Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Westin, Jakob - 4. Westin, Fredrik - 5. Westin, Lorentz - 6. Westin, Jakob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Westin
300
Westir»
1781 med Anna Brita Wijkman; 2)
1802—04 med Maria Magdalena
Jahn; 3) 1805 med Hedvig Justina
Altén. C.-F. C.
4. Westin, Fredrik, målare, f.
22 sept. 1782 i Stockholm, t 13 maj
1862 därstädes. Son till W. 1 i hans
tredje gifte. — W. studerade från
1793 vid Konstakad. för Lorens Pasch
d. y. oeh Louis Masreliez, som
ut-övade ett avgörande inflytande pä
hans konstnärliga utveckling i
ny-klassicistisk anda. Han var aldrig
utomlands utan förblev hela sitt liv
bosatt i Stockholm. Han blev 1808
agré, 1812 led. och var 1816—53 prof,
och 1828—40 dir. vid Konstakad.
Han blev konduktör vid K. mus. 1808
och utnämndes till hovintendent 1843.
Fredrik Westin. Målning av O. Björck
(kopia efter F. Westin) (Akademien för de
fria konsterna, Stockholm).
—■ W. framträdde redan under
studieåren som porträttör i L. Pasch
d. y:s stil och ådagalade en icke
obetydlig karakteriseringsförmåga.
Inflytanden från Bredas måleriska
porträttstil visade sig senare hos W.
såväl i kompositionen som i hans
berömda ”människofärg”, där Bredas
röda karnation mildrats till en mera
ljuvt rosig ton. Det konventionella i
uppfattningen tog alltmera överhand
i hans porträtt, antingen det gällde
bröstbilder av enstaka personer eller
större gruppbilder som dem över
Wachtmeisterska familjen
(Johannis-hus), bröderna Wrangels avsked
(Oves-holm) eller Bernadotteska familjen
(Gripsholm). Idealiseringen av
modellerna gick t. o. m. så långt, att den
inkräktade på den yttre likheten, ett
krav som annars upprätthölls strängt
även av nyklassicisterna. Särskilt
damporträtten kunde bli banala i sin
försköning. W:s klientel tillhörde
hovet, adeln oeh det förnämare
borger-skapet. —- Som ”historiemålare”
ut
förde W. till en början en rad
kompositioner över antika ämnen i
Masreliez’ stränga stil, men berömmelse
vann han framför allt med
symboliska och religiösa kompositioner som
”Dagens stunder” (fyra
dörröverstyc-ken för Gröna salongen på Rosersberg,
utställda 1813), ”En Amour,
skjutande en pil” (1807, Nat, mus.), ”Hebe
med örnen” (1832) och ”Flora
bekransande Linnés byst” (1843, båda
Rosendals slott) samt altartavlor för
Kungsholms och Jakobs kyrkor i
Stockholm, oeh Söderhamns,
Karlshamns, Uddevalla m. fl. kyrkor i
landsorten. Han fick t. o. m.
beställning på en altartavla till Brasilien,
över kronprinsessan Josefinas
ankomst till Sverige målade han en
allegori i poetisk stil, och han
försökte sig också på ämnen som ”Olof
Skötkonungs dop vid Husaby källa”
(utställd 1826) och ”Lutherska lärans
antagande i Sverige” (s. å.). W:s
glatta och insmickrande konst ansågs
till en början uppfylla de högsta krav
men utsattes småningom föl’ en
alltmer nedgörande kritik. På sin tid
betraktad som en Rafaels jämlike och
senare djupt föraktad, har W. pä
sistone jämförts med Einar Jolin (A.
Lindblom), vars linjesköna och
glättade konst onekligen har ett visst
släkttycke med sirligheten hos
nyklassicismens förnämsta repr. inom
vårt måleri. W:s skapande förmåga
avtog ganska tidigt, och hans
inflytande som lärare blev obetydligt. Han
var en av de första akademiskt
utbildade konstnärer i Sverige, som
begagnade den nya litografiska
metoden, och han gjorde också försök som
etsare. — Ogift. Th. N.
5. Westin, Lorentz, affärsman,
diplomat, f. 21 febr. 1787 i
Stockholm, f 1 juli 1846 på sin egendom
Jardine i provinsen Minas Gerais i
Brasilien. Son till W. 2. — W. blev
student i Uppsala 1799. Åren 1803—
08 var han anställd hos den engelska
firman Mayne och Brown i Lissabon.
Sistn. år blev han sv. handelsagent i
Rio de Janeiro. År 1813 erhöll han
motsvarande befattning i Lissabon,
vilken han dock aldrig tillträdde. År
1816 blev han Sveriges diplomatiske
agent i Rio de Janeiro, där han två år
senare blev generalkonsul. W.
utnämndes till tf. chargé d’affaires
1825 och var ord. innehavare av
denna befattning 1827—30. Han tog
avsked från generalkonsulatet 1839. —
W. spelade en viss roll i Sveriges
tidigare relationer med Brasilien.
Hemkommen från Lissabon propagerade
han bland Stockholms grosshandlare
och exportörer för handel på
Brasilien, som först nu blev tillgängligt
för världshandeln. Protegerad av sin
mäktige far och av landshövding
Hans Järta blev W., sin ungdom till
trots, handelsagent i Rio. Som sådan
arbetade han för utvidgade
handelsförbindelser mellan Sverige och
Brasilien och Sydamerika över huvud,
marknader som tidigare varit
undandragna den sv. utrikeshandeln. Även
genom sin fader sökte han påverka
sv. regeringen i detta syfte. Dessa
ambitioner få till en del sättas i
samband med hans egen
affärsverksamhet i Rio de Janeiro, där han hade
handelshus. Det sv.-brasilianska
handelsutbytet dominerades också under
1810-talet av W. och fadern. Genom
alltför omfattande
affärsspekulatio-ner råkade emellertid W. i
ekonomiska svårigheter, som resulterade i att
brasilianska regeringen till en början
vägrade erkänna honom som politisk
agent. W:s verksamhet i Rio var inte
helt till gagn för Sverige, då han ofta
i sitt uppträdande visade prov på
dåligt omdöme. Sv. fartygsbefälhavare,
som anlände till Rio, hade ideligen
trassel och bråk med W. •— W.
slutade sina dagar som godsägare i
Brasilien, där ättlingar till honom
fortfarande finnas. —• Gift 1832 med
Christina (Kjersti) Beata Chenon. —
Litt.: S. O. Swärd, ”Latinamerika i
sv. politik under 1810- och
1820-talen” (1949) ; A. Paulin, ”Sv. öden
i Sydamerika” (1951). S. O. S.
Jakob Westin (6). Gipsmedaljong av S.
Andersson 1878 (Uppsala universitet).
6. Westin, Jakob, garvare,
bib-liofil, donator, f. 4 maj 1810 i
Stockholm, t 13 okt. 1880 därstädes. Son
till W. 3 i hans tredje gifte. — Redan
före uppnådd myndighetsålder
övertog W. vid faderns död 1829 dennes
omfattande garverirörelse och blev tio
år senare garvareålderman, den siste
som innehaft detta ämbete. Han
erhöll en mängd kommunala
förtroendeuppdrag oeh var led. av
borgarståndet vid riksdagen 1847—48, varunder
han tillhörde bevillningsutskottet. År
1857 upphörde han med garverirörel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
