhetsområden gåvo
alla uttryck för en ideell, av
kristendom präglad åskådning, som
grundlagts under intrycken från
fädernehemmet. Till de mera radikala
målsättningarna inom de folkliga
rörelserna hyste han ingen tilltro. Hans
kulturella orientering var liksom
faderns främst engelsk. —■ Gift 1872
med Gertrud Odencrantz. S. Sw.
4. Wieselgren, Oscar Harald,
biblioteksman, f. 13 okt. 1886 i
Stockholm. Son till W. 3. —- W. avlade mo-
Oscar Wieselgren.
genhetsex. 1904 i Stockholm och blev
fil. kand. 1908, fil. lic. 1909 och fil.
dr 1910, allt vid Uppsala univ. Efter
tjänstgöring som amanuens vidl K.
bibi, från 1910 blev W. 1914 utnämnd
till andre bibliotekarie därstädes. Är
1916 blev han tf. förste bibliotekarie
och 1922 ord. förste bibliotekarie oeh
tillika föreståndare för
handskrifts-avd. vid K. bibi. Under åren 1940—52
innehade W.
riksbibliotekarieämbetet. ■—■ W:s litteratur- och
kulturhistoriska författarskap omspänner ett
vitt fält, men i centrum för hans
intresse ha alltid dramatiken och
teatern stått. Redan hans drsavh. med
titeln ”Bidrag till kännedomen om
1600-tals dramat” (1909) bär
vittnesbörd härom. Ur hans efterföljande
rika produktion inom detta område
kunna framhållas ”Teaterns historia
i grunddrag” (1933), ”Teater och
skådespelarkonst under 1800-talet” (i
Sv. folket genom tiderna, 9, 1938) och
”Svensk teater från 1500 till 1900”
(i Sv. konstnärer inom teaterns,
musikens och filmens värld, 1943).
Under åren 1923—33 var W. medl. av
Dramatiska teaterns styr, och 1934
blev han medl. av styr, för
elevskolan, där han sedan detta år föreläst
i teaterhistoria. — Bland större
arbeten utförda under W:s tid som
handskriftschef i K. bibi, märkas
ordnandet av Strindbergs- oeh Viktor
Rydbergssamlingarna. De förra, som
sedan Strindbergs död förvarats i
Nord, mus., befunno sig i ett mycket
otillfredsställande skick men
överflyttades 1922 till K. bibi, och
återfördes där till den ordning de haft
under Strindbergs livstid; se härom
”Strindbergssamlingarna i Kungliga
biblioteket” (Nord, familjeboks
må-nadskrönika, 1939). Många av W:s
bibliografiska och paleografiska
arbeten, huvudsakligen berörande äldre
handskrifter, återfinnas i Nord,
tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
