Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Råstock, Anders - Räf, Erik - Rääf i Småland, släkt - Rääf i Småland, Leonhard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Räf
451
Rääf i Småland
lian sedan tillhörde till sin död. — I
riksdagen gjorde B. en snabb karriär,
blev 1921 v. ordf. i statsutskottet ocli
1934 dess ordf. Han var även led. av
utrikesnämnden och utrikesutskottet.
B. invaldes i socialdemokratiska
riksdagsgruppens förtroenderåd 1922 och
fungerade som socialdemokraternas
gruppledare i Andra K. från 1933.
Som sådan och som statsutskottsordf.
tillhörde lian riksdagens mest
framskjutna medl. Myndig och
temperamentsfull var han mycket populär
bland sina riksdagskamrater och ägde
i hög grad kammarens öra. Sin starka
ställning vann han tack vare
kunnighet och saklighet i argumenteringen,
utomordentlig energi och en
förtroendeingivande renhårighet, som
utgjorde det positiva och vinnande
draget i hans burdusa väsen. — Utom för
div. sakkunniguppdrag, bl. a. i
processkommittén från 1919 ocli i 1921
års pensionskommitté, togs E i
anspråk för en mängd offentliga
uppdrag. Sålunda blev lian 1921
styr.-led. i Sv. landskommunernas förb. (v.
ordf. från 1937) och Sv.
landstings-förb. (v. ordf. från 1933), 1922
fullmäktig i Fångvårdsstyr., 1925
riks-gäldsfullmäktig, 1927 led. av
interneringsnämnden och 1930 led. av
sinnessjuknämnden. Även i det fackliga
organisationsarbetet tog lian verksam
del och tillhörde Sv.
järnvägsmanna-förb:s styr. I sin hemkommun
beklädde han ordf.-posten i
kommunalfullmäktige. — Gift 1896 med Ida
Kristina Larsson. O. K.
Räf, Erik Andersson,
industriman, politiker, f. 24 aug. 1858 i
Hjulsjö skn, Örebro län, † 30 maj 1923 i
Bankeryds skn, Jönköp. län.
Föräldrar: bergsmannen Anders Ersson R.
ocli Anna Katarina Pligg. — E.
genomgick Filipstads bergskola 1876—
77 ocli var därefter gruvfogde vid
Kviddberg i Hjulsjö skn till 1879, då
lian överflyttade till Jönköp. län. Där
var ban 1880—94 gruvförvaltare vid
Spexeryds mangangruvor i ödestugu,
1895—97 disponent vid Ädelfors
guldgruvor i Alseda samt 1898—1913
disponent för Jönköpings
träförädlings-ab., varjämte han 1888—1901 även var
disponent för Ljungsgårds
stenkolsgruvor i Skåne. Från 1897 var han
bosatt på det av honom ägda och
brukade säteriet Attarp i Bankeryds skn’,
Jönköp. län. — E. tillhörde Andra K.
1902—20 som repr. för den
förbudsvänliga och konservativa Jönköp. läns
valmansfören. I riksdagen gick ban
till en början som vilde men anslöt
sig därefter till högerpartiet och var
även medl. av dettas förtroenderåd.
Från vaderiksdagen 1914 tillhörde
han konstitutionsutskottet, där hans
verksamhet präglades av en starkt
Erik Räf.
konservativ syn på de förekommande
frågorna. B. var även känd för sina
originella diskussionsinlägg i plena.
Han var en varm ivrare för nykterhet
och gjorde bl. a. ett uppmärksammat
inlägg mot riksdagsrestaurangens
spritutskänkning, vilket resulterade
i att denna utskänkning upphörde.
Som ordf. i Jönköp. läns
nykterhets-förb. 1892—1916 höll B. över tusen
nykterhetsföredrag, varigenom ban
starkt bidrog till att skapa den
politiska fysionomi lios Jönköp. län,
vilken bl. a. kom till synes i den stora
förbudsmajoriteten vid
omröstningen 1922. B. var även verksam inom
frikyrkorörelsen. ■— Gift 18S0 med
sin syssling Anna Carolina Räf (f.
1860,*† 1936), känd för sin
verksamhet inom nykterhets- och
missionskretsar. S. Sw.
Rääf i Småland, gammal
frälsesläkt, vars äldste med visshet kände
stamfar Lars B. till Salshult i
Sten-berga skn, Jönköp. län († omkr. 1586),
erhöll fogdefullmakt 1560 på
Kronobergs slott ocli Växjö stad. En yngre
son till honom, löjtnanten vid
Smålands ryttare Jöns E. († efter 1637),
blev farfars far till löjtnanten vid
Ostgöta infanterireg. Lennart E. (f.
1668, † 1710). En sonson till denne,
häradshövdingen i Kinda och Ydre
härader i Östergötland, lagmannen
Leonard Henrik É. (f. 1745, † 1S10),
blev far till kammarjunkaren
Leonhard E. (se nedan). Från dennes
yngste son, godsägaren Bengt
Leonard E. (f. 1S42, † 1890), härstamma
alla nu levande medl. av ätten. —■
Ätten introducerades på Biddarhuset
1633 med en brorson till ovannämnde
Jöns B., överstelöjtnanten vid
Adels-fanereg. Axel B. († efter 1665).
Rääf i Småland, Leonhard
Fredrik, etnograf, samlare, f. IS sept.
17S6 på Tomestorp i Kisa skn,
östergötl. län, † 9 juni 1S72 på Forsnäs i
Sunds skn, samma län. Föräldrar:
lagmannen Leonard Henrik R. och
Hedvig Charlotta Grönhagen. — E.
inskrevs 1802 vid Uppsala univ. Efter
kansliex. 1S05 flyttade han till
Stockholm som e. o. kanslist i
krigsexpeditionen. Han tjänstgjorde i Riksarkivet
1808—10. Vid faderns död sistn. år
tillträdde han de egendomar i
öster-götland, på vilka ban skulle framleva
sitt liv; 1810—22 vistades lian på
Tomestorp, 1822—43 på Bulsjö i
Sunds skn oeh 1S43—72 på Forsnäs.
År 1818 blev ban kammarjunkare. E.
deltog i riksdagar på 1840- och
1850-talen, då han bl. a. var medl. av
konstitutionsutskottet 1S44 och av
statsutskottet 1S47 samt statsrevisor 1841
och 1S47; i övrigt levde ban i relativ
isolering på sina gods. Han blev led.
av Vitt. akad. 1829 och av Vet. akad.
1861 samt fil. hedersdr i Uppsala
1860. — E. blev i Uppsala invigd i
romantiken, umgicks med Atterbom,
Hammarsköld och Livijn, översatte
tyska nyromantiker och stod som en
av stiftarna av det litterära
sällskapet "Vitterhetens vänner". Djupast
sett förblev ban alltid romantiker,
även om det blott är vissa sidor av
nyromantiken ban företräder:
kärleken till allt folkligt ocli fornt,
svärmeriet för historien, enkannerligen
medeltiden, av vilken ban blev en av sin
tids främste kännare. Dessa intressen
parades lyckligt med samlarflit ocli
en viss vetenskaplig stringens och
kritik. Den art av nyromantik, som E.
representerar, fick hos oss sitt uttryck
i Götiska förb., där lian också tidigt
invaldes och antog namnet "Befr". I
Idunas femte häfte (1814)
medverkade lian med "Tankar om sättet att
uppsöka och wårda fäderneslandets
fornlemningar". Uppsatsen kan fattas
som ett program för hans gärning;
ban bryter en lans för antikvarisk
forskning, i synnerhet för samlandet
av historiska urkunder samt
etnogra-fica och litterära minnesmärken, de
tre huvudföremålen för hans eget.
sam-larnit. — Under många år tog E.
avskrifter av medeltida urkunder, vilka
samlade i sex bd förvaras i Vitt.
akad. under namnet "L. F. Eääfs
di-plomatarium". De rön inom
urkundsläran, som lian gjort under arbetets
gång, redogör han för i sitt
inträdestal i Vitt. akad., "Anteckningar öfver
beskaffenheten af Sveriges offentliga
handlingar under medeltiden" (Vitt.
akad:s bandi., 15, 1839). Denna
mönstergilla uppsats är vår första och
fortfarande största framställning av
diplomatiken. ■— Som samlare av
litterära minnesmärken koncentrerade
sig E. på folkvisorna. Han avböjde
samarbete med A. A. Afzelius, som
ban ej ansåg vara en kompetent ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
