Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Torsslow, Sara - 3. Torsslow, Helfrid, skådespelerska, dotter till T. 1 och T. 2, se Kinmansson, bd 4 s. 242 - 4. Torsslow, Valfrid, skådespelerska, brorsdotter till T. 3, se Moberg, bd 5 s. 308 - 5. Torsslow, Stig - Torstenson, se även Thorstenson - Torstenson, Lennart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Torsslow
19
Torstenson
dien. Hon var verksam vid K. teatern
tills hennes make T. 1 1843 övertog
Djurgårdsteatern, varefter hon
därifrån 1846 övergick till Mindre
teatern, då maken blev ledare för denna.
På grund av sjukdom lämnade hon
scenen 1853. Till T:s främsta roller
hörde Elisabeth i Schillers ”Maria
Stuart”, Lady Macbeth i
Shakespea-res ”Macbeth”, Ma ehère mère i
dramatiseringen av Fredrika Bremers
”Grannarna” och Gudule i
dramatiseringen av V. Hugos ”Ringaren i Notre
Dame”. T. omvittnas som en stoi’
tra-gedienne, lika bra i roller som
fordrade lugn värdighet som i dem, vilka
skulle återges med passionerad
inlevelse. Även i komedier hade hon vid
flera tillfällen framgång, i synnerhet
som Tant Bazu i Lardenois’ ”Tant
Bazu eller Den högvälborna
fiskköper-skan”. — Gift 1830 med skådespelaren
och teaterledaren Olof Ulrik T. (T. 1).
H. ü.
3. Torsslow, Hel fr id,
skådespelerska, dotter till T. 1 och T. 2, se
Kin-mansson, bd 4 s. 242.
4. Torsslow, Valfrid,
skådespelerska, brorsdotter till T. 3, se Moberg,
bd 5 s. 308.
5. Torsslow, Stig Olof,
teaterman, f. 16 okt. 1908 i Stockholm.
Föräldrar: köpmannen Olof Axel T.
och Gerda Linnea Robertina Frölan-
Stig Torsslow.
der. Sonsons son till T. 1 och T. 2. —
T. avlade studentex. i Stockholm 1926
och studerade därefter vid Stockholms
högskola, där han blev fil. kand. 1931,
fil. lic. 1938 och fil. dr 1947. Han var
sekr. vid Dramatiska teatern 1931—•
35, föreståndare för teaterns elevskola
1935—46 och regissör vid teatern 1943
—46. Åren 1947—50 var han chef för
Malmö stadsteater och 1950—53 för
Stadsteatern i Göteborg. Sedan sistn.
år är han åter knuten till Dramatiska
teatern som förste regissör och chef för
elevskolan. T. framträdde tidigast som
skriftställare inom teaterns område.
Förutom artiklar i tidn. och tidskr.
utgav han 1937 en Verdandiskrift,
”Eugen 0’Neill”. Mest vägande är
hans drsavh. ”Edward Bäckström och
hans dramatiska diktning” (1947), en
studie i sv. 1800-talsteater, som
framför allt klarlägger de svåra
förhållandena inom sv. teater i fråga om både
outvecklad scenkonst och outvecklad
publik. — Som regissör har T. visat
sig väl förtrogen med såväl klassisk
som modern dramatik. Strängt
stilenlig var hans inscenering av Goethes
”Iphigenia” (Dramaten 1941).
Obesvärad lekfullhet lyste fram i
Con-greves ”Kärlekens maskerad”
(Göteborg 1950) medan T. i Mussets ”Lek
ej med kärleken” (Malmö 1948) lade
an på det graciöst gäcksamma i
komedin. Psykologisk precision har
kännetecknat T:s iscensättningar av
O’Neills ”Bortom horisonten” (Malmö
1947) och ”Si, iskarlen kommer”
(Göteborg 1951), Tennessee Williams’
”Glasmen ageriet” (Dramaten 1946)
och framför allt de båda
föreställningarna av Mauriacs ”Asmodeus”
(Dramaten 1946 och Göteborg 1953).
Med tonvikt på kvinnogestalternas
bittra öden har T. satt upp Anouilhs
”En vildfågel” (Malmö 1948) och
Tennessee Williams’ ”Linje Lusta”
(Malmö 1949). Föreningen av klassisk
renhet och den moderna
vardagsmänniskans tragedi har fint kommit fram
i sådana uppsättningar som Anouilhs
”Antigone” (Malmö 1948) och Camus’
”Missförståndet” (Malmö s. å.). T. har
också utfört en mångfald
översättningar samt gjort dramatiseringar
och bearbetningar av ungdomspjäser
för teater och radio. T. har som ledare
av teatercirklar varit knuten till
Radiotjänst 1932—41 och tidvis
tjänstgjort vid Radiotjänsts teateravd. 1941
—43. Han har också regisserat
åtskilliga radioföreställningar. Som
skribent i teaterfrågor har han
medarbetat bl. a. i Stockholms-Tidningen. —
Gift 1936 med Hildur Björkman. H. U.
Torstenson, se även Thorstenson.
Torstenson, Lennart, greve,
fältmarskalk, riksråd,
generalguvernör, f. några dagar efter 17 aug. 1603
på fädernegodset Forstena, Västra
Tunhems skn, Älvsb. län, f 7 april
1651 i Stockholm och begravd i
Rid-darholmskyrkan. Föräldrar: fogden
Torsten Lennartsson och Märta Posse.
Om T:s släkt se Forstenasläkten, bd
2 s. 578. —• T:s fader, som blivit
Sigismund trogen, gick 1604 i landsflykt,
och 1608 måste även modern lämna
landet. T. överlämnades till en början
i sin farmors, fru Margareta Ekeblads,
vård och kom efter hennes död 1616
till en släkting, riksrådet Bo Ribbing
på Värmlands Säby, där han fick en
vårdad uppfostran. År 1618 blev han
page hos Gustav II Adolf, och under
de livländska fälttågen var han
dennes harneskbärare och ständige
följeslagare. T., som tidigt visade prov på
självständigt uppträdande, fick 1623
i studiesyfte medfölja en militär
beskickning under Gustaf Horn till
Holland och blev efter hemkomsten 1624
fänrik vid Frans Bernhard von Thurns
hovreg. Han var med i slaget vid
Wall-hof 1626, utnämndes följ, år till
överstelöjtnant och chef för ett reg.
från Norrland och deltog i de
preussiska fälttågen med sådan utmärkelse,
att fältmarskalken Herman Wrangel
betecknade honom som sin ende
verkligt dugande officer. T., som under
konungens överinseende lett
omdaningen av det sv. artilleriet, blev 1630
överste för det fältartilleri, som
medföljde armén till Tyskland. Även under
kriget strävade T. efter att förbättra
artilleriets organisation, anförde sitt
vapen i slaget vid Breitenfeld 1631,
varvid han avgörande ingrep i
stridens slutskede, och utförde senare
vackra prestationer vid
erövringarna av de befästa städerna i
Västtyskland. År 1632 befordrades han till
general av artilleriet men
tillfångatogs kort efteråt i slaget vid
Nürnberg och fördes till ett fuktigt
fängelse i staden Ingolstadt vid Donau,
där han ådrog sig den ”gikt”
(sannolikt kronisk ledgångsreumatism), som
han skulle plågas av under återstoden
av sitt liv. Han utväxlades följ, år,
var med dem som åtföljde konungens
stoft till hemlandet och befordrades
1634 till rikstygmästare, varefter han
utsågs att som Jacob De la Gardies
närmaste medhjälpare föra befälet
över de trupper, som överfördes till
Preussen för att återupptaga kriget
mot Polen. Stilleståndet med detta
land förlängdes dock, och T. fick i
stället föra trupperna till den sv.
huvudarmén i Tyskland, där hans
ankomst kraftigt bidrog att
omintetgöra ett hotande officersuppror.
Under de följ, fem åren tjänstgjorde T.
som Banérs generalstabschef.
Samarbetet mellan Banér och T. utgör
ett av de vackraste kapitlen i den
sv. krigshistorien. Sannolikt ingrep
T. många gånger dämpande i
Banérs fantasifulla planer men
inhämtade å andra sidan många nyttiga
kunskaper och erfarenheter hos den
store fältherren. T. deltog vid Banérs
sida i slaget vid Wittstock 1636 och
var med under återtåget från Torgau
1637 liksom på fälttågen mot de
kejserliga arvländerna 1639 och 1640.
Våren 1641 måste han dock resa hem
för att söka bot för sin sjukdom. T.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
