Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Widström, Ulric - Widström, Ulrica - Wiesel, Fritz - Wieselgren, släkt - 1. Wieselgren, Peter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Widström
352
Wieselgren
sonlig kontakt med C. O. Rosenius.
Där var W. verksam från 1867 (ordf,
från 1899) och utövade ett stort
inflytande över missionens olika grenar
och den omfattande
förlagsverksamheten. Sedan han 1886 utsetts till
expeditionsföreståndare, skötte han
efter sin krävande tjänstgöring i
hovrätten på kvällarna det
mångskiftande arbetet på expeditionen. Vid
sekelskiftet var han livligt verksam, när
det gällde att organisera stiftelsens
ungdomsrörelse. Personligen har han
betecknats som omutlig, orubblig och
oförskräckt. —- Gift 1866 med Sofia
Gustafva Clementine Lönnerberg.
J. J.
Widström, U l r i c a Carolina,
skaldinna, lärarinna, f. 24 nov. 1764
i Stockholm, f 19 febr. 1841 i
Marie-stad. Föräldrar: hovlakejen Peter
Forsberg och Catharina Maria Grip.
■—• W. erhöll tidigt beskydd av
grevinnan Fredrika Charlotta von
Fer-sen och fick en vårdad uppfostran,
varvid hon bl. a. lärde sig franska och
tyska. Hon var någon tid anställd vid
hovet hos hertiginnan Hedvig
Elisabeth Charlotta. Vid 26 års ålder gifte
hon sig och blev änka 1812. Hon
flyttade därefter 1814 till Västergötland,
där hon försörjde sig som lärarinna,
och var från 1830 till sin död bosatt
i Mariestad, där hon höll en mindre
flickpension. — W. började redan som
ung med poetiska försök och
uppmärksammades både därför och för
sin skönhet av de ledande
gustavianska skalderna. På 1780-talet
publicerade hon några dikter i olika tidskr.
och blad. År 1799 utkom ”Erotiska
sånger af U. C. W.”, en samling, som
väckte allm. beundran och där
hennes bästa dikter ingå. Särskilt
märkas där ”Gumman”, ”Korgen”,
”Fjä-riln” och ”Vid min sons död”. Följ, år
utgav hon den ganska obetydliga
verssagan ”Dalkarlarne”. Även
nyromantikerna intogos av W:s
diktning. De återfunno hos henne något
av sin egen anda. Hammarsköld
ansåg henne som vår främsta skaldinna
näst efter fru Lenngren, Atterbom
ägnade hennes diktsamling en generös
recension i Phosphoros 1811 och
yttrade om ”Korgen”, att den ”visar i
den fullkomligaste dager denna egna
naiva vällustighet, som är
menlöshetens oeh naturens, och som ännu ingen
svensk skald förmått uttrycka med
denna oefterhärmliga ton”. W.
stimulerades av denna vänlighet att åter
framträda, och 1811 utkom
”Höst-aftnarne”, en samling översatta
prosastycken samt några dikter av henne
själv. Hon hade dessförinnan utgivit
fria övers, av romanerna ”Munken”
av M. G. Lewis (1800—01) och
”Victor, eller skogsbarnet” (1803), i
vil
ken senare hon infört sina egna dikter
”Natten”, ”Afskedet” och balladen
”Fiskaren”. På W:s ålderdom kom
uppmärksamheten åter att riktas på
henne. C. J. Lénström utgav
nämligen 1840, till en del för att stödja
henne ekonomiskt, hennes ”Samlade
witterhetsförsök”, försedd med
levnadsteckning av Franzén oeh
karakteristik av Lénström. Hon erhöll s. å.
Sv. akad:s jetong i guld, och boken
utkom i ny uppl., till vilken W. fogat
en hyllningsdikt till akad. —• W:s
diktning utgöres av behagfulla
små-stycken i en idyllisk, lätt trånande
och känslosam stil, och hennes vers
flyter ledigt, men den
uppmärksamhet hon väckte står knappast i
proportion till hennes betydelse. ■— Gift
1790 med violinisten och repetitören
vid K. teatern Sven Widström. ■—■
Litt.: P. Johnsson, ”U. K. W. En
bortglömd skaldinna och hennes
jubileum” (i förf:s ”Fordomtima”, 1915).
Lt
Wiesel, Fritz Samuel,
psykiater, f. 19 aug. 1886 i Nöbbele skn,
Kronob. län. Föräldrar: lantbrukaren och
fanjunkaren Samuel W. och Ida Maria
Wernlander. — W. blev student 1905
i Växjö, farm. kand. 1909, med. kand.
1913 i Lund och med. lic. 1918 i
Stockholm. Han blev underläkare vid
Långbro sjukhus 1919, hospitalsläkare av
II klass vid Uppsala hospital 1922
och av I klass vid Lunds hospital
1925, var överläkare och direktör vid
Långbro sjukhus 1928—32,
överläkare och styresman vid Beckomberga
sjukhus 1932—53 samt är tf.
överläkare oeh styresman vid Håga
sjukhus, Södertälje, sedan sistn. år. W.
var 1939—42 ordf, i Sv. psykiatriska
fören. samt är led. av
sinnessjuknämnden sedan 1945. Han har utgett en
rad vetenskapliga skrifter, bl. a. om
dementia paralytica och dess
behandling med malaria. — Gift 1) 1918—
39 med Anna Elisabet (Anna-Lisa)
Bentzer; 2) 1939 med Greta
Svensson. P. H. T.
Wieselgren, släkt, vars förste med
säkerhet kände stamfar, Måns
Olufs-son, åren 1650—85 nämnes som åbo
på Erengislegården (nu Gunnarås) i
Västra Torsås skn, Kronob. län. Hans
son Jöns Månsson ägde samma gård
1686—91; den övergick sedan till
dennes son Simon Jönsson, kallad
Simon i Ryd efter en gård som dock
ej ägdes av honom utan av hans son
Jöns. Sonsons son till Simon i Ryd
var Jonas Jonsson i Spånhults
norre-gård (f. 1765, f 1849), som var gift
med Elin Ingemarsdotter (f. 1779,
f 1841), dotter till Ingemar
Persson, tillhörande Blädingenäsgrenen av
Wieselska släkten, och hans hustru
Märta Svensdotter av den gamla
Spånhultssläkten. Med denna senare
släkt har enligt den säkerligen
riktiga traditionen även Måns Olufssons
släkt tidigare varit befryndad.
Möjligen har detta gått genom Måns
Olufssons mödernesläkt, dä man i
Värend ofta i gammal tid räknade
härstamningen på mödernet. Gamla
Spånhultssläktens stamfar var
skatte-bonden Jon i Spånhult, som levde
under senare delen av 1500-talet. En
ättling till denne, soldaten Abraham
Ingemarsson (t 1763), som deltog i
Karl XII:s krig, hade sonen Jonas
(f. 1724, f 1795), kyrkoherde i
Len-hovda, som var gift med Sophia
Wiesel (f. 1732, f 1799). Han antog
släktnamnet W. och slöt själv sin
släktgren. Namnet återupptogs av Jonas
Jonssons och Elin Ingemarsdotters
son Peter (W. 1), från vilken alla nu
levande medlemmar av släkten
härstamma. Hans äldste son,
bibliotekarien och skriftställaren Harald W.
(W. 2), blev far till
yrkesinspektö-ren, civilingenjören Ragnar W. (f.
1868, t 1927). En son till denne är
docenten Per W. (W. 5). En yngre
son till W. 1, generaldir. Sigfrid W.
(W’. 3), blev far till hovrättsrådet i
Svea hovrätt Tor Bertil W. (f. 1882,
t 1926) och riksbibliotekarien Oscar
W. (W. 4). W. l:s yngste son,
kyrkoherden i Kristine förs, i Göteborg,
prosten Magnus Jonas Nathanael W.
(f. 1852, f 1933), blev far till
kyrkoherden i Annedals förs, i Göteborg
Knut Peter Einar W. (f. 1887).
1. Wieselgren, Peter Jonasson,
präst, nykterhetsman, litteratur- och
personhistoriker, f. 1 okt. 1800 i
Spånhult i Vislanda skn, Kronob. län,
t 10 okt. 1877 i Göteborg. Föräldrar:
jordbrukaren Jonas Jonsson och Elin
Ingemarsdotter. — Redan som ung
pojke uppmärksammades W. för sin
begåvning. Vid åtta års ålder hade
han genomläst hela Bibeln och vid tio
års ålder skrivit psalmer och en
predikan. Hans uppfostran fick från
början en varmt religiös prägel. Det stod
klart för honom själv och hans
föräldrar, att han skulle bli präst.
Genom hjälp från personer i bygden fick
W. elva år gammal börja i fjärde
klassen i Växjö läroverk. År 1820 började
han studera vid Lunds univ., och 1823
promoverades han till fil. mag. där.
Han blev följ, år kallad till docent i
lärdoms- och litteraturhistoria och
befordrades s. å. till adjunkt i
estetik, allt i Lund. År 1828 blev han e. o.
v. bibliotekarie vid Lunds univ.-bibl.
och var 1830—33 v. bibliotekarie där.
Sistn. år prästvigdes han och
kallades s. å. till kyrkoherde i Västerstad
och Östraby i Skåne. Han tillträdde
tjänsten följ, år och erhöll s. å. prosts
titel samt blev 1845 teol. dr. Åren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
