Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Wennerberg, Gunnar - 2. Wennerberg, Sune - 3. Wennerberg, Gunnar - 4. Wennerberg-Reuter, Sara - Wenner-Gren, Axel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wennerberg
261
Wenner-Gren
folkskrifter, 41, 1925); K. Nyblom,
”G. W.” (Populära körkompositörer,
1, 1925) ; B.
Almqvist,”Upsalastuden-ten i Wennerbergsvers och
Strind-bergsprosa” (1926) ; G. Jeanson, ”G.
W. som musiker” (1929). J. T.
2. Wennerberg, Sune
Gunnars-son, arméofficer, f. 13 jan. 1855 i
Skara, f 29 juli 1908 i Stockholm. Son
till W. 1. — W. blev efter mogenhetsex.
1874 underlöjtnant vid Västgöta-Dals
reg. 1875, erhöll s. å. transport till
Wendes artillerireg., genomgick
Artilleri- och ingenjörhögskolans högre
kurs 1878—81, förordnades till
artilleristabsofficer 1888 och blev
batterichef vid det nyuppsatta Andra Svea
artillerireg. 1894. Han utnämndes till
major oeh chef för artilleristaben
1898, blev överstelöjtnant 1901,
förordnades till fälttygmästare 1902 och
blev 1903 överste och chef för Andra
Svea artillerireg. men förflyttades
s. å. som tf. chef för Första Svea
artillerireg. över vilket han förde
befälet till sitt avsked 1905. — W.
var 1895—96 led. av
artillerikommittén för utarbetande av förslag till
exercisreglemente och skjutregler för
artilleriet och från 1898 led. av
kommissioner och kommittéer för försök
med ny fältartillerimateriel. Under
den period av ombeväpning och
omdaning av fältartilleriet, som inträffade
kring sekelskiftet och åren närmast
därefter, utövade W. tack vare sin
ovanliga begåvning, uppslagsrikedom
och framsynthet ett betydande
inflytande beträffande fältartilleriets
organisation, beväpning,
skjutförfaran-de oeh taktiska användning. Han
invaldes 1897 i Krigsvet. akad. —
Gift 1881 med friherrinnan Gabriella
Rehbinder. F. M.
3. Wennerberg, Gunnar
Gun-narsson, konsthantverkare, målare, f.
17 dec. 1863 i Skara, t 20 april 1914
i Paris. Bror till W. 2. — W. blev
student 1882 vid Uppsala univ. och
utbildade sig från 1886 i Paris till
målare under L. Bonnat och H. Gervex.
Han utställde bl. a. där på
världsutställningen 1889. Åren 1895—96
följde han A. Tallbergs etsningskurs i
Stockholm. W. var 1892—1908
konstnärlig ledare vid Gustavsbergs
porslinsfabrik, under vilken tid han även
var verksam för Kosta glasbruk. Från
1902 var han även lärare vid Tekn.
skolan i Stockholm och frän 1908 till
sin död verksam som
konsthantverkare i Paris, bl. a. som medarbetare
vid Sèvres. — W. framträdde först
som målare, med porträtt och
framför allt blomstermotiv som
specialitet. Han övergav emellertid snart helt
stafflikonsten för konsthantverket.
Som keramiker vid Gustavsberg kom
W. att göra en med Alf Wallander
Gunnar G:son Wennerberg.
jämbördig och parallell insats som
jugendstilens sv. introduktör. Dessa
båda ledde det sv. konsthantverket
bort från 1800-talets konsthistoriska
stilimitationer. Den växtornamentala
jugendstilens allmänna opersonliga
karaktär gör, att hans verk kunna
vara svåra att skilja från Wallanders.
Även W:s glas för Kosta har samma
böljande blom- och bladornamentik.
Detsamma gäller hans många
kartonger föi’ textilier, speciellt i
haute-lisseteknik, som han utförde först för
Handarbetets vänner, sedan Licium
m. fl. Även på detta område bidrog
han till en förnyelse. De hela ytorna
och den affischmässigt verkande
färgen i hans textila
landskapskomposi-tioner inneburo en riktig anpassning
till textil stil, även om han speciellt
efter överflyttningen till Paris
motverkade detta genom en större
strävan efter djup- oeh illusionsverkan.
En icke obetydlig del avW:s
produktion finns i Frankrike. Han fick bl. a.
där en beställning för slottet Les
Bouleaux’ vid Chantilly räkning över
en inredning med gobelänger, möbler,
keramik m. m. — Ogift. — Litt.:
dödsruna av E. Folckei- i Sv.
slöjd-fören:s tidskrift 1914. R. S.
4. Wennerberg-Reuter, Sara
Margareta Eugenia Euphrosyne,
ton-sättarinna, organist, f. 11 febr. 1875
i Otterstads skn, Skarab. län.
Föräldrar: genremålaren Brynolf W. och
Eugenie Schoug. Kusin till W. 2 och
W. 3. — I orgelspel och harmonilära
fick W. sin grundläggande utbildning
i Göteborg av Elfrida Andrée. Åren
1893—95 var hon elev vid
konserva-toriet i Stockholm, där hon sistn. år
avlade organist- och kyrkosångarex.
Hennes studier fullbordades åren 1896
—98 vid Leipzigs konservatorium, där
hon ss. lärare bl. a. hade S. Jadassohn
och C. Reinecke. Åren 1901—02
studerade hon komposition och
kontra
punkt för Max Bruch vid Berlins
Hochschule für Musik. Från 1906 hade
W. ständigt förordnande som organist
i Sofiakyrkan i Stockholm, och 1918
—45 var hon organist där. — W. har
vunnit stor popularitet som
tonsätta-rinna. Av hennes större verk må
nämnas ett flertal kantater, bl. a. vid
invigningen av Sofia kyrka 1906 och vid
kyrkoherdeinstallationen där 1941
samt vid invigningen av
Saltsjöbadens nya samskola 1915, tondikterna
”Skogsrået” (till farbrodern Gunnar
Wennerbergs dikt), ”Skogsrået” (till
Viktor Rydbergs dikt), och kantat vid
Lidköpings 500-årsjubileum 1946 för
soli, kör och orkester. Hon har även
komponerat en påskhymn för
blandad kör, en sonat för violin och piano
(1904), motetter samt hymner och
annan sakral musik. Särskilt omtyckt
har hon blivit för sina medryckande
och melodiösa manskvartetter samt
för sina solosånger. Även flera av
hennes pianostycken ha vunnit stor
spridning. Bland hennes mera kända
vokalkompositioner må nämnas
”Lillebarn” (Bo Bergman), ”Apelgården”,
”Videvisan”, ”En vintervisa” (Frö-
Sara Wennerberg-Reuter.
ding), ”Angelus”, ”Rosa rörans”,
”Drottning Vår” och ”Giv psaltare
och lyra” (Karlfeldt). År 1931 erhöll
W. Litteris et artibus. — Gift 1907
med förste stenografen vid riksdagen
fil. lie. och teol. kand. Hugo Reuter.
B. Hgn
Wenner-Gren, Axel Leonard,
affärs- och industriman, f. 5 juni 1881
i Uddevalla. Föräldrar: handlanden
Johan Crescens Leonard Wennergren
och Alice Maria Paulina Andersson.
—■ Efter läroverksstudier i Uddevalla
och fem års kontorsanställning i
Göteborg begav sig W. 1902 till
Tyskland, där han genomgick Berliner
Handelsakademie. Han var därefter
under några år anställd som försäl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
