Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Petrosa, Petrus, politisk projektmakare och katolsk martyr, se Petrus Erici, s. 102 - Petrus, se även Pethrus, s. 90 - Petrus - Petrus Astronomus - Petrus Benedicti - Petrus Caroli - Petrus de Dacia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Petrus Erici
101
Petrus Jonæ Angermannus
Petrosa, Petr u s, politisk
pro-jektmakare och katolsk martyr, se
Petrus Erici, s. 102.
Petrus, se även Pethrus, s. 90.
Petrus, ärkebiskop, † 18 sept, 1197.
— P. var den tredje ärkebiskopen
i Uppsala. Han invigdes 1187 i Lund
av ärkebiskop Absalon, som då var
primas över den sv. kyrkan, och
erhöll pallium från påven Klemens
III. P. förlänade det regulära
kapitlet vid sin domkyrka en stor donation,
bl. a. hela biskopstionden från
Vaksala ocli Bälinge liärad. Hans
bevarade skrivelse därom ger
kyrkohistoriskt värdefulla upplysningar bl. a.
om domkapitlets och biskopstiondens
existens vid denna tidpunkt. Under
P:s ärkebiskopstid kan man tydligt
spåra ett motsättningsförhållande till
den danska kyrkan. Ärkebiskop
Absalon klagade sålunda inför påven över
att P. och hans biskopar trots
kallelser så sällan kommo till hans
kyrkliga möten. En allvarlig
sammanstötning mellan Lund och Uppsala
inträffade under senare delen av P:s
äm-betstid, antagligen efter konung Knut
Erikssons död och den med Danmark
förbundne Sverker II :s
tronbestigning 1196. Ärkebiskop Absalon
förbjöd P. att till biskopar inviga trenne
klerker, som ej voro födda i lagligt
äktenskap, säkert prästsöner. Då två
av dessa ändock vigdes av P.,
suspenderade Absalon dem, vilket vållade
ovilja i Sverige. Konflikten löstes
genom P:s död 1197. P. begravdes i
Gamla Uppsala. O. H.
Petrus Astronomus, munk,
urkon-struktör, verksam omkr. 1500. — P.,
som var av tysk börd och munk i
Vadstena, är mest känd genom ett av
honom förfärdigat astronomiskt ur,
vilket icke blott utvisade dagar och
timmar utan även månens till- och
avtagande samt planeternas gång. Uret
inköptes av ärkebiskopen Jakob
Ulvsson för 700 mark, d. v. s. ett belopp,
motsvarande värdet av en större
lantegendom, och placerades i Uppsala
domkyrka, där det bevarades tills det
förstördes genom 1702 års brand. P.,
som vistades mycket i Uppsala, höll
hösten 1508 på den studerande
ungdomens begäran och med
ärkebiskopens samtycke en föreläsning vid univ.
över himmelsgloben. Då lian därefter
stannade vintern över i Uppsala,
började Vadstenaklostrets abbedissa och
konfessor att oroas. De tillskrevo
Jakob Ulvsson, att de förnummit, att
mäster P. i Uppsala brukat mycket
som han ej bort i filosofi och andra
ting och uppträtt i strid med ordens
privilegier. Ärkebiskopen försäkrade
dem dock, att P. förhållit sig ärligt
och skäligt och ej sysslat med något,
som vore orden förbjudet. T. M.
Petrus Benedicti, biskop, f. 1531
på Öland, † 10 april 1606 vid
riksdagen i Örebro. — P. blev student i
Rostock 1558, där ban antagligen
även promoverades till magister.
Hemkommen blev han rektor vid Uppsala
katedralskola 1561 och utnämndes till
prof. vid univ. 1572. År 1575 blev lian
kyrkoherde i Söderköping och 15S1
biskop i Västerås, vilket stift han
1589 utbytte mot Linköpings. P., som
från början torde ha varit påverkad
av Melanchtons traditionalism,
verkade lojalt för Johan III:s liturgi.
Den liturgiska rörelsens. livliga
intresse för kulten framträder klart i
de av P. upprättade
visitationsakter-na, de största bevarade från Johan
III:a tid. Dessa innehålla värdefulla
uppgifter om präster och jordägor,
kyrkobibi. m. m. Vid Uppsala möte
1593 var P. den främste i rang men
trädde i bakgrunden på grund av sin
tidigare inställning, som han nu
gjorde avbön för. Konung Sigismund torde
ha önskat den fridsamme och
med-görlige P. till ärkebiskop i stället för
den stridbare Abraham Angermannus,
som han nödgades erkänna 1594. P.,
som nu var ivrig att sona sitt
litur-gistiska förflutna, genomförde snabbt
i sitt stift utrensningen av
katolice-rande ceremonier, bl. a, elevationen
(upphöjelsen av nattvardselementen),
som bortlades på en stiftssynod 1594.
Han deltog vidare i ärkebiskopens
stränga visitation 1596. I
maktkampen mellan hertig Karl och konung
Sigismund intog P. liksom de övriga
biskoparna en moderat ocli medlande
hållning men slöt sig närmast till
hertigen; i denna konflikt spelade P.
för övrigt ej någon mera betydande
roll. I några 1572 utkomna
psalmhäften har P. medverkat, — Gift 1565
med Magdalena Jacobsdotter. O. H.
Petrus Caroli (Per Karlsson),
biskop, f. 1510 i Skänninge, † 26 okt.
1587 i Linköping. — Efter studier i
utlandet bl. a. för Luther och
Melanchton och med erhållen
magistergrad blev P. 1540 hovpredikant, 1541
kyrkoherde i sin födelsestad, 1544
skolmästare i Linköping och 1547
domkyrkosyssloman där. P. blev
slutligen 1555 på rekommendation av
prins Erik (sedermera Erik XIV)
kyrkoherde i Kalmar och utövade
samtidigt ett. visst överinseende över
en del av Smålands prästerskap, med
superintendents myndighet. Därifrån
härleder sig Kalmar stift som ett
särskilt förvaltningsområde. När Erik
1558 förlade sitt hov till Kalmar,
kom P. att tillhöra hans närmaste
krets, vilket lian också förstod
skickligt utnyttja till egen vinning. Kort
efter Eriks tronbestigning inträdde
han i konungens högsta nämnd. I maj
1567 förordnades P. till prokurator i
Småland, ett slags
ståthållarbefatt-liing. — Under riksdagsmötet 1567,
som föregick sturemorden, vistades P.
i Uppsala, där lian flitigt umgicks med
konung Erik. Vilken roll han i övrigt
spelat under de kritiska dagarna är
ej säkert känt. Att lian skulle ha
eggat konungen till sturemorden är
högst osannolikt. Under Eriks
sjukdomsperiod på försommaren
insattes han på Vadstena slott och
senare på någon av Sten Erikssons
(Leijonhufvud) gårdar. Han frigavs
dock snart, och under upproret 1568
förde han nitiskt konung Eriks talan
bland den småländska allmogen.
Sedan konungen åter fängslats, blev P.
för andra gången tagen till fånga.
Efter nådeansökan skonade Johan III
lians liv och sände honom 1569 till
Finland som fånge, förlustig sin
egendom. I den frenetiska kampanjen mot
Jöran Persson och lians män undgick
P. att bli inblandad. År 1570 återfick
han friheten och erhöll 1572 ett
pastorat. Han kom snart även i den nye
konungens ynnest ocli befrämjade
hans liturgi. Till sist utnämndes P.
1582 till biskop i Linköping, med
vilken biskopsstol Kalmar län följ. år
förenades. Smidig inställsamhet mot
de maktägande, ärelystnad och
förvärvsbegär utmärkte P.; han var
rikt bildad, synnerligen effektiv som
stiftschef ocli befrämjade nitiskt
skolor och bibliotek. — Gift med
Margareta Olofs- eller Göransdotter. O. H.
Petrus de Dacia, mystiker, munk,
författare, f. troligen omkr. 1235 på
Gotlands landsbygd, † 1289 i Visby.
— P. inträdde som novis i
domini-kanerklostret i Visby någon gång
under tiden 1241—61. Om P:s novistid
och hans därefter följande klosterliv
är ingenting känt. År 1266 skickades
han till Köln av sin ordens
provin-cialkoncilium för att bedriva högre
studier vid ordens därvarande
högskola (Studium Generale), och efter
någon tid sändes han vidare till Paris,
den skolastiska teologins högborg, för
att där slutföra sina studier. I
enlighet med ordens stadgar företog P.
sina resor i en ordenskamrats
sällskap till fots och levande på allmosor.
Återkommen till Sverige 1270
utnämndes P. till lektor i Skänninge. Han
synes där ha utövat ett kraftigt andligt
inflytande i asketisk-mystisk riktning
på de fromma kvinnor, som blevo de
första nunnorna i stadens 1282
grundade nunnekonvent. Innan detta
anlades, hade emellertid P. åter
förflyttats, först till Strängnäs, sedan till
Visby. I den senare staden verkade
lian först som lektor, därefter som
prior. I sin egenskap av prior åtföljde
P. provincialpriorn till ett general-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
