Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Wenström, Wilhelm - 3. Wenström, Edmund - 4. Wenström, Jonas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wenström
268
Wenström
ken) och. utövade senare en uppskattad
enskild byggnadsverksamhet i
Bergslagen, där han uppförde ett stort
antal masugnar, bessemerverk,
lanca-shiresmedjor och valsverk. Under
många år innehade han en
ingenjörs-byrå i Örebro, där han även tillhörde
stadsfullmäktige, och en tid var han
disponent vid Edsvalla bruk i
Värmland. Sedermera bosatt i Västerås och
Stockholm utförde han
vattenkraftmätningar, värderingar och
sjöregle-ringsundersökningar. Vid
Skandinaviska konst- och industriutställningen
i Stockholm 1866 ordnade han
maskin-avd. tills, med prof. C. A. Ångström. —
W. var en mycket skicklig konstruktör
för järnverkens behov. Han gjorde en
förtjänstfull insats för utvecklingen
av vattenturbiner; de av honom
konstruerade ”Wenströmska turbinerna”
hade länge stadgat anseende för
effektivitet. Under någon tid arbetade W. vid
John Ericssons byrå i New York, och
han var ombud i Sverige för Ericssons
bränslebesparande varmluftsmaskin
samt införde i vårt land den första
symaskinen (Wheeler & Wilsons
system) . I Fören. Bergshanteringens
vänner var W. länge styr.-led. och till sin
död v. ordf. Han publicerade ett flertal
uppsatser i facktidskrifter. Hans
efterlämnade anteckningar förvaras i
Jern-kontoret och hans ritningar i Tekn.
mus. —• Gift 1851 med Maria Ursilia
von Zweigbergk. S. L.
3. Wenström, Oskar Edmund,
skolman, lexikograf, f. 8 jan. 1845 i
Stockholm, f 4 aug. 1902 i Visby. Son
till W. 1. — W. avlade mogenhetsex. i
Falun 1865 och tjänstgjorde som vik.
adjunkt vid läroverket där 1865—66
och 1879—84. Han bedrev
språkstudier vid Uppsala univ., där han blev
fil. kand. 1886. Åren 1886—89 var han
vik. adjunkt vid läroverket i Visby
och från 1889 till sin död adjunkt där
i moderna språk. — W. var en duglig
språkman och en framstående och
avhållen lärare. Mest känd torde han ha
blivit genom de lexikon han
medverkade i eller ensam utgav.
”Engelsksvensk ordbok” (1894; 13:e uppl.
1938) utgavs av honom själv, och tills,
med E. Lindgren utarbetade han
”Engelsk-svensk ordbok” (1884—89)
samt i samarbete med W. E. Hårlock
”Svensk-engelsk ordbok” (utg. först
1904), vilka ännu äro mycket
användbara. Dessutom utgav han tills, med
O. Jeurling ”Svenska språkets
ordförråd eller 80 000 inhemska och
främmande ord ...” (1891; 3:e uppl. 1900).
—• Gift 1877 med Justina Svärd.
T. M.
4. Wenström, Jonas,
elektrotekniker, uppfinnare, f. 4 okt. 1855 i
Hällefors skn, Örebro län, t 21 dec.
1893 i Västerås. Son till W. 2. — Efter
Jonas Wenström.
mogenhetsex. i Örebro 1875 inskrevs
W. s. å. vid Uppsala univ. och 1878 vid
Kristiania univ., där han avlade
filosofisk ex. i naturvetenskapliga ämnen
1880. Han ägde framstående
beläsenhet inom fysiken och närstående
ämnen samt vidgade sina kunskaper
genom vidsträckta studieresor i
utlandet, bl. a. till Förenta staterna 1888.
W., som 1880—83 var verksam som
konstruktör i Örebro, hade från
1870-talets slut ägnat sig åt
undersökningar inom skilda tekn. områden, främst
elektrotekniken. Därvid samarbetade
han i viss mån med fadern, som hiälpte
honom på flera sätt, t. ex. med att
rita hans konstruktioner, och i
bevarade brev till fadern ventilerar han
sina uppslag och resultat. Hans
tankar kretsade 1877—78 kring
utarbetandet av ett nytt slags
dynamo-maskin, men snart uppgav han tills
vidare detta arbete för att i stället
intressera sig för elektrisk belysning.
Han sökte 1878 bl. a. ersätta
kolstavarna i en båglampa med fint
fördelade kolpartiklar, och i jan. 1879 — ett
år innan Edison uppfann den
elektriska glödlampan, en koltrådslampa —
var han inne på samma väg genom
sitt förslag att medelst elektrisk ström
bringa tunna kolband till glödning.
Fylld av idéer även utanför det
elektriska facket experimenterade han
samtidigt med konstruktioner bl. a.
för tröskverk, mjölkskummare,
mega-fon och navigeringsinstrument; det
sistn., ett slags gyrokompass, kallade
han oceanvisare eller skeppsledare.
Dessutom ägnade han sig åt telegrafi
och telefoni samt åt teorin för
värmestrålning. Efter ett fruktbärande
besök i Paris 1881 tog W. äter upp
tanken på sin dynamomaskin, som han
utarbetade i sin experimentlokal, en
verkstad i Engelbrektsons kvarn i
Örebro. Under en veckas tid i febr. 1882
var kvarnen upplyst av elektriskt ljus
från W:s försöksmaskin, och i nov.
s. å. fick han patent på sin
uppfinning. Exploateringsrätten till
dynamo-maskinen och andra uppfinningar ss.
en magnetisk malmskiljare, vilken fått
praktisk användning vid våra
gruvfält, överlät han till Ludvig Fredholm
(bd 2 s. 590), och med denne som
verkst, dir. bildades 1883 vårt lands
första elektriska företag, Elektriska
ab. i Stockholm, vars tillverkning
förlädes till Arboga. W. blev tekn.
rådgivare hos det nya bolaget och var
från 1890 chefsingenjör hos Allm. sv.
elektriska ab. (Asea) i Västerås,
bildat genom sammanslagning av det
förstn. bolaget med det av hans
broder Georg W. ledda Wenströms &
Granströms elektriska kraftbolag. —
Som tekn. rådgivare och
chefsingenjör-utövade W. en mångsidig och
framgångsrik uppfinnarverksamhet, Hans
första dynamomaskin,
”Sköldpaddan”, följdes av en rad andra
likströmsmaskiner ss. ”Bikupan” och
”Wenströms välkända”, vilken sistn.
fortfarande är i bruk på en del håll
i landet, och av den magnetiska
malm-skiljaren, som han utförde i flera
olika konstruktioner och på vilken
han 1884 erhöll patent, såldes ett
sextiotal enbart till Amerika. I
samarbete med fadern konstruerade W. en
ljusbågsugn för smältning av
metaller 1885 och utförde ritningar bl. a.
till elektriska lokomotiv. Han hade
även god kännedom om den elektriska
svetsningen som han i ett föredrag i
början på 1880-talet bedömde med
förvånansvärd framsynthet. Med
statsanslag reste han 1891 till Frankfurt
am Main och Schweiz; han fick där
idéer till elektrisk kraftöverföring,
vilka han snart förverkligade vid
Grängesberg, Bofors m. m. Hans
viktigaste insats var de teoretiska
undersökningar, som ledde till hans
uppfinning av trefassystemet, som han
definierade som ”omsättning och
spridning af arbete genom
användning af tre elektriska
växelströmmar”. Vissa delar av detta problem,
löstes vid denna tid i utlandet, men
W:s patent av 1891 gällde hela
systemet för kraftöverföring med trefas
växelström och omfattade även de för
systemets användning nödvändiga
maskinerna, nämligen generatorer,
transformatorer och motorer. Försöken
med de nykonstruerade maskinerna
lyckades ej fullt, men tills, med Ernst
Danielson (bd 2 s. 203)
konstruerade-W. 1892 den första praktiskt
användbara trefasmotorn i vårt land.
Riktigheten av W:s teorier visades följ. år,,
då en av Asea byggd
vattenkraftstation vid Hällsjön stod färdig;
därifrån överfördes en effekt av 300 häst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
