Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Warmholtz, Carl Gustaf - Vasaborg, af, ätt - 1. Vasaborg, Gustaf af - 2. Vasaborg, Anton Adolf af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vasaborg
220
Vasaborg
skaps- och. arbetsmaterial för den
förteckning över historisk litt., som
han arbetade på vid sidan av sitt
fortsatta samlande. Förteckningen
fick formen av en systematisk och
resonerande bibliografi över källor och
litt. till Sveriges historia fram till
1771. De flesta anförda numren ha
försetts med värdefulla
kritiskt-his-toriska anmärkningar och
litteraturanvisningar. Som förebild tog W. den
franske patern J. Le Longs
”Biblio-thèque historique de la France”, som
utkom 1719. Manuskriptet till W:s
”Bibliotheca historica Sueo-Gothica,
eller förtekning uppå så väl trykte,
som handskrifne böcker, tractater och
skrifter, hvilka handla om svenska
historien...” sålde han 1780 till
Gjörwell, som med egna medel utgav
och tryckte två delar (1782—83); en
tredje utkom 1787 med understöd av
C. F. Fredenheim. För utgivningen
av delarna 4—7 (1788—93) svarade
det av Gjörwell stiftade
Uppfostrings-sällskapet. Efter sällskapets
upplösning avyttrade denne manuskriptet
och förlagsrätten till Uppsala
univ.-bibl., och 1801—17 fullbordades
tryckningen av de återstående åtta delarna.
Varje band är försett med ett
kortfattat register. Ett sammanfattande
register utgavs 1889 av A.
Andersson. — Det imponerande verket
”Bibliotheca historica Sueo-Gothica” är en
osviklig vägvisare och ett oumbärligt
hjälpmedel för all sv. historisk,
kulturhistorisk och lärdomshistorisk
forskning. Till Gjörwell avyttrade
W. även sitt sv. historiska bibi.,
innehållande omkr. 5 400 volymer, jämte
ett stort antal kartor och inemot 1 000
kopparstick. På grund av sina
tilltrasslade affärer måste emellertid
Gjörwell 1794 sälja den dyrbara
samlingen i småpartier till samlare och
andra intresserade. På Stockholms
bokauktionskammare försåldes 1799
—1838 den återstående delen av W:s
bibi., betydligt större än den sv.
historiska samlingen. — W. adlades 1756
men tog aldrig introduktion. — Gift
1741 med Frangoise Marguerite
Ja-nigon, dotter till en känd
tidskrifts-och journalutgivare. Av Gjörwell har
hon blivit kallad Sveriges lärdaste
fruntimmer, och hennes brev ansågos
som epistolära mästerverk. — Litt.:
C. Snoilsky, ”Minne af hofrådet C. G.
W.” (Sv. akad:s handl. ifrån år 1886,
17, 1903); S. E. Bring, ”0. G. W:s
och Louis de Geers bibi, på
Christine-holm” (1941). S. E. B—g
Vasaborg, af, ätt, vars förstemedl.
Gustaf Gustafsson (V. 1), sedermera
överste och guvernör över Estland, var
illegitim son till konung Gustav II
Adolf och Margareta Slots. Han
adlades 1637 under namnet Gustafsson,
men introducerades icke som
adelsman på Riddarhuset. Han upphöjdes
1646 i friherrligt och samtidigt i
grevligt stånd med namnet af V.
Sonen, greve Gustav Adolf af V. (f. 1653,
t 1732), var överstelöjtnant i
hanno-veransk tjänst. Bland dennes barn
märkas greve Georg Mauritz af V.
(f. 1687, t 1754), med vilken ätten
utdog på svärdssidan, och
generalmajoren greve Anton Adolf af V. (V. 2).
1. Vasaborg, G u s t a f Gustaf sson
a f, greve, krigare, politiker, f. 24 maj
1616 i Stockholm, f 25 okt. 1653 i
Wilshausen, Bremen. Föräldrar:
konung Gustav II Adolf och Margareta
Slots. — V. anförtroddes tidigt i
faderns halvbroder Carl Carlsson
Gyllen-hielms vård. Är 1630 blev han student
Gustaf Gustafsson af Vasaborg.
Målning (detalj) av Sabastien Bourdon
(Uppsala Universitet).
i Wittenberg, där han, vederbörligen
uppmärksammad, blev rector illustris
och bl. a. höll en latinsk oration i
anledning av segern vid Breitenfeld.
Vid Gustav II Adolfs död fick han
Axel Oxenstierna till förmyndare. V.
nedlade 1633 rektoratet i Wittenberg
och gick i krigstjänst vid sv. armén
där han blev överste för ett livländskt
kavallerireg. och kommendant i
Osnabrück. Han synes ha utmärkt sig
tämligen väl, dock mera för mod än för
skicklighet, bl. a. i slaget vid
Nörd-lingen. I enlighet med sin faders
yttersta vilja blev han 1634 postulerad
administratör av biskopsdömet
Osnabruck; samtidigt som han 1637
adlades, erhöll han Vibyholms
kungsgård i Södermanland och Saaris gods
i Finland. Sedan han, mycket för sitt
häftiga lynnes skull, kommit i delo
med sina officerare, lämnade han
1641 krigstjänsten och återvände till
Osnabrück, som senare, när det
avträtts i Westfaliska freden, utbyttes
mot stiftet Wilshausen jämte en
kon
tant ersättning om 80 000 dir smt.
Han utnämndes 1645 till guvernör i
Estland och blev följ, år både
riksråd och greve, varvid han som
grevskap fick ett område kring Nystad i
Finland och som friherreskap sina
tidigare tilldelade egendomar i
Södermanland, utökade med ännu några
gårdar. Det förstnämnda, som skulle
heta Vasaborg, omfattade över 700
hemman (nära 600 mantal) och gav
i årlig avkastning omkring 14 000 dir
smt. Vid denna tid torde V. ha
utövat ett visst om också kortvarigt
inflytande pä halvsystern drottning
Kristina, som eljest av allt att döma
på goda grunder ansåg honom
alltför lösmynt och mån om sin egen
framgång för att kunna uppbära
hennes förtroende. Han användes senare
av kusinen arvfursten Karl Gustav
för att sköta dennes underhandlingar
med drottningen; sannolikt ej utan
orsak misstänkte en del samtida att
han här icke helt tillgodosåg sin
uppdragsgivares intressen. Sedan V.
förgäves sökt att bliva riksamiral efter
Carl Carlsson Gyllenhielm, lämnade
han 1652 Sverige och bosatte sig i
Wilshausen. — V. ligger begraven
i det av honom själv bekostade
Vasaborgska gravkoret i
Riddarholmskyr-kan. — Gift på 1640-talet med Anna
Sofia, grevinna av Wied-Runkel. K.
2. Vasaborg, Anton Adolf af,
greve, krigare, f. 22 febr. 1689 i
Wilshausen, Bremen, t 10 maj 1748 på
Kungslena i Kungslena skn, Skarab.
län. Föräldrar: överstelöjtnanten i
hannoveransk tjänst greve Gustav
Adolf af Vasaborg och grevinnan
Angelika Catharina von
Leiningen-Westerburg. Sonson till V. 1. — V.
gick 1710 i preussisk tjänst, deltog i
fälttåget i Piemont 1711 och
avancerade där till kapten. Han inträdde 1716
i sv. tjänst som ryttmästare vid
Västgöta kavallerireg. och bevistade bl. a.
fälttåget i Norgel718, varvid han blev
illa sårad under belägringen av
Fred-rikshald. Han blev 1719 major vid
Södermanlands reg., fick 1720
överstelöjtnants fullmakt och 1739
överstelöjtnants indelning vid samma reg.
Som sådan deltog han i kriget mot
Ryssland 1741, varvid han i slaget
vid Villmanstrand kom att få en
viss skuld till den olyckliga utgången;
helt klarlagd är dock icke hans roll
vid detta tillfälle. V., som här
kommenderade sörmlänningarna, skall,
antingen mot klara order eller pä
grund av ett missförstånd, ha gått
till anfall, varigenom hans trupper
förts in i det sv. artilleriets
skott-fält, sä att artilleriets eldgivning
hindrades. Enligt traditionen skulle
han då, ehuru för sent, sökt hejda
sina soldater, men dessa skulle hån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
