Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Porthan, Henrik Gabriel - Posse, släkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Porthan
155
Posse
använda samma metod på filologin,
närmast i fråga om de finsk-ugriska
språken. Framför allt hade P.
intresse för lapparna och finnarna,
mellan vilka folkslag han förutsatte
mycket mindre släktskap än man förut
antagit. Genom ett (aldrig
fullbordat) etymologiskt lexikonarbete fick
P. sin uppmärksamhet fästad på
dialekternas ordförråd, och 1801 utgav
han den för finsk dialektforskning
grundläggande avh. "De præcipuis
dialectis linguæ fennicæ". Ett annat
resultat av arbetet i univ.-bibl. blev
den långa disputationsserien
"Historia bibliothecæ regiæ aeademiæ
Aboen-sis" (29 delar, 1771—87; appendix
2 delar, 1795). Denna är i sina nio
första delar en grundlig utredning av
bibl:s historia. Fr. o m. den 1782 utg.
tionde avh. redogöres för manuskript
och böcker; appendix utgör en
fortsättning av bibl:s historia efter 1772.
— Som bibi.-man intresserade sig P.
mest för det inhemska trvcket. Till C.
F. Mennander skrev P. 1780: "Såvitt
möjligt är, skall jag efterhand söka
att till vårt akademibibliotek samla
allt vad till nationens historia
litte-raria hörer". Även bibl.-tekniskt var
I’, nydanare, då ban genomförde
böckernas uppställning enligt
formal-principen. Genom hans aldrig
slocknande intresse för bibl:s utveckling
till ett nationalbibl. ökades
bokförrådet från omkr. 7 000 volymer till
minst det tredubbla. Sin omsorg om
samlingarna manifesterade P.
ytterligare genom att testamentera alla
sina böcker till akad. — Sedan P.
efterträtt Hassel som
elokventiepro-fessor, fullföljde han dennes
intentioner och föreläste över den romerska
litteraturen, framför allt Cicero. Det
nyhumanistiska betraktelsesättet
fördjupades, ocli P. hävdade energiskt
latinets betydelse för all högre
bildning. Vid privata kollegier föreläste
P. även över teologi, arkeologi,
nu-mismatik, lärdomshistoria ocli
samtidshistoria pä grundval av färska
tidningar. Under sina föreläsningar
kom han ofta in på filosofiska ämnen,
varvid ban visade sig starkt
påverkad av Lockes empirism; under sina
senare år blev lian en envis
motståndare till Kant. P. inskärpte ständigt
konstens mäktigt verkande kraft till
folkens uppfostran. Som praktisk
pedagog gjorde P. en viktig insats
genom "Utkast til undervisning för
informatorer rörande deras
skyldigheter och kloka förhållande" (1783),
en skarp kritik av den samtida
undervisningen. Till hjälp för de
blivande prästerna anordnade P.
övningar i predikovältalighet samt betonade
omsorgen om språkriktigheten ocli
uttalet, ss. i disp. "De elocutione ora-
toris sacri" (1784, 1785). — Sin
betydelsefullaste insats, vid sidan av
univ.-bibl:s organisation, gjorde P.
som historiker. I femtiosex disp.
utgav ban "M. Pauli Juusten Chronicon
episcoporum Finlandensium,
annota-tionibus et sylloge monumentorum
illustratum" (1784—1S00) med
vidlyftiga kommentarer. Värdet ligger i
den väldiga notapparaten med dess
detaljundersökningar och publicering
av urkundsmaterial rörande Finlands
historia under forntiden, medeltiden
och reformationstiden. I sin historiska
kritik är P. påverkad av A. L. von
Selilözer, vilken lian träffade i
Göttingen under en studieresa 1779. I
"Chronicon" försöker sig P. även som
jämförande kulturordsforskare med
särskilt intresse för fornfinnarnas
kulturståndpunkt. P:s inträdestal i
Vitt. akad. 1778, "Anmärkningar,
rörande finska folkets läge och tillstånd
vid den tiden, när det först lades
under svenska kronans vissa och
varaktiga välde", är en variation på
samma tema. I disputationsform
utgav P. ett tillägg till Magnus von
Celses utgåva av påvebrev under titeln
"Ad recensionem Bullarii Sveogothici,
a nobil. a Celse editam Aceessio"
(1797—1801). Tänkt som bilaga till
"Chronicon" utkom "Sylloge
monumentorum ad illustrandam historiam
Fennicam pertinentium" (1802—04),
en samling av de viktigaste
urkunderna rörande Finlands medeltidshistoria.
Även sv. historia ägnade P. ett flertal
mindre undersökningar. Någon
sammanfattning av sina historiska
forskningar gav P. aldrig ut, men som
grundläggare av den vetenskapliga
historieskrivningen i Finland bar ban
haft epokgörande betydelse för den
finska historiens "prydliga
bearbetning". — Genom sina resor över hela
landet lärde P. väl känna Finlands
geografiska ocli ekonomiska
förhållanden, kunskaper som utnyttjades i
den av P. redigerade Finlandsdelen av
Tunelds geografi (7:e uppl., 1795).
Under P:s medverkan utgavs även ett
kartverk över Finland. Som medl. av
Finska hushållningssällskapet
intresserade sig P. för landets ekonomiska
utveckling ocli publicerade uppsatser
därom i Äbo Tidningar, ss.
artikelserien "Tankar om Finlands
uppodling" (1797). — P. var en av stiftarna
av Auroraförb. (1770) och utgjorde
den fasta punkten under dess existens.
Där gjorde P. sin stora insats som
red. för och flitig medarb. i förb:s
språkrör, veckobladet Tidningar,
utgifne af et sällskap i Åbo (1771—78,
1782—85). Tills, med J. Tengström
redigerade P. 1803 Allm. Litteratur
Tidn. — P. var den förste, som
förstod att uppfatta Finland som ett
helt för sig "med egna minnen och
eget hopp". I politiskt hänseende var
han närmast oppositionsman ocli
ställde sig kritisk mot Gustav III och
dennes regeringssystem. Men även
mot G. M. Sprengtportens separatism
var P. avvisande, då lian fruktade
Rysslands inblandning. I de finska
nationella strävandena intog P. en
moderat hållning; ban uppfattade
dock finskan som sitt modersmål.
Finska litteratursällskapet firar
också sin årsdag på P:s dödsdag som en
hyllningsgärd’åt den finska
vetenskapens portalfigur. — P. är begravd på
Äbo domkyrkas kvrkogård. — Ogift.
— Litt.: M. G. Sehybergson, "H. G.
P." (1—2, 1908—11); W. Söderhjelm,
"Åboromantiken och dess samband med
utländska idéströmningar" (1915); A.
R. Cederberg, "P.-forskningen och dess
viktigaste uppgifter" (Lvclinos 1943).
B. L—w.
Posse, adelssläkt, vars äldste med
visshet kände stamfar Jöns Låge P.
nämnes 1434—73; ban var riddare och
riksråd och förlänades med Kållands
härad och fyra socknar på Dal. Söner
till honom voro väpnaren ocli
riksrådet Knut Jönsson P. (P. 1) samt
väpnaren och riksrådet Nils Jönsson P.,
som levde under 1400-talets andra
hälft. Från dennes son, väpnaren ocli
riksrådet Axel Nilsson P. († omkr.
1551), härstamma alla grenar av
släkten P. Axel Nilsson P:s äldste
son, riddaren och riksrådet Knut
Axelsson P. († 1595), blev far till
riksrådet Göran P. (P. 2), vars
brorson var landshövdingen i
Västmanland och ståthållaren på Västerås
slott Christer P. (f. 1601, † 1643).
P. 2:s son, riksrådet och
hovrättspresidenten Knut P. (P. 4),
upphöjdes 1651 i friherrligt stånd under
namnet P. af Hedensund. Han
blev far till riksrådet och
hovrättspresidenten friherre Gustaf P. (P. 5),
vars yngre son, friherre Lennart P.
(f. 1656, † 1689), kammarherre hos
drottning Ulrika Eleonora d. ä., slöt
ätten P. af Hedensund på
svärdssidan. — Axel Nilsson P:s andre son,
häradshövdingen i Barne härad och
på Kålland Nils Axelsson P. († 1603),
blev far till ryttmästaren Göran P.
(P. 3) och häradshövdingen i
No-runda härad i Uppland Axel P. (†
1633). Denne hade sönerna kaptenen
vid Älvsborgs reg. Nils P. (f. på
1590-talet, † omkr. 1664) och fänriken vid
Västgöta reg. Johan P. (f. på
1590-talet, † efter 1640). Den förre blev
far till landshövdingen Mauritz P.
(P. 6), som 1673 upphöjdes i
friherrligt stånd under namnet P. a f S ä b v
och vars son var översten friherre
Carl Magnus P. (P. 8). En äldre bror
till P. 8 var landshövdingen och över-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
