- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 8. Toffteen-Ö /
127

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Wachtmeister, Hugo - 27. Wachtmeister, Axel - Wadenstierna, Carl Eric - Wadman, Johan Anders

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Wachtmeister

127

Wadman

W., som anslöt sig till Första K:s
moderata parti, verkade för en
jämnare fördelning av den kommunala
skattebördan, anslag till vittra förf,
och musiker m. m. Som motståndare
till proportionalismen gick han med
skärpa emot den 1907 segrande
röst-rättskompromissen, vilken han %ven
ansåg skola försvaga Första K. ss.
värn för bildningens, industrins och
försvarets intressen. W. hade själv
betydande estetiska intressen och
uppträdde som förf, med bl. a. ett
flertal reseskildringar, ”Till Sahara.
Stämningar och ögonblicksbilder”
(1904), ”På jakt efter solen.
Reseminnen” (1917), ”Trinakria.
Sicilianska intryck” (1920) m. fl. Han
utgav även sin farfaders (W. 15:s)
efterlämnade papper under rubriken
”Anteckningar och bref från Carl
Johanstiden” (1915), redigerade
minnesanteckningarna Ӏtten
Wachtmeister genom seklerna” (4, 1932)
samt författade ”Blekinge läns Kungl.
hushållningssällskaps historia 1814—
1914” (1914), ett på sitt område
erkänt standardverk, vilket även
renderade honom sällskapets guldmedalj.
Sedan 1909 var W. led. av
Lantbruks-akad. — Gift 1891 med Frances
Au-rore von Koch. S. Sw.

27. Wachtmeister, Axel Hans
Edvard Axelsson, greve, arméofficer,
jordbrukare, f. 1 nov. 1886 på
Tors-åker i Hammarby skn, Stockholms
län, f 7 aug. 1949 i Karlskrona. Son
till W. 24. — W. avlade
mogenhets-ex. i Karlskrona 1904, blev
underlöjtnant vid Livgardet till häst 1906 och
löjtnant där 1913 samt övergick 1918
på reservstat och blev 1921
ryttmäs-tare. Efter att ha genomgått
Krigshögskolan 1912—14 var han 1916—■
18 aspirant i Generalstaben. Han
studerade 1919—20 vid Alnarps
lant-bruksinst. På arrende övertog han
därefter 1922 Vambåsa i Blekinge,
och från 1930 innehade han även de
övriga fideikommissegendomarna,
främst Johannishus och Tromtö,
likaledes i Blekinge. — W. utförde vid
sina egendomar ett omfattande
nyda-ningsarbete bl. a. genom att bygga
kraftverk och såg m. m., dika och
modernisera på flera sätt. Han var en
skicklig jordbrukare, och för sina
insatser till skogsbrukets fromma
erhöll han 1949 Sv. skogsvårdsfören:s
hederstecken i guld. På många
områden i länet var W. en mycket
verksam kraft, bl. a. i
hushållningssällskapet, i Blekinge lantmannaförb. och
i Sv. handelsbankens avd.-central i
Karlskrona. Han var också led. av
landstinget samt en tid ordf, i
Blekinge musei- och hembygdsförb. Han
tillhörde Andra K. 1929—31. År 1935
invaldes han i Lantbruksakad. —

Carl Eric Wadenstierna. Gouache tillskriven
N. Lafrensen d.y.

Gift 1909 med Carola Johanna
Cecilia von Eckermann. S. L.

Wadenstierna, Carl Eric,
ämbetsman, politiker, döpt 24 febr. 1723
i Stockholm, f 5 jan. 1787 därstädes.
Föräldrar: protonotarien Tomas W.
och Charlotta Strömner. — Efter
studier i både Uppsala och Lund
inträdde W. 1743 vid krigsexpeditionen, där
han s. å. blev e. o. kanslist, 1749
kopist, 1753 kanslist samt 1755 andre
och 1756 förste protokollssekr. Han
blev 1750 också hovjunkare. Vid
riksdagen 1760—62 uppträdde han som
ganska utpräglad hatt och tillhörde
trots sin ungdom en av de tongivande;
han valdes till ordf, i
expeditionsdepu-tationen och deltog även i de interna
förhandlingarna mellan partierna
under denna riksdag. Belöningen kom
också: han utnämndes 1762 till
krigsråd och blev 1764 led. av
skogskom-missionen samt erhöll även andra
uppdrag. Under de följ, riksdagarna
befäste han mer och mer sin ställning
som en av hattarnas mest
talangfulla män, vältalig oeh slagfärdig,
orädd och fördomsfri. Med sin
stilistiska talang, varom även flera
skrifter i andra ämnen vittna, var han en
fruktad polemiker. Under 1760-talets
sista år slöt han — möjligen ej utan
kontant erkänsla — upp vid hovets
sida, arbetade för ”kungastrejkens”
framgångsrika genomförande, deltog
i förhandlingarna om
”kompositionen” oeh försvarade oförskräckt
hovet och hattrådet vid 1771—72 års
riksdag. Härför belönades han 1773
med utnämningen till statssekr. för
krigsärenden, på vilken post han
utförde ett skickligt och självständigt
arbete och även ägde ett ganska stort
inflytande. År 1781 tog han
emellertid avsked, bröt med konungen och

uppträdde sedan vid 1786 års riksdag
som en av dennes bittraste och mest
orädda motståndare. — Gift 1) 1756
med Jacobina Sophia Psilanderhielm
(von Seulenberg), f 1768; 2) 1770
med Frederika Carleson. S. S—s

Wadman, Johan Anders, skald,
f. 29 sept. 1777 på holmen
Drottningskär, Aspö skn, Blek, län, t 6 febr.
1837 i Göteborg. Föräldrar:
kyrkoherden Nils Adolf W. och Hedvig
Sophia Bolmstedt. — Om W:s liv fram
till trettiofem års ålder vet man föga
mer än att han inskrevs vid univ. i
Lund 1792 och vid Åbo akad. 1800
(utan att ta någon examen), att han
1804—05 skall ha gjort en utrikes
resa och därunder förslösat de medel
han ärvt från sina föräldrar (”sitt
fä- i Paris och sitt möderne i
London”) samt att han efter hemkomsten
länge livnärde sig som informator och
genom andra tillfälliga sysslor. Åren
1812—15 innehade han en tjänst som
sjukhusskrivare vid
Garnisonssjukhuset i Stockholm, vilken han dock
endast några månader ombesörjde i
egen person; i övrigt tjänstgjorde han
1812—14 på andra håll inom
krigs-sjukvården, bl. a. som
sjukförråds-vaktare (slutligen tf. sjukhusdir.)
under fälttågen i Tyskland och Norge.
Från 1814 bodde han i Göteborg.
Hur han där livnärde sig är okänt

Johan Anders Wadman. Litografi.

(utom för en kortare period på
1820-talet, då han var informator);
möjligen kan det till någon del ha varit
genom silhuettklippning, vari han
uppges ha haft stora färdigheter. — De
trovärdiga källornas magra uppgifter
om W:s liv utfyllas genom ett otal
anekdoter, vari han framstår dels som
en sarkastisk, kärvt manlig
sanningssägare, dels som en hängiven dyrkare
av Venus oeh framför allt Bacchus;
dock skall han vid 1830-talets mitt ha
avsvurit sig spritbruket oeh därför

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:33:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/smok/8/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free