Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Wellander, Johan - 2. Wellander, Erik - Wellander-Svaneskog, Zulamith - Wellhagen, Julius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wellander
251
Wellhagen
frihetstiden och den radikalare
gustavianska upplysningen. W: s
”Samlade dikter” utgå vos 1852 av P.
Han-selli. W. tillhörde sällskapet Pro fide
et christianismo och var som preses
för dess uppfostringskommission
med-arb. i ”Barnabok, hans kongl. höghet
kronprinsen tillägnad...” (1780),
den mest brukade abc-boken under
flera årtionden. — Gift 1777 med
Sara Margareta Wennberg. — Litt.:
O. Levertin, ”J. W.” (1—2, 1896—■
98). O. N—g
Erik Wellander.
2. Wellander, Erik Ludvig,
språkman, högskolelärare, f. 16 juni
1884 i Nyköping. Föräldrar:
borgmästaren Carl Edvard W. och
Johanna Gustafva Wilhelmina
Lund-holm. Sonsons sonson till W. 1. —
Efter mogenhetsex. i Nyköping 1902
studerade W. i Uppsala, där han blev
fil. kand. 1908, fil. lic. 1910 och fil.
dr 1911. Han förordnades till docent
i tyska språket i Uppsala 1911 och
vid Stockholms högskola 1928. År
1918 blev han läroverksadjunkt i
Uppsala samt var 1919—25 lektor i
modersmålet och tyska där, 1925—26
lektor i samma ämnen i Västerås
och 1926—31 vid Norra
latinläroverket i Stockholm. Från sistn. år till
sin pensionering 1952 var han prof,
i tyska språket vid Stockholms
högskola. — I sin dtrsavh., ”Die
Bedeut-ungsentwickelung der Partikel ab
in der mittelhochdeutschen
Verbalkomposition” (1911) behandlade W.
problem inom semasiologien; han är
en av de få företrädarna för denna
disciplin i Sverige och har om dess
utveckling inlagt betydande
förtjänster, bl. a. genom skrifterna ”Om
betydelseutvecklingens lagbundenhet”
(1915) och ”Studien zum
Bedeutungs-wandel im Deutschen” (1-—3, 1917
•—28), vilket är hans huvudarbete
inom tysk filologi. —■ Tidigt fördes
W. in även på studiet av modernt sv.
skriftspråk. Han publicerade bl. a.
uppsatserna ”Ett par produktiva
typer av skriftspråklig nybildning” (i
Språk och stil 1915) och
”Syntaktiska strövtåg” (i Nysv. studier
1923). År 1924 fick han av Sv. akad.
uppdraget att utarbeta en
handledning i sv. språkets vård. Efter många
års undersökningar utkom verket
1939 under titeln ”Riktig svenska”
(3:e uppl. 1948), som på sitt område
blivit ett normgivande standardverk.
Såväl före som efter detta verks
utgivande har han som ledare av
kurser för blivande modersmålslärare
vid Stockholms högskola, genom
föredrag i radio och i olika
sammanslutningar, genom artiklar i tidn. och
tidskr. och genom en frågespalt i Sv.
Dagbladet kommit att i det allm.
medvetandet framstå som vår främste
auktoritet i språkvårdsfrågor. Han
har särskilt vänt sig mot vissa allm.
tendenser i nutida skriftspråk, ss.
substantivsjukan, mångordigheten och
tillgjordheten. Han vill framför allt
naturlighet, tankereda och
uttrycks-skärpa. På Uppdrag av
Modersmåls-lärarnas fören. utgav W. 1935
”Tilltalsordet ni”, vari han ivrar för ett
förenklat tilltalsskick, och i en
skriftserie, utg. av Nämnden för sv.
språkvård, publicerade han 1948
broschyren ”Vi gå eller vi går där han ger
skäl för bibehållande av verbets
plu-ralformer. På offentligt uppdrag
utgav han ”Kommittésvenska” (1950),
en undersökning över
kommittésvenskans stil och utvecklingstendenser
samt riktlinjer och råd för
kommitté-sekr. För sin språkvårdande
verksamhet erhöll W. 1948 Sv. akad:s k. pris.
—• W. är livligt intresserad av
skol-organisationsfrågor, som han ofta
behandlar i dagspressen. Han tillhörde
bl. a. 1924 och 1927 års
skolsakkun-niga samt 1940 års skolutredning.
W. blev led. av Vitt. akad. 1940 och
av Vet. akad. 1951 samt tillhör
Nämnden för sv. språkvård sedan dess
bildande 1944. Sedan 1940 är han
styr.-led. i Sv. Dagbladets ab. — En
insamling till W:ssjuttioårsdag 1954
gav upphov till Erik W:s fond (för
sv. språkvård). •— Gift 1914 med
Johanna Fredrika Elisabeth (Beth) von
Kothen. G. Sj—n
Wellander-Svaneskog, Z u
lami t h Maria, operasångerska
(mezzosopran), sångpedagog, f. 2 april
1857 i Härnösand, f 27 febr. 1919 i
Stockholm. Föräldrar:
skeppsklare-raren Erik Stanislaus Wellander och
Anna Matilda Bredberg. — W.
utbildades sceniskt först vid K. teaterns
elevskola 1873—77 och vid
Musik-konservatoriet 1876—79. Sina
studier fortsatte hon 1879—82
utom
lands under Lilli Lehmanns och
Ma-thilde Marchesis ledning. Efter
fullbordade studier knöts W. till
utländska scener och vann i Augsburg,
Berlin och Kassel betydande
framgångar. Spelåren 1877—79 och 1885
—87 tillhörde hon den sv. operan,
där hennes klangfulla mezzosopran
bl. a. uppmärksammades i rollerna
Adriano i ”Rienzi”, Ortrud i
”Lo-hengrin”, Azucena i ”Trubaduren”,
Amneris i ”Aida” och
Bergadrott-ningen i ”Den bergtagna”. Sedan W.
lämnat scenen var hon verksam som
sångpedagog i Stockholm och
förvärvade i denna egenskap stort
anseende. —- Gift 1891 med med. lic.
Carl Ulrik Jansson Svaneskog. A. L.
Wellhagen, Johan Julius
Severin, präst, teolog, skriftställare, f.
23 dec. 1896 i Fagerhults skn,
Kalmar län. Föräldrar: hemmansägaren
Johan August Andersson och
Kristina Sofia Johansson. — Efter
studier vid Fjellstedtska skolan i
Uppsala blev W. student 1920, fil. kand.
1922 och teol. kand. 1924, avlade
praktiska teologiska prov och
prästvigdes s. å. samt blev teol. lic. 1930,
allt i Lund. Han blev teol. dr i
Uppsala 1941. Åren 1924—27 hade W.
olika tjänster, bl. a. som vik.
lega-tionspastor i Berlin 1927. Han var
komminister i Risinge, östergötl. län,
1927—31 och är kyrkoherde i
öve-rum, Kalmar län, sedan 1931. — W.
Julius Wellhagen.
studerade teologi vid univ. i Berlin
och Leipzig 1925—27 och bedrev
sociala studier i Förenta staterna
1938 och i Frankrike 1946. I sin
drsavh. ”Anden och riket” (1941)
undersöker W. urkyrkligt eskatologiska
motiv. Efter att i ”Biblisk kyrkosyn”
(1943) ha karakteriserat kyrkans
uppgift och den kristna människans
själsliga struktur drog W. i ”Enskild
själavård” (1944) upp riktlinjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
