Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Wicander, Hjalmar - 3. Wicander, Carl August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wicander
330
Wicander
jens alla fabriker, till vilka vid denna
tid kommit ett par stycken i
Danmark. I början av 1900-talet köpte
W. aktiemajoriteten i Linoleumab.
Forshaga, och 1904 köpte
moderföretaget de utländska rörelserna. Det
blev delvis ett holdingbolag med W.
som verkst. dir. och
majoritetsinne-havare; 1905 blev han även styr.-ordf.
där. Hans verksamhet fram till första
världskriget präglades av samma
ex-pansionsdrift, som han förut visat.
Bland hans främsta åtaganden var
förvärvet av korkbarksfabriker i
Portugal, inträdet som styr.-ordf. i
Re-deriab. Svea, där han blev stor
aktieägare (till 1916), och igångsättandet
av tillverkning i Odessa som ett led i
strävandet att definitivt, vinna hela den
ryska och icke minst den
rysk-asiatiska marknaden. Rysslands inträde i
kriget 1914 ledde till planernas
uppskjutande; genom revolutionen blevo
de slutgiltigt förhindrade.
Huvudsakligen som en följd av att W:s livsverk
spolierades avgick han från sin
ställning som koncernens ledare 1919. —
Från 1897 ägde och från 1901 bebodde
W. i Stockholm villa Lusthusporten
vid Djurgårdsbron, och 1914
inrättade han ett hem åt sig på sitt gods
Harpsund i Mellösa skn i
Södermanland. Hans konstsamlande från unga
år gällde möbler, silversaker, måleri
oeh porslin. Han ägde en stor samling
av betydande sv. måleri från
1700-och 1800-talen och av sv. miniatyrer,
och hans samling av engelska och
franska 1700-talsmästare inom
miniatyrkonsten var av hög internationell
klass; miniatyrerna ha katalogiserats
av K. Asplund (”H. W:s
miniatyrsamling”, 1920). W. hade en mycket
rik kollektion av porslin: kinesiskt,
Sèvres, Meissen, Chelsea, Det k.
danske Porcellansfabrik och
Marie-berg. Han skänkte Riddarhuset
samlingen av kinesiskt porslin, prytt med
de sv. ägarnas adliga vapen, och sina
övriga samlingar testamenterade han
till Nat. mus., som redan 1927
erhållit miniatyrsamlingen jämte 200 000
kr. för samlingens utökande; det var
sammanlagt den största donation
museet någonsin fått. Lusthusporten
skänkte W. till Nord. mus. Många
gånger uppträdde han som mecenat,
även mera tillfälligt. Sålunda var det
han som finansierade gjutningen av
gruppen S:t Göran och draken på
Köpmanbrinken i Stockholm. — Gift
1884 med Anna Andersson. — Litt.:
C. A. Wicander (W. 3), ”Wicanders”
(2,1951). T. D.
3. Wicander, C a r l A u g u s t,
industrimän, f. 13 aug. 1885 i Berlin, f
27 dec. 1952 i Lissabon. Son till W. 2.
■— W. avlade mogenhetsex. i
Stockholm 1904 och reservofficersex. 1906.
Efter praktik inom det stora
familjeföretaget i Libau, Algeriet och
Portugal företog han 1909 en försälj
-ningsresa till Japan, Kina och
Sibirien. Tack vare framgångar under
denna resa övertygades företaget om
sina stora möjligheter på den
väldiga ryskasiatiska marknaden. Det
var på W:s förslag som
koncernledningen beslöt att bygga fabriker i
Odessa för vinkapsyler, buteljkork
och korkmattor. Samtidigt ägnade sig
W. åt att stärka
försäljningsorganisationen, och han flyttade 1911 till
Odessa för att leda koncernens nya
fabrikationscentrum där. Han med-
Carl August Wicander.
Målning (detalj) av David Tägtstrdm.
verkade till inköpet på fördelaktiga
villkor av firmans enda stora
konkurrent i Ryssland, en korkfabrik i
Odessa. Framtidsmöjligheterna
syntes ljusa fram till första
världskrigets utbrott 1914. Är 1916 hade
råvarulagren sinat för W.; han
sysselsatte då sin personal med
krigsfabri-kation för ryska statens räkning.
Efter revolutionen lyckades han 1918
rädda en skeppslast diversevaror ur
Ryssland. Hans fars livsverk, som han
själv varit med om att bygga vidare
på, gick nästan helt till spillo. W.
framhöll sedermera, hur oväntat och i
förväg oberäkneligt den ryska
revolutionen omintetgjorde allt, som förut
planerats. Han blev 1919 v. verkst.
dir. i ab. Wicanders korkfabriker i
Stockholm oeh 1922 verkst. dir. där
och i Linoleumab. Forshaga, det
företag, genom vilket fadern dominerade
den sv. korkmattsproduktionen. Från
1920-talets senare del var W.
styr.-ordf. i moderföretaget;
Forshagabola-gets ledning lämnade han 1946. Det
föll sålunda på W’. att söka sanera
koncernens ställning efter första
världskriget. Fram till 1926 möttes
han av idel motgångar. Han fick
rea
lisera svårplaeerade stora
korktillgångar, där det överhuvudtaget var
möjligt, och sätta i gång produktion
där tillfälle erbjöd sig.
Buteljkorksför-säljning kom i gång i Warszawa och
Hamburg 1919 och i New York 1921.
Efter de baltiska småstaternas
upprättande lyckades W. realisera f
abriks-fastigheter m. m. i Riga och återuppta
korkmattstillverkning i Libau. Även
med den nya sovjetstaten gjorde W.
en tid vinstgivande affärer. Nya
tillverkningar upptogos även. Sålunda
igångsattes tillverkning av
korkisole-ringsplattor i Göteborg oeh olika slag
av kapsyler för flaskförslutningar.
Forshagabolaget, där fadern ägde det
l nesta, lyckades W. 1927 sälja till en
linternationell koncern under tysk
ledning för 15 mill. kr., samtidigt som
han sålde Libauföretaget för 4 mill. kr.
till samma köpare. Är 1929 lyckades
W. sälja hela familjekoncernen till en
europeisk korktrust; under arbetet
med denna affär fick han i gåva av sin
far majoriteten i bolaget. Priset, som
W. fick, var nära 21 mill. kr. Han hade
genom dessa båda transaktioner,
enligt egen uppfattning, någorlunda till
släkten återbördat vad som gått
förlorat i Ryssland och betraktade
familj ekapitalet, huvudsakligen ägt av
honom själv, som tryggat efter ett
decenniums ansträngningar. Han
kvarstod liksom övriga tjänstemän i
företaget men fick till huvuduppgift att
organisera och samordna en mycket
mångskiftande verksamhet i hela
Europa, som företagets nya ägare
inordnade under ab. Wicanders
korkfabriker. Hur W. samtidigt
utnyttjade sina stora frigjordla tillgångar
redovisar han inte i sina minnen,
bortsett från uppgifterna att han (för 1,5
mill. kr.) övertog oeh exploaterade
den s. k. Alkaförslutningen, den
sedermera över hela världen vanliga
aluminiumkapsylen för
mineralvattenflaskor, samt att han 1934 blev
huvudägare till koncernföretaget ab.
Nya centralbryggeriet i Linköping.
Sin verksamhet som industri- och
finansman avslutade han 1946 med att
återköpa ab. Wicanders korkfabrikers
rörelser i Sverige, Norge, Danmark,
Finland, England, Polen och de
baltiska staterna samt 45 % av rörelsen
i Portugal. Det nya företaget, ab.
Wicanders korkfabriker, förenade med
sig ab. Alka aluminiumkapslar med
dess verksamhet i de flesta av jordens
länder. Utan att ange priset
konstaterar W., att köpet kunde genomföras
utan anlitande av annat än tillfällig
kredit. — Liksom sin far utövade W.
en kulturellt betonad välgörenhet.
Mest bekant i detta avseende blev han
genom att testamentera sitt gods
Harpsund till staten att användas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
