Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Seulenberg, Henric von - 1. Sevelin, Per - 2. Sevelin, Anna Sophia - Sevenbom, Johan - Severin, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sevelin
641
Severin
telse om fästningarna i Narva,
Ingermanland och Karelen. År 1657
utnämndes han till överstelöjtnant av
artilleriet i Finland, Estland och
Ingermanland med bibehållande av
ingenjörsbefattningen där; våren 1658
kommenderades han till sv. armén på
Själland, där han avled. Han ligger
begravd i S:ta Maria kyrka i Helsingör.
— S. var en av sv. arméns skickligaste
fortifikationsofficerare men tycks ha
varit svår att samarbeta med. År 1649
erhöll S. vederlagsdonation på gods
och 1651 av drottning Kristina
godsen Tuusmäki i Rautasalmi skn och
Hirviniemi i Birkkala skn i Finland;
sistn. år adlades han. —- Gift med
Atina Ståhl. A. Åg.
1. Sevelin, Per Erik,
skådespelare, f. 15 mars 1791 i Stockholm, †
26 aug. 1851 därstädes. Föräldrar:
frälseinspektoren Per Erik S. och
Anna Katarina Nordström. — S. var
elev vid K. teaterns balettskola 1801
—06 oeh hade därefter engagemang
vid Djurgårdsteatern 1806—11.
Redan IS 10 debuterade han på K.
teatern, där han anställdes 1812 och
kvarstannade till 1838. De närmaste
sex åren uppträdde han på
Djurgårds-och Mindre teatrarna, och 1S44—47
tillhörde han åter K. teatern. — S.
var en av huvudstadens mest
uppburna krafter inom komedin. Han
formade en rad lustspelsroller med
oefterhärmligt gott lynne och strålande
teknisk brio, bl. a. titelrollen i Creuzé
de Lessers "Herr Des Chalumeaux",
Bryngel i Envallssons "Kronofog
-darne eller Slotterölet" och
Ivaplans-kan i Hallmans "Tillfälle gör
tjuven". S. genomförde med stor
framgång även åtskilliga krävande
karaktärsroller ss. Harpagon i Moliéres
"Den girige". Viril kraft och
hänsynslös målmedvetenhet präglade hans
framställning av Hovmarskalken von
Kalb i Schillers "Kabal ocli kärlek".
Ännu skarpare i anslaget var hans
bild av Jabal i Cumberlands "Juden".
—■ Gift 1813 med operasångerskan
Anna Sophia S., f. Thunberg (S. 2).
A. L.
2. Sevelin, Anna Sophia,
operasångerska, f. 23 juli 1790 i Helgesta
skn, Södermani. län, † 25 febr. 1871
därstädes. Föräldrar: klockaren Olof
Thunberg och Gustava Albertina
Hül-ting. — S. blev 1806 elev vid K.
teaterns sångskola, där hennes sällsynt
klangfulla oeh omfångsrika röst
utbildades under ledning av
körmästa-ren J. F. Wikström. Redan 1807
väckte hon uppmärksamhet i Racines
sorgespel "Athalie", där hon sjöng
koryféns parti. Hon fortsatte sina
studier för C. A. Stieler; efter hand
utvecklades hennes sällsynt djupa alt
till en hög sopran, som gjorde det
41 Svenska män och kvinnor VI
möjligt för henne att sjunga till och
med ett parti som Nattens drottning
i "Trollflöjten" (vid dess första
framförande på sv. scen 1812). S. tillhörde
K. teatern 1813—33 men kvarstod
formellt till 1837, då hon erhöll
avsked med pension samt utnämndes
till hovsångerska. Under sin
tjuguåriga verksamhet vid operan utförde
S. framgångsrikt de förnämsta
partierna i Mozarts, Rossinis och Webers
operor, ss. Grevinnan i "Figaros
bröllop", Rosina i "Barberaren i Sevilla"
och Agatha i "Friskytten". Hon
framträdde också i Köpenhamn och
Hamburg vid ett par framgångsrika
gästspel. —- Gift 1813 med skådespelaren
Per S. (S. 1). A. L.
Sevenbom (Säfvenbom), J o h a n,
målare, † 27 dec. 1784 i Stockholm, 63
år gammal. — S. kom tjugutreårig till
Stockholm, där han utbildade sig till
Johan Sevenbom. Medaljong av J. T. Sergel
1767 (Kristianstads museum).
konstnär. Samtidigt försörjde han sig
som uppassare och betjänt. På
Hårle-mans initiativ omhändertogs han av
målaren G. Taraval, som under någon
tid bekostade lians uppehälle och
utbildning. Vid dennes frånfälle 1750
stod S. åter medellös. Efter att lia
tagit anställning som hantverkare vid
slottsbygget fiek lian s. å.
möjlighet att som betjänt följa Hugo
Taraval till Paris. Resan företogs på
hösten 1750, och S. stannade ett tiotal år
i Frankrike, där han under stora
ekonomiska svårigheter sökte slå sig
fram som konstnär. Sitt uppehälle
förtjänade ban genom
kopieringsarbete åt en konsthandlare. Under
museistudier fängslades han särskilt
av Joseph Vernets, den bekante
marin- och hamnmotivmålarens, arbeten,
som lian vid flera tillfällen kopierade,
oeh inriktade sig därefter medvetet på
landskaps- och vedutamåleri. S.
umgicks i den sv. konstnärskolonin i
Paris och synes ha gynnats av sv.
ministern Ulrik Scheffer; vid ett
tillfälle erhöll han även uppmuntran
från hemlandet i form av ett
studieanslag, som beviljats av ständerna.
S:s utsikter i Frankrike voro dock
föga gynnsamma, och han återvände
1760 till Stockholm utan att ha
förmått skapa sig ett namn och därtill
specialiserad på en konstgren, som var
föga uppskattad i Sverige. En
ansökan om anställning vid hovet ledde
icke heller till något resultat, men
sedan konstnären demonstrerat sitt
kunnande med en drottningen tillägnad
utsikt över Drottningholm, erhöll han
i uppdrag att utföra en serie
målningar av de sv. kungsgårdarna;
konstverken avsågos ursprungligen för
Drottningholms slott men överfördes
sedermera till residenset i Nyköping.
En annan uppdragsgivare blev
Stockholms städs magistrat, för vilken S.
målade en serie om femton
stockholmsutsikter, alla ännu bevarade i
rådhuset. Fr. o. m. 1764 mottog S.
årlig lön ur slottsbyggnadsfonden.
Han blev 1768 led. av den nybildade
Konstakad., där han var verksam som
lärare oeh 1773 utnämndes till prof.
Han var även kronprinsens, sedermera
Gustav III:s, lärare i målning. — Av
S:s under utlandsvistelsen utförda
arbeten må nämnas "Strandscen med en
fästning och skeppsbrott" (Nat. mus.)
och två dukar med parismotiv
(Norrköpings mus., den ena daterad 1756).
Kungsgårdsserien (1761—75)
omfattar bilder av Ulriksdals, Gripsholms,
Vadstena, Örebro och Uppsala slott
samt av Ekolsund. S. är
konsthistoriskt betydelsefull som den förste sv.
landskapsmålaren. Hans måleri är
dock konstnärligt medelmåttigt men
av stort topografiskt värde. Beroendet
av Vernet framträder tydligt såväl i
naturuppfattningen som i den varma
färghållningen. — S. tycks även ha
varit verksam som teatermålare.
Dekorationerna till den 1773 uppförda
operan "Tlietis och Pelée" uppges lia
utförts av honom. Av hans elever må
nämnas Johan Filip Korn och Johan
Karl Holst. — Gift 1764 med
Catharina Elisabeth Löf ling. — Litt.: F.
Hazelius, "J. S:s levnad" (Tidskr. för
konstvetenskap 1924). M. L—n.
Severin, Erik Alfred, ortoped, f.
18 dec. 1908 i Karlstad. Föräldrar:
förste stadsläkaren Karl Hugo S. och
II elf rid Vendia Erika Jansson. —
Efter studentex. 1926 i Karlstad blev
S. med. kand. 1929 i Uppsala samt
med. lic. 1936 och, efter disp. 1941,
med. dr 1942 i Stockholm. Han
tjänstgjorde bl. a. som amanuens vid
Vanföreanstaltens i Stockholm
ortopediska klinik 1937—39, som förste
underläkare där 1939—44 samt som
underläkare vid avd. för kirurgisk
tuberkulos och ortopedi vidS: t Görans
sjukhus 1944—45. År 1944 blev lian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
