Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Wicksell, Knut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wicksell
335
Wicksell
sin familj genom
föreläsningsverk-samhet och medarbetarskap i olika
tidn. och tidskr. W. hade nämligen
vid denna tid ej något akademiskt
levebröd. Då nationalekonomien i
Sverige hörde till den juridiska
fakulteten, där den var ett föga
beaktat biämne, och W. saknade juridiska
ex., ville varken den juridiska eller
den filosofiska fakulteten anställa
honom som lärare. Först efter särskild
dispens hade W. 1895 fått avlägga
fil. lic.-ex. i nationalekonomi, varvid
han fick tentera för den tre år yngre
professorn i Uppsala, David Davidson,
som hade varit hans motståndare i
befolkningsfrågan, men med vilken han
senare kom i ett vänskapligt
förhållande, baserat på ömsesidig aktning.
S. å. hade han också fått tillstånd
att disputera för fil. dr-grad. Men
för att erhålla docentur måste han
underkasta sig mödan att avlägga
jur. kand.-ex. Hans krafter räckte
emellertid också till detta (1899), och
därmed voro de formella hindren för
en akademisk karriär undanröjda. W.
kunde nu mottaga ett förordnande
att uppehålla en ny e. o. professur i
nationalekonomi och finansrätt vid
Lunds univ. Men trots att han efter
Cassels avsägelse var ende sökande
till denna professur, kom
befordrings-ärendet att vålla stor strid på grund
av W:s förmenta samhällsfarlighet.
Det var ej endast i befolkningsfrågan,
som W. hade utmanat den allm.
opinionen. Han hade även gjort sig känd
som försvarsnihilist genom att
ifrågasätta, om Sveriges försvar fyllde
någon uppgift, då det ej kunde ge
tillräckligt skydd mot Ryssland. Vidare
hade hans kamp mot kyrkans läror,
i den mån dessa enligt hans mening
stredo mot den historiska
verkligheten, gjort honom beryktad för
reli-gionsfientlighet. Med hänvisning till
att en person med dylika åsikter ej
kunde anses lämplig som akademisk
lärare avstyrkte en stark minoritet i
konsistoriet liksom prokanslern,
biskop Gottfrid Billing, W:s
utnämning. Detta ställningstagande
uppfattades emellertid på andra håll som
ett angrepp mot universitetens
hävdvunna forsknings- och lärofrihet. En
kraftig akademisk opinion krävde,
att befordringsfrågan skulle avgöras
utan hänsyn till om W. var
samhälls-farlig eller icke. Denna opinion
segrade, och W. blev utnämnd till prof,
i slutet av 1901. — Under
Lunda-tiden fick W. tillfälle att utarbeta
sina ”Föreläsningar i
nationalekonomi”, av vilka första häftet (1901)
behandlade prisbildningen samt
produktionen oeh fördelningen och andra
häftet (1906) penning- och
kreditväsendet. W. hade ursprungligen
pla
nerat att skriva ett större systemverk
men fann det så småningom lämpligt
att begränsa arbetet till dessa två
teoretiska delar, vilka han ägnade åt
en mera lättfattlig och systematisk
framställning av de teorier, som han
förut utvecklat i sina tyska skrifter.
Den sv. nationalekonomien hade
härmed fått sitt första grundläggande
teoretiska arbete. Det översattes till
tyska (1913—22), engelska (1934—
35), spanska (1947) och italienska
(1950) och räknas numera som ett av
den ekonomiska vetenskapens
klassiska arbeten. Utöver detta större
arbete författade W. ett flertal mindre
vetenskapliga skrifter, av vilka många
publicerades i Ekonomisk tidskr., som
grundats av David Davidson 1S99.
Han fortsatte även att i tal och skrift
ge uttryck för sina
samhällsreforma-toriska idéer. — Efter inträdet i
pensionsåldern 1916 flyttade W. till
Mörby invid Stockholm, där han tillbragte
sina sista tio år. Ända till sin död var
han intensivt sysselsatt med sitt
författarskap. Han var särskilt under
detta sista årtionde en flitig medarb.
i dagspressen och deltog livligt i
den penningpolitiska debatt, som
inflationen under första världskriget
gav upphov till. Även offentliga
utredningsuppdrag kommo på hans lott,
bl. a i skattefrågor, varjämte han
intill det sista lämnade vägande
bidrag till den vetenskapliga debatten.
Trots att han på det hela taget vidu
höll en radikal samhällssyn,
betraktades han nu ej längre som en
sam-hällsfarlig person utan hade nått
positionen av den sv.
nationalekonomiens vördade mästare. — Som
vetenskapsman var W. både fullfölj are och
nydanare. Han beundrade särskilt de
engelska klassikerna, byggde gärna
vidare på deras teorier och sökte över
huvud anknyta sin egen
framställning till den föregående utvecklingen
på området. Samtidigt blev det
nästan omöjligt för honom att behandla
ett teoretiskt problem utan att ge ett
originellt bidrag till lösningen. Han
har därför gjort betydelsefulla
insatser på flertalet områden av den
ekonomiska teorien. De båda viktigaste
ha ovan antytts: de gällde
inarbetandet av gränsproduktivitetsprincipen
och kapitalteorien i det statiska
jäm-viktssystemet samt den fördjupade
analysen av orsakerna till
penningvärdets förändringar. Grundtanken i
W:s penningteori kan sammanfattas
på följandte sätt: om bankernas
räntesatser i ett givet läge ej anpassats
efter den reala kapitalräntan utan
blivit för låga eller för höga,
kommer den totala efterfrågan på varor
oeh tjänster att över- resp, understiga
det totala utbudet vid rådande
pri
ser; resultatet blir en ”kumulativ
process” uppåt eller nedåt, en process
som ej upphör förrän bankerna
justerat sina räntesatser till normal nivå.
En undernormal ränta medför
sålunda stigande priser och vinster, som
stimulera till ökning av
produktionen, finansierad genom krediter från
bankerna; härigenom skapas det
monetära underlaget för en ytterligare
ökning av efterfrågan, som ger
upphov till nya prisstegringar och nya
vinster, varför kreditanspräken ökas
ännu mer. Processen fortsätter
alltså av egen kraft, tills bankerna bli
tvungna att stoppa dten genom en
räntehöjning. Vid en övernormal
ränta uppkommer en liknande process
i nedåtgående riktning: prisfall och
förluster medföra lönereduktioner
och minskad sysselsättning;
härigenom minskas den allmänna
efterfrågan med nya prisfall och förluster
som följd etc. Trots att de
institutionella förutsättningar, på vilka W.
baserade sin teori, ej motsvara de pä
senare tid aktuella samhällstyperna
med deras starkare inslag av
regleringar och monopol, har W. genom
denna med dynamisk metod
genomförda analys av penningproblemet
utfört en betydelsefull
pionjärgärning. Sådana begrepp som
”köpkrafts-överskott” och ”inflationsgap”, som
spela en stor roll inom modern teori,
kunna återföras till W:s analys.
Betecknande nog har också det
internationella intresset för W. varit
påtagligt stigande under senare tid. — W:s
inställning till den ekonomiska
politiken kan närmast karakteriseras som
liberalism med socialradikala inslag.
Han var sålunda i princip anhängare
av privat äganderätt och fri
konkurrens men menade, att vissa
grundläggande villkor måste vara uppfyllda
för att systemet skulle fungera
tillfredsställande från välfärdssynpunkt.
Först oeh främst borde
befolkningsfrågan lösas genom frivillig
barnbegränsning. W. vidhöll hela sitt liv
åsikten, att Sveriges befolkning skulle
kunna erhålla en bättre ekonomisk
standard vid en lägre
befolkningssiffra, och han tröttnade ej att varna
för farorna av en okontrollerad
folkökning. För det andra borde
utgångsläget i den ekonomiska konkurrensen
vara lika för alla, vilket förutsatte
å ena sidan en radikal
undervisnings-reform, som möjliggjorde ökad
all-mänbildlning för de breda lagren och
fortsatt högre utbildning för alla,
som hade anlag och behov av en
sådan, och ä andra sidan också en viss
utjämning av egendomsfördelningen
genom hög arvsbeskattning och
indragning till det allmänna av
oförtjänta förmögenhetsvinster. Med nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
