Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wennerberg, Gunnar, ämbetsman, tonsättare, skald, politiker, se nedan - Wennerberg, Gunnar G:son, konsthantverkare, målare, se s. 261 - Wennerberg, John - Wennerberg, Sune, arméofficer, se s. 261 - Wennerberg, släkt - 1. Wennerberg, Gunnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wennerberg
258
Wennerberg
Wennerberg, Gunnar,
ämbetsman, tonsättare, skald, politiker, se
nedan.
Wennerberg, Gunnar G:son,
konsthantverkare, målare, se s. 261.
Wennerberg, John Edgar,
elektrotekniker, språkvårdare, f. 7 nov.
1886 i Välinge skn, Malmöh. län.
Föräldrar: organisten och kompositören
Gustaf W. och Elna Gunnarsson. —
W. avlade mogenhetsex. i Ystad 1905,
utexaminerades från Tekn. högskolan
1908 oeh blev teknologie dr där 1929.
Han praktiserade 1908—09 i Värtsilä
oeh Helsingfors, anställdes 1909 vid
Asea i Västerås som
provrumsingen-jör oeh kort därefter som
beräkningsingenjör, vistades 1912—13 i Förenta
staterna för praktiska studier,
återkom sistn. år till Asea i Västerås och
blev 1922 chef för dess
maskinberäkning. Sedan 1941, då Tekn.
nomenklaturcentralen bildades, har W. först
delvis ägnat sig åt denna som dess
verkst. led. och 1943 helt övergått
därtill. Han är led: av Sv. elektriska
kommissionen sedan 1927 och erhöll
Sveriges standardiseringskommissions
förtjänstmedalj 1947. År 1941
invaldes han i Ing. vet. akad. — W:s
utpräglat teoretiska läggning satte spår
i form av nya beräkningsmetoder,
systematisering och normering. Åren
1927—39 upptogs en stor del av hans
tid av resor och uppdrag i det
internationella elektrotekn. arbetet. Hans
närbesläktade intresse för språkliga
problem visade sig bl. a. i föredrag
John Wennerberg.
och tidskr.-artiklar, och när frågan
om en särskild språkvårdande
institution på det tekn. området blev
aktuell, deltog han aktivt i dess
planering. — Tekn. nomenklaturcentralen
(TNG), vars sekretariat finns i
Västerås och förestås av W., fick 1941
sina stadgar fastställda av K. M:t.
Dess ekonomiska underlag består i
statsanslag samt årsavgifter från
industriella organisationer och företag.
TNG har att vårda sig om den tekn.
nomenklaturen och söker genom
skrifter, kurser, brevväxling m. m. sprida
kännedom om korrekta termer och
uttryckssätt. Dess tjänster tas i
anspråk av såväl statliga styrelser och
verk som industrier och enskilda
personer. TNG samarbetar med Sv.
akad:s ordboksred., Nämnden för sv.
språkvård och andra språkvårdande
organ, med standardiseringsväsendet,
skolväsendet m. m. och mèd
grannländernas mot TNG svarande
organisationer. — W. har författat ”Hunting
Constants of Synchronous Machines”
(1929, drsavh.), ”A Study of Physical
Quantities in Meehanical and
Electri-cal Engineering” (1932), det mesta
av TNC:s publikationer samt ett
hundratal uppsatser i elektrotekn.,
måtteoretiska, språkliga och
klassi-fikationsfrågor. — Gift 1915 med
Karin Cederberg. S. L.
Wennerberg, Sune, arméofficer,
se s. 261.
Wennerberg, släkt, vars äldste
med visshet kände stamfar Ambjörn i
N. Björke skn, Älvsb. län, blev far till
hemmansägaren i Lärkebo i samma
skn Erik Ambjörnsson, som levde i
slutet av 1600-talet. En sonsons son
till denne, kontraktsprosten i
Lidköping Gunnar W. (f. 1782, f 1860),
antog släktnamnet W. oeh blev stamfar
för alla nu levande medl. av
Lärkebo-släkten W. Hans äldre son,
landshövdingen Gunnar W. (W. 1), blev far till
a) översten Sune W. (W. 2), vars son
är envoyén i Dublin (sedan 1952)
Folke Sunesson W. (f. 1892), b) Auda
Gunhild W. (f. 1860, t 1925), som i
sitt första gifte, med civilingenjören
greve Fredrik Posse, blev mor till
författarinnan Amelie Posse-Bräzdovå
(bd 6 s. 163), och c) konstnären
Gunnar W. (W. 3). En yngre son till
kontraktsprosten Gunnar W.,
genremålaren Brynolf W. (f. 1823, t 1894),
blev far till tonsättarinnan Sara
W.-Reuter (W. 4).
1. Wennerberg, Gunnar,
ämbetsman, tonsättare, skald, politiker,
f. 2 okt. 1817 i Lidköping, f 24 aug.
1901 på Läckö kungsgård i
Otter-stads skn, Skarab. län. Föräldrar:
kontraktsprosten Gunnar W. och
Sara Margareta (Greta) Klingstedt.
— W:S barndomstid var harmonisk.
Den idylliska miljö, i vilken han
växte upp, kom att utöva ett starkt
inflytande på hans livssyn och på
hans litterära och musikaliska
skapelser. Redan som liten pojke lärde
sig W. av en gammal organist att
spela både piano oeh fiol och att
sjunga i stämmor. Efter skolgång i
Skara blev han 1837 student vid Upp-
Gunnar Wennerberg. Akvarellerad teckning
(detalj) av Maria Röhl.
sala univ., där han det första året
studerade naturvetenskapliga ämnen.
Efter ett år som informator hos
friherre Th. von Essen i Västergötland
återvände han 1839 till Uppsala, där
han nu med allvar upptog sina
studier för magistergraden; han
fängslades särskilt av filosofin, vilket
sammanhängde med den
livsåskådningskris som han genomgick under dessa
första uppsalaår. Hans isolerade
tillvaro i Uppsala fram till 1843
motsvarar föga den bild som i ”Glimtarna”
ges av den glade akademiske
sällskaps-brodern. Tack vare sin bekantskap
med familjen von Essen
introducerades W. 1839 i Malla Silfverstolpes
litterära salong i Uppsala. Där umgingos
flera av tidens litterära koryféer ss.
Gei jer, Palmblad och Bottiger och
där stiftade W. också bekantskap
med ett par unga tonsättare, A. F.
Lindblad och J. A. Josephson.
Särskilt den senare blev en av hans
närmaste vänner och fick stor betydelse
för hans utveckling som tonsättare.
Vid denna tid komponerade W. sina
första solosånger, lyriskt-romantiska
stämningsvisor i lied-form. De flesta
av dessa visor ha tryckts i ”Sånger
för en sångstämma med piano-forte
accompagnement” (1—6, 1850—76).
Dessa W:s första kompositioner äro i
allmänhet amatörmässiga, såväl
litterärt som musikaliskt. Musiken är
dock ej sällan vacker och melodiös.
— Genom en tillfällighet upptogs
W. 1843 i studentsällskapet
Juvena-lerna och blev snart en av dess
ledande medl. De första juvenalåren
medförde för W. en psykisk
islossning, vars inverkan på hans
kommande liv knappast kan överskattas. Han
drogs ut ur sin isolering och fick
vänner för livet bland dessa glada
studenter, som ägnade sig mera åt punsch
och sång än åt studier. För Juvenal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
