Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Wallenberg, Knut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wallenberg
177
Wallenberg
1914 blev det W:s uppgift att utåt
representera regeringens politik,
fullkomlig neutralitet. Ententemakternas
representanter i Stockholm voro
övertygade att Sverige i händelse av krig
skulle ansluta sig till Tyskland och
den tyske ministern tycktes vara
säker härom. Den i viss mån indiskreta
ryska spioneriverksamheten bidrog
inte att minska den tilltagande
spänningen. Genom direkta uttalanden till
diplomaterna i fråga och framför allt
genom ett i riksdagen vid
krigsutbrottet hållet tal fastslog W.
emellertid övertygande neutralitetslinjen
för Sveriges del. Redan den 31 juli
1914 hade W. upptagit speciella
förhandlingar med Norge om en
gemensam aktion vid ett krigsutbrott. Dessa
utmynnade i en överenskommelse
att de båda länderna skulle
samtidigt publicera sin
neutralitetsförkla-ring, att de gemensamt så länge som
möjligt skulle upprätthålla
neutraliteten och, ifall de bleve indragna i
krig, ej bekriga varandra. Senare
s. å. deltog W. i kungamötet i Malmö,
där danska, norska och svenska
konungarna tillsammans med sina
utrikesministrar överenskommo om
gemensamma linjer för neutralitet,
sjöfart och varuutbyte samt inbördes
konsultation. W. synes även ha avrått
en av ententen tilltänkt sjöaktion i
Östersjön. Under första halvåret 1915
skall W. ha förmedlat ett
medlings-erbjudande från Gustav V till ryske
tsaren, som dock icke ledde till något
resultat. När fara förelåg att även
Italien skulle indragas i kriget,
försökte W. förhindra detta, då för
varje nytt land som indrogs i kriget
utsikterna minskade för Sverige att
bevara neutraliteten. Resultatet av
framstöten blev endast att misstron
mot Sverige ökades. W :s förklaringar,
att aktionen berodde enbart på en
uppriktig önskan om neutralitet och att
inte Tyskland stod bakom den,
lyckades inte skingra misstankarna.
Dessa ökades ånyo efter konungens tal
i Göteborg i maj 1915. Denna gång
lyckades tydligen W. lugna
entente-ministrarna i Stockholm, vilket ledde
till en tillfällig avspänning. Från
Tyskland var W. emellanåt utsatt
för press att inträda i kriget på tysk
sida. Dessa försök rönte ingen
framgång. Ålandsfrågan var ständigt lika
aktuell. Den kraftiga
pressagitationen för Sveriges eventuella förvärv
av ögruppen tvingade regeringen att
inta en mera passiv hållning. Tidigt
under 1915 hade den ryske ministern
i Stockholm informerat regeringen,
att Ryssland befäste Ålandsöarna, ett
förhållande W. lovade hemlighålla.
Pressdiskussionen föranledde
emellertid W. att förfråga sig hos ryssarna
Knut Wallenberg.
om deras efterkrigsplaner; han fick
svaret att befästningarna ej avsågo
ett hot mot Sverige. Frågan kom 1916
åter i brännpunkten genom en
inter-pellation i riksdagen. Därvid gav W.
uttryck för regeringens fasta beslut
att följa Ålandsfrågan med intresse
och tillvarataga Sveriges intressen.
Däremot omnämnde han ej den
tidigare erhållna ryska försäkringen att
befästningarna på Åland voro en
krigsnödvändighet, som skulle
försvinna så snart kriget var över. W:s
ställning som utrikesminister
försvårades efter hand genom de ansträngda
personliga förhållandena mellan
honom själv och statsministern. Dessa
torde åtminstone delvis ha berott på
skillnader i temperament och
arbetssätt. De engelska
handelsförhandlingarna 1916 underströko ytterligare
motsättningarna. På grund av det
ömtåliga utrikespolitiska läget kom
det ej till brytning utan regeringen
behöll sin ursprungliga
sammansättning till avgången 1917. — Inom alla
områden där han varit verksam har
W. lämnat spår efter sig. Han
lyckades genomföra den svåra balansgång,
som fordrades av regeringen och
främst utrikesministern för att
bevara Sveriges neutralitet under det
första världskriget. Goda personliga
förbindelser med särskilt utländska
finansiella kretsar bidrogo säkert
härtill. Hans eget goda omdöme i
förening med förhandlingsvana från
affärsverksamhet var också honom
en god hjälp. De insatser W. gjorde
för svensk industri och svenskt
bankväsen ha visat sig vara såväl
bestående som av mycket stor betydelse.
Han anskaffade kapital för den
huvudsakligen av hans broder Marcus
W. genomförda
företagarverksamhe-ten och förmedlade betydande
krediter både inom landet och särskilt från
utlandet. Sina bästa kontakter hade
han kanske i Frankrike vars
kapitalmarknad han öppnade för svenska
statslån. Dessa lån hjälpte Sverige
inte bara ur tillfälliga betalningssvå-
12 Svenska män och kvinnor VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
