Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Trygger, Ernst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trygger
53
Trygger
tjänstgjorde han som sekr. i
riksdagens konstitutionsutskott. År 1888
blev han e. o. prof, i processrätt och
1889 ord. prof, i samma ämne i
Uppsala. Åren 1901—05 var han
universitetets prorektor men lämnade
professuren och utnämndes till
justitie-råd sistn. är. På denna post
stannade han endast till 1907, då han
avgick för att helt ägna sig åt politiken
och sina omfattande
privatekonomiska intressen. — T. debuterade som
juridisk vetenskapsman 1883 med en
utförlig och markerat självständig
recension i Nytt Juridiskt Arkiv av
den norske rättsvetenskapsmannen L.
Auberts stora arbete ”Den nordiske
vexelret”. Därpå följde
drsavhandlingen ”Om fullmakt såsom
civilrätts-ligt institut” (1884) och ”Om
skriftliga bevis såsom processuellt
institut” (1887), som torde vara hans
mest betydande vetenskapliga arbete.
Bland hans senare skrifter kunna
nämnas ”Om sakkunnige” (1889,
in-stallationsföreläsning), ”Lagsökning
för gäld” (1893), ”Skiljeaftal och
skiljemannaförfarande enligt svensk
rätt” (1895) samt hans stora och
grundläggande kommentar till
utsök-ningslagen (1897—1904, delvis i ny
uppl. 1916). Som rättsforskare
tillhörde T. den grupp Uppsala-jurister,
som under slutet av 1800-talet och
omkr. sekelskiftet förnyade den sv.
juridiska vetenskapen och
juristutbildningen och lyfte upp dem på ett högre
plan. Hans forskningsinsatser
präglas av logisk skärpa förenad med
måttfullhet och säker blick för det
praktiska livets krav. Som
akademisk lärare var han framgångsrik
och beundrad; det har ifrågasatts, om
han som katederlärare ”någonsin haft
sin like inom svensk juridisk
fakultet” (Nils Alexanderson). — Inom de
politiskt intresserade akademiska
kretsarna i Uppsala gjorde sig T. känd
som en elegant och talangfull debattör.
Särskilt fångade unionsfrågan hans
intresse. Han slöt sig till den Alinska
skolan beträffande unionspolitiken,
och som led. av 1895 års sv.-norska
unionskommitté (1895—98)
förfäktade T. tills, med denna riktnings
huvudman, statsrättsprofessorn Oscar
Alin, skarpast de sv.-nationella
synpunkterna. Hans insatser inom
unionskommittén banade väg för honom till
riksdagen. År 1897 invaldes han av
Kopparb. läns landsting i Första K.,
som han tillhörde 1898—1937, från
1911 som repr. för Stockholms stad. I
Första K. ingick han i det
konservativa och protektionistiska
majoritetspartiet. T. tillhörde i början av sin
riksdagsmannabana omväxlande
lag-och konstitutionsutskotten (led. av
lagutskottet 1899 och 1901, av konsti-
Ernst Trygger.
tutionsutskottet 1900 samt 1902—
04, ordf, i lagutskottet 1905 och efter
avgången från justitierådsämbetet
åter 1908—10, ordf, i
konstitutionsutskottet 1911). Sitt intresse ägnade
han fortfarande unionsfrågan, varom
skriften ”Flaggfrågan” (1899)
vittnar, men också försvarsfrågan, som
med tiden intog främsta rummet,
samt som jurist skilda
lagstiftnings-och författningsspörsmål. Den
självständighet han ådagalagt som
vetenskapsman visade han prov på även i
sitt politiska handlande, då han vid
olika tillfällen fronderade mot
parti-majoriteten. Sålunda bekämpade han
den s. k. Åkarpslagen 1899. Vidare
visade han en viss sympati för
kvinnorörelsens önskemål. Till en början var
han motståndare till proportionellt
valsätt, men efter ministären
Lindmans rösträttsförslag 1907
accepterade han proportional ismen, ehuru
han var emot de modifikationer av
regeringsförslaget, som gjordes före
dess antagande. År 1908 genomdrev
han beslut i Första K. om
prygelstraffets införande, men frågan föll
genom Andra K:s avslag. — T., som
1908 blivit led. av förtroenderådet
för FörstaKis majoritetsparti,utsågs
1909 till partiets ledare efter
Christian Lundeberg, då denne blev talman.
Även vid 1910 och 1911 års riksdagar
valdes han till partiledare. Partiet
bar dessa år namnet det förenade
högerpartiet. I en programförklaring
1910 framhöll T. att det förenade
högerpartiet främst hade till uppgift
att bereda skydd ooh stöd åt
näringslivet, och i polemik mot
socialdemokraterna gjorde han gällande att
arbetarklassen borde väckas till
förståelse för solidariteten mellan arbetare
och arbetsgivare. Då riksdagens fyra
högerriktningar 1912 sammanslogos
till två partier, ett i vardera
kammaren, uppstod motstånd mot T:S
partiledarskap, och vid ordf.-valet i
det konsoliderade högerpartiet i
Första K., Första K:s nationella parti,
vilket även inneslöt den tidigare
mo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
