Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wide, Sam - Widéen, se även Widén - Widéen, Ivar - Widegren, släkt - 1. Widegren, Hjalmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Widéen
341
Widegren
nya disciplinen klassisk arkeologi.
Inom denna har han utgivit en mängd
både vetenskapliga och populära
skrifter, bland vilka märkas följ.:
”De sacris Troezeniorum,
Hermio-nensium, Epidauriorum” (1888,
drs-avh.); ”Lakonische Kulte” (1893);
”Inschrift der lobakchen” (1894);
”Aphidna in Nordattika” (1896);
”Folkskrock oeh primitiv religion”
(1898); ”Geometrische Vasen aus
Griechenland” (1899—1900);
”Myke-nische Götterbilder und Idole” (1901);
Chtonische und himmlische Götter”
(1907); ”Grabspende und
Toten-schlange” (1909); ”Bemerkungen zu
der spartanischen Lykurgoslegende”
(1891); ”Griechische und römische
Religion” (i Gercke-Norden,
”Ein-leitung in die Altertumswissenschaft”,
2, 1910, senare uppl. bearb. av M.
P:son Nilsson); ”Gräberfunde aus
Salamis” (1919); ”Pomerium och
Pelargikon” (1911, även italiensk
uppl.); ”Die ältesten Dipylonvasen
in Attica” (1913); ”De
graeskorien-talske Mysteriereligioner og deres
Forhold till Kristendommen” (1915).
W. bidrog även till N. Söderbloms
”Främmande religionsurkunder” (3,
1908) med skickliga övers, av
romerska och grekiska religiösa texter.
Goda övers, finnas även i hans (f. ö.
föga originella) populära skrift om
mysteriereligionerna. — Inom det av
honom som universitetsdisciplin
införda ämnet klassisk fornkunskap och
antikens historia ägnade W. sitt
främsta intresse dels ät den äldre
grekiska vasstilen, dels åt
religionshistorien. Med all respekt för W:s
kunskapsrika och självständiga insatser
på det förra området måste det dock
utan tvekan slås fast att hans
verkliga betydelse ligger inom
religionshistorien, vars med solid
vetenskaplig metod drivna studium han var den
förste i Sverige att ägna sig åt. Det
är hans förtjänst att den klassiska
arkeologien i vårt land alltid varit
starkt religionshistoriskt orienterad.
Som religionshistorisk forskare en
typisk men måttfull representant för
det slutande 1800-talets något
rationalistiskt och evolutionistiskt
inställda metoder har W. väl icke
direkt gjort några banbrytande
insatser, men han har haft stor betydelse
genom att ha verkat starkt
skolbildande på ett par generationer av
religionshistoriker på det klassiska
området. W. har härvid starkt
framhävt etnografiens och den
prehisto-riska arkeologiens betydelse för den
klassiska religionshistorien. W:s egen
bana bröts genom hans död vid 56 års
ålder, men hans intentioner ha i
stor utsträckning, ehuru måhända i
skärpt form, förverkligats av hans
gamle lärjunge från Lundatiden, M.
P:son Nilsson. W. blev led. av Vitt,
akad. 1915. — Gift 1897 med Maria
Katarina Sofia Anderson. G. Wn
Widéen, se även Widén.
Widéen, Karl Ivar Natanael,
tonsättare, domkyrkoorganist, f. 21
mars 1871 i Bellö skn, Jönköp. län,
t 16 mars 1951 i Lidköping.
Föräldrar: organisten och folkskolläraren
Karl Gustaf W. och Anna Lovisa
Ttydell. ■— W. började 1888 studera
musik vid konservatoriet i Stock-
Ivar Widéen.
holm och avlade 1889 organistex.,
1890 ex. i pianospelning och 1891
kyrkosångar- och musiklärarex.
Specialstudier i kontrapunkt ägnade
han sig åt 1890—92 som elev hos
J. Dente. Åren 1893—99 var han
anställd som organist i Laholm oeh
1900 blev han domkyrkoorganist i
Skara; denna tjänst innehade han till
sin död, i mer än 51 år. År 1901 blev
han dessutom musiklärare vid
stadens läroverk och dirigent för Skara
musiksällskap. Sina musikstudier
kompletterade han i utlandet
(Tyskland 1907 och Italien 1923). Åren
1915—21 fungerade han som förste
förbundsdirigent i Smålands
sångar-förbund. Han var led. av
koralboks-kommittén 1916 och 1919 samt av
kommittén för utarbetande av
hym-narium m. m. 1920. W. kallades till
hedersled, i åtskilliga
sångarför-bund. — W:s stora produktion
omfattar företrädesvis kyrkliga verk,
t. ex. kantater (bl. a. Vid Jesu kors),
hymner och psalmer, hymnarium och
vesperale för svenska kyrkan (1920)
samt 150 orgelkoraler. Bland hans
icke-kyrkliga verk återfinnas
åtskilliga solosånger, sånger för
manskvartett och blandad kör (körverken I
Husaby och Flores och Blanzeflor,
och manskörerna Sommarfrid i
Sole-lid, Dalmarsch, Spelmansvisa,
Tind
rande fagra stjärna, Tallarnas barr,
Till Österland, Röd lyser stugan
m. fl.). Slutligen kan nämnas hans
skolsånger (t. ex. Västgötabilder, 43
sånger för skolan och hemmet). W.
blev led. av Mus. akad. 1921; han
erhöll 1931 Litteris et artibus. ■— Gift
1910 med Augusta Carlsson. M. W.
Widegren, östgötasläkt, enligt
traditionen härstammande från Hjorteds
skn i Småland. Släktens äldste kände
stamfar var klensmedsåldermannen i
Västervik Olof W. (f. 1730, t 1805).
En äldre son till honom,
kronoläns-mannen i Gullbergs härad i
Östergötland Johan Abraham W. (f. 1771,
t 1820), blev far till
kronolänsman-nen i samma härad Abraham W. (f,
1809, f 1876). Söner till denne voro
fiskeriintendenten Hjalmar W. (W. 1)
och kyrkoherden i Falun,
kontraktsprosten fil. dr Thor David Gunnar
W. (f. 1842, f 1907), far till
målarinnan Carin (Kaja) Albertina W.,
vilken i sitt gifte med skulptören
Gustaf Malmquist (bd 5 s. 211) blev mor
till regissören Sandro Malmquist (bd
5 s. 211). En yngre bror till Abraham
W., handlanden i Oskarshamn Isac
Fredrik W. (f. 1813, f 1871), blev far
till kassören Ernst August W. (f.
1850, t 1906), vars son är förf.
Gunnar W. (W. 3). En yngre son till
stamfadern Olof W., prosten i
Skeppsås och Älvestad i Östergötland, Per
David W. (f. 1784, f 1849), blev far till
rektorn i Söderköping fil. dr Per
Mau-ritz August W. (f. 1815, t 1899). En
dotter till denne var pedagogen
Matilda W. (W. 2).
1. Widegren, Hjalmar
Abraham Theophil, fiskeritjänsteman, f.
9 febr. 1838 i Vreta klosters skn,
ös-tergötL län, f 16 mars 1878 i
Stockholm. Föräldrar: kronolänsmannen
Abraham IV. och Wilhelmina
Albertina Suneson. — W. blev student 1855,
fil. kand. 1861 samt fil. dr och docent
i zoologi 1863, allt vid Uppsala univ.
Han utsågs 1864 till fiskeriintendent
för rikets östersjö- och
sötvattens-fiskerier; denna nyinrättad’e, under
Lantbruksakad. lydande befattning
innehade han till sin död. — W.
företog 1859—63 vidsträckta resor inom
Sverige för att på Lantbruksakad: s
uppdrag undersöka landets fiskfauna
och fiskerier. Han besökte i detta
syfte’ Norrbottens lappmarker samt
undersökte såväl de stora insjöarna
i Jämtland och mell. Sverige som
Östersjön. Med särskilt intresse
studerade han lax- och sikarterna; för sina
resultat har han redogjort i ”Bidrag
till kännedomen om Sveriges
salmo-nider” (1863) och ”Nya bidrag...”
(1864). Som fiskeriintendent var W.
nitiskt verksam såväl betr, de
praktiska göromålen som betr, en
förbätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
