Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Palmstierna, Carl Otto - 4. Palmstierna, Carl Fredrik - 5. Palmstierna, Hjalmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Palmstierna
30
Palmstierna
och blev ryttmästare i armén 1813.
Han deltog bl. a. i de sv. fälttågen i
Tyskland och Norge 1813—14. Åren
1814—16 var han adjutant hos sin
morbroder, riksståthållaren i
Kristiania greve H. H. von Essen. Sistn. år
började P. en längre tjänstgöring vid
Generalstaben; han blev major där
1S17, överstelöjtnant 1821 och överste
1828. Han blev överste och chef för
Västmanlands reg. 1835 och
generaladjutant 1S36; sistn. år utnämndes
han till landshövding i östergötl. län.
— P. bedrev alltifrån 1823 års riksdag
en livlig politisk verksamhet. Fram
till 1S31 kan han sägas ha tillhört
hovpartiet inom adeln, därefter intog
han en självständigare politisk
hållning, ehuru han hela tiden stod Karl
Johan och Magnus Brahe mycket nära.
P. utnyttjades av Karl Johan för en
mängd delikata politiska uppdrag,
vilka han synes ha utfört med stor
smidighet och takt. Han var också
känd ss. konungens specielle
budbärare. P., som var en av de främsta
konservativa politikerna inom adeln,
arbetade under 1830-talet för en
reformvänlig politik i skattefrågorna.
Hans skrifter "Handbok uti
Statshushållningsläran" (1833) och "Om
beskattningens tillstånd i Sverige"
(1834) vittna båda om stor
sakkunskap. Vid riksdagen 1828—30
invaldes lian i statsutskottet, ocli vid de
båda statsrevisionerna 1832 och 1837
var han ordf. Han tog med skärpa
avstånd från den utomparlamentariska
oppositionen mot regeringen och
gjorde häftiga offentliga uttalanden
mot den liberala pressen. År 1839
rådde P., ehuru förgäves, Brahe att
söka ombilda den impopulära
stockkonservativa regeringen Rosenblad
för att sålunda stärka sin position
gentemot riksdagen. Under den för
regeringen så kritiska riksdagen 1840
—41 kom P. ss. lantmarskalk att spela
en icke obetydlig roll; lian intog en
nyckelposition vid de många
rege-ringsombildningarna. Han sökte få
till stånd en regering, i vilken bl. a,
medl. av den moderata oppositionen
skulle ingå. Dessa försök hade
emellertid ingen framgång. Själv var P.
på konungens önskan beredd att bli
finansminister, men även denna plan
måste överges på grund av
svårigheten att finna en lämplig lantmarskalk.
Åren närmast efter Karl Johans död
och under den följande liberala
perioden kom P. icke att spela någon större
politisk roll. År 1851 utsågs ban
emellertid av den med åren alltmer
konservative Oscar I till finansminister,
en post som ban innehade till 1856.
Under denna tid blev han ofta utsatt
för den liberala oppositionens och inte
minst pressens angrepp. Även efter
Hjalmar Palmstierna.
sin avgång som statsråd deltog P. i
riksdagspolitiken och var bl. a. mycket
verksam för järnvägsbyggandet. På
1859—60 års riksdag uppträdde lian
som en av ledarna för det extremt
konservativa junkerpartiet. — P. blev
led. av Krigsvet. akad. 1829 och
sera-fimerriddare 1841. — P:s memoarer
utgåvos 1880 av P. 4; personhist.
anteckningar av hans hand lia
publicerats av A. Lewenhaupt i
Personhist. tidskr. 1913. — Gift 1819 med
friherrinnan Lovisa Eleonora
Rudbeck. E.G., (S.O.S.).
4. Palmstierna, Carl Fredrik
Herman, friherre, diplomat, f. 18 maj
1823 på Klämmestorp, Utvängstorps
skn, Skarab. län, † 20 jan. 1896 i
Stockholm. Son till P. 3. — P. blev
kadett vid Karlberg 1836,
underlöjtnant vid Värmlands fältjägarereg.
1S42 ocli kapten i armén 1856 samt
erhöll avsked ur krigstjänsten 1863.
År 184S inträdde han i Utrikesdep.,
där lian utnämndes till andre sekr.
1850. Efter tjänstgöring vid sv.
legationen i S:t Petersburg 1854—55 blev
lian sistn. år förste sekr. vid dep. samt
1858 expeditionssekr. och chef för den
politiska avd. i Utrikesdep. Han
utnämndes till kabinettssekr. 1859, blev
ministerresident i Haag 1864 ocli var
envoyé i Konstantinopel 1865—68.
Sistn. år blev han återkallad ocli
försatt i disponibilitet. År 1883 erhöll
han avsked ur diplomatisk tjänst samt
utnämndes till överceremonimästare
i K. M:ts hov och introduktör för
främmande sändebud. — P. var led.
av Stockholms stadsfullmäktige 1880
—94, där han gjorde sig känd som en
ivrig sparsamhetsvän. Hans
anteckningar från danska krisen 1863—64
ha publicerats av P. 9 i Hist. tidskr.
1947. — Gift 1869 med Hanna Maria
Edla von Holst. D. M. W.
5. Palmstierna, Nils Axel H j
alin a r, friherre, arméofficer, ämbets-
man, politiker, f. 31 mars 1836 i
Stockholm, † 21 febr. 1909
därstädes. Bror till P. 4. ■— P. blev
underlöjtnant vid Vendes artillerireg. 1854
och kapten där 1869. Han var
artilleristabsofficer 1861—70 och lärare i
artilleri vid Högre artilleriläroverket
1870—73. Sistn. år blev han major i
armén och chef för artilleristaben.
Befordrad till överste i armén
förordnades han 1883 till generalintendent
och chef för Arméförvaltningens
in-tendentsdep. samt utnämndes 1S87 till
generalmajor. Följ. år kallades lian
till statsråd och chef för
Lantför-svarsdep. Sedan han 1S92 avgått från
statsrådsämbetet och samtidigt tagit
avsked från militärtjänsten,
utnämndes han till landshövding i Jönköp.
län; han avgick 1906. — P. var under
den sista ståndsriksdagen led. av
ridderskapet och adeln samt tillhörde
Andra K. 1888—90 och Första K. från
1900 till sin död. Åren 1879—83 var
lian led. av Stockholms
stadsfullmäktige. Han var utpräglat konservativ,
röstade mot representationsreformen
och erhöll sin plats i Andra K. som
protektionist, väld på den efter besvär
segrande listan. Som militär
utvecklade han stor initiativrikedom och
kom med nya uppslag. Han var
kraftfull och bestämd, egenskaper, vilkas
uttryck inte voro odelat gagneliga i
lians politiska gärning. Som
lantför-svarsminister framlade lian såväl
1891 som vid lagtima riksdagen 1892
förslag om övningstidens utsträckning
till nittio dagar i samband med
avskrivning av grundskatterna men med
bibehållande av den indelta armén
som stamtrupp, varvid rust- och
rote-liållarna likväl skulle få sina
kostnader ersatta av staten. Båda förslagen
nedvoterades i Andra K. av en
koalition mellan Gamla lantmannapartiet
och Centern, emedan det ansågs, att
värnpliktsökningen skulle lägga
alltför stora bördor på de breda lagren,
som redan drabbats genom
livsmedelstullarnas införande, varjämte i
synnerhet lantmännen voro missnöjda
med indelningsverkets bibehållande.
Då förslaget fallit begärde och erhöll
P. avsked och efterträddes av Axel
Rappe. Sedan han invalts i Första K.,
intog han en framskjuten plats inom
majoritetspartiet. Han tillhörde
försvarsutskottet 1901 och
unionsutskottet under båda urtima riksdagarna
1905. Åren 1903—07 var han led. av
statsutskottet, och 1909 blev han led.
av talmanskonferensen. Han var led.
av bl. a. 1907 års försvarskommitté.
Han var ordf. i Sv. mosskulturfören.
1898—1906. — P. erhöll 1904 Illis
quorum och blev 1907
serafimerrid-dare. År 1871 invaldes han i Krigsvet.
akad. och 1905 i Lantbruksakad. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
