Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Trolle, Henrik af - 1. Tropp, Oscar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tropp
47
Tropp
Henrik af Trolle. Målning av P. Krajft d.ä. 1781 (Gripsholm).
tav III:s stora verk, örlogsflottans
omdaning och nyskapande, gick endast
trögt framåt. Den drivande kraften
saknades, och reformarbetet blev
direkt motarbetat från konservativt
amiralitetshåll, där man särskilt
visade ringa förståelse för konungens
avsikt att bygga skeppen efter af
Chapmans ritningar. T. blev då led. i
1780 års certkommission, där han
icke blott på ett lysande sätt
försvarade af Chapman, utan även kom med
alldeles nya och djärva förslag. T.
utgick frän grundsatsen, att ”riket ingen
trygghet äger i alla sina
försvarsanstalter, om det ej i likhet med sina
grannar äger en pålitlig och stark
örlogsflotta”, samt gjorde gällande,
att för Sveriges sjökrig krävdes flera,
lättare och rörligare skepp än de äldre
tunga skeppen. Den enligt T.
erforderliga flottan, som avsågs bliva
överlägsen Danmarks och Rysslands
för
enade sjöstridskrafter, beräknade T.
kunna färdigställa på sju år och till
nästan samma årskostnad som
be-ståtts amiralitetet sedan 1772. Den
djärva och storslagna planen
tilltalade i hög grad Gustav III, särskilt
löftet att den nya flottan skulle vara
färdig efter så kort tid. I juni 1780
stadfästes T:s flottplan, och de
beräknade medlen anslogos. Några
dagar senare följde T:s utnämning till
generalamiral, med säte i Karlskrona,
varigenom han med den vidsträcktaste
myndighet och undanskjutande av
Amiralitetskollegium anförtroddes
högsta ledningen av örlogs- och
skär-gårdsflottorna. Samtidigt
förordnades af Chapman att som arbetsdir. vid
varvet i Karlskrona gå T. till handa.
Samarbetet mellan generalamiralen
och hans varvschef blev synnerligen
effektivt. Trots svårigheter med
penningtilldelningen förlöpte arbetet
snabbt, befästningarna vid Karlskrona
förstärktes och flottans
förrådsväsen-de omorganiserades. Genom T:s och af
Chapmans outtröttliga arbete hade
riket vid krigsutbrottet 1788 en stark
flotta. — Det förunnades dock icke T.
att slutföra sitt arbete. Efter knappt
fyra år som flottans chef bortrycktes
han plötsligt av döden. ”Det är
omöjligt att finna en man, som med de
sällsyntaste dygder förenar hans talanger,
nit, mod, rättskaffenshet,
ordningssinne, fasthet och den renaste,
oegennyttigaste kärlek för sin konung”,
skrev Gustaf Philip Creutz. T. var en
av de driftigaste och mest begåvade
ledare vår flotta i fredstid någonsin
haft. Han sörjdes i Karlskrona av hög
och låg, ”som en far av sina barn”.
Med sin gästfria natur
representerade han själv långt mera än hans
inkomster räckte till. Han var därför
vid sin död djupt skuldsatt, men
Gustav III, hos vilken T. ständigt haft ett
kraftigt och pålitligt stöd, icke blott
täckte skulderna utan sörjde
frikostigt för hans efterlämnade familj. —
Flottans officerare läto prägla en
medalj med T:s bröstbild, och konungen
lät i modellsalen i Karlskrona uppresa
en av Sergel i vit marmor utförd
bröstbild av T. — Gift 1769 med
Carolina Carleson. — Litt.: Arnold
Munthe, ”Svenska sjöhjältar” (6.
1911). A. G.
1. T ropp, Oscar Edvard,
premiärdansör, f. 8 juni 1882 i Stockholm, t
3 maj 1934 i Malmö. Föräldrar:
musikfanjunkaren Carl-August T. och
Josefina Frumerie. — T. blev 1891
elev vid K. teaterns balettskola under
Gunhild Rosén. Han var
premiärdansör vid K. teatern 1907—31. —
Bland T:s roller märkas Vallpojken
i ”Bergakungen”, Per Svinaherde i
”Per Svinaherde”, titelrollen i
”Nar-kissos”, Narren i ”Hertiginnans
friare”, roller i en rad Fokinbaletter, ss.
Oscar Tropp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
