Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lindberg-Arfa, Elsa - Lindberg-Dovlette, Elsa, författarinna, se ovan Lindberg-Arfa - Lindberg-Torlind, Kerstin - Lindberger, Örjan - Lindblad, Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lindberg-Arfa
620
Lindblad
Kerstin Lindberg-Torlind.
Lindberg-Arfa, Elsa,
författarinna, f. 13 febr. 1874 i Stockholm, † 8
okt. 1944 i Saltsjöbaden. Föräldrar:
professorn vid Mus. akad. Carl Johan
Lindberg och Emilia Wiik. — Efter
mogenhetsex. i Stockholm 1S93
ägnade sig L. åt journalistik under några
år men debuterade som förf. 1901 med
romanen "Ann-Lis. En bok om
människors barn". Hon gifte sig 1902 med
persiske ministern i S:t Petersburg,
mirza Hassan Khan Arfa, vilken även
var ackrediterad i Sverige. De bosatte
sig först i Köpenhamn men bodde
sedermera omväxlande i Iran och vid
franska Rivieran. L. skildrade sina
iakttagelser i "Kvinnor från
minareternas stad" (1908) och "Främling.
Boken från Konstantinopel. Historier
om Astrid-Anisa, Condjagull och
Yas-mine" (1924) samt "Bakom stängda
haremsdörrar" (1931). Dessutom
utgav hon "En fiolflicka. Taflor ur ett
människolif" (1910) och "I alla
tonarter", noveller (1921). Efter makens
död 1926 vistades hon långa perioder
i hemlandet, där hon även var bosatt
de sista åren av sitt liv. —■ Litt.: W.
Hagelstam, "Elsa Dovlette de
Mirza-Riza-Khan" (i "Personer och minnen",
1923). H. ö.
Lindberg-Dovlette, Elsa,
författarinna, se ovan Lindberg-Arfa.
Lindberg-Torlind, Kerstin,
konsertsångerska (sopran), f. 9 okt. 1903
i Segersta skn, Gävleb. län. Föräldrar:
sjökaptenen August Lindberg och Sara
Ericsson. — Efter genomgången
folkskola i Segersta studerade L. sång för
Dagmar Möller, Clary Morales och J.
Forsell samt 1921—26 vid
Musikkon-servatoriet, där hon 1924 avlade
mu-siklärar- och kyrkosångarex. Hon
gav 192S sin debutkonsert och bedrev
1934 ss. Kristina-Nilsson-stipendiat
studier vid Berlins musikhögskola.
—-L. har framträtt som
romanssångerska; framför allt har hon dock gjort
sig ett namn som en av vårt lands
främsta oratoriesångerskor, vilken
ofta framträtt såväl vid
kyrkokonserter som på konsertestraden i
symfoniska verk. Hon har sjungit
solopartier i Bachs "Matteuspassion",
h-mollmässa och "Juloratorium",
Händels "Messias" och "Judas
Mackabe-us", Haydns "Årstiderna",
Mendelssohn "Elias" och "Paulus", Brahms’
"Ein deutsches Requiem", Verdis
"Requiem", Beethovens nionde
symfoni, Mahlers andra och fjärde
symfonier m. m. Hon har därjämte
framträtt i radio såväl i Sverige som i de
övriga nordiska länderna. L. är även
känd som sångpedagog. Hon fick 1942
Litteris et artibus. — Gift 1929 med
musikdirektören Johan Töre Torlind.
P. H. T.
Lindberger, Örjan,
litteraturhistoriker, f. 31 dee. 1912 i Uppsala.
Föräldrar: redaktören Anton
From-hold L. och Sigrid Charlotta Sofia
Olsson. — L. avlade studentex. i
Stockholm 1930, blev fil. kand. 1933, fil.
lic. 1936 och efter disp. 1938 docent
s. å. samt fil. dr 1939, allt vid
Stockholms högskola. Han biträder
sedan 1939 vid undervisningen i
litteraturhistoria vid Stockholms
högskola. —• L:s drsavh.,
"Prometeus-tanken hos Viktor Rydberg" (1938),
är en lärd och rikt dokumenterad
undersökning av utvecklingsgången
i Rydbergs idédiktning, bl. a. med
uppvisande av de starka relationerna
mellan de stora dikterna och den
europeiska idédebatten. År 1945
utgav L. "Gustav Hedenvind-Eriksson",
bl. a. på grundval av ett intressant
person- och lokalhistoriskt material,
och 1947 "Wergeland och Sverige".
Han har även framträtt som
litteraturkritiker i tidskr. Ord och Bild,
Tiden och Studiekamraten samt i tidn.
Vi. L., som vid sidan av sin
akademiska verksamhet tidigt visat stort
intresse för folkbildningsarbetet, är
sedan 1938 v. ordf. i Fören.
Kursverksamheten vid Stockholms högskola
ocli sedan 1947 Folkuniversitetets
studierektor; han har också i landsorten
verkat som föreläsare i
Folkbildnings-förtas regi. Han var sekr. i Statens
informationsstyr: s sektion för
kulturell folkberedskap 1940—41. — Gift
1939 med Ann-Mari Brising. B—z.
Lindblad, Adolf Fredrik,
tonsättare, f. 1 febr. 1801 i Skänninge, †
23 aug. 1878 på Lövingsborg i Skeda
skn, östergötl. län. Son till
traktörsdottern Märta Helena Friberg. ■— L.
fick sitt efternamn efter fosterfadern,
rådmannen i Skänninge Carl L., vars
hustru, f. Lomell, var befryndad med
hans mor. Åren 1809—12 vistades han
i Stockholm hos modern, nu gift med
en affärs- och tjänsteman. Snart efter
hans återkomst till Skänninge slog
sig fosterfadern ned som handlande i
Norrköping, och sonen följde honom
dit och blev bodbiträde hos honom;
1817—20 var L. volontär på ett
skeppsklarerarkontor i Hamburg.
Sommaren 1822 blev han god vän till Per
Ulrik Kernell och dennes kusin P. D.
A. Atterbom, vilka förmådde honom
att 1823 fara till Uppsala för att bli
student. Av J. C. F. Hæffner erhöll
lian sin första undervisning i
musikteori, och 1824—25 var han deimes
vikarie. Ännu betydelsefullare var den
vänskap med E. G. Geijer, som nära
nog omedelbart blev en frukt av de
gemensamma musikaliska intressena
ocli införandet i det
litterärt-musika-liska sällskapsliv, som vid denna tid
hade sitt centrum i överstinnan Malla
Silfverstolpes salong. L. upptogs som
medl. av den förtrogna krets, som
samlades kring den spirituella
professorskan Alida Knös. År 1824 debuterade
L. som tonsättare med ett tills, med
Geijer utgivet sånghäfte, där L:s
bidrag utgöras av några melodier i
folkviseton. Efter P. U. Kernells död s. å.
överflyttade den svärmiska
överstinnan den passionerade vänskap hon
hyst för honom på den unge,
älskvärt intagande och varmhjärtade men
genialiskt temperamentsfulle,
ömtålige och egocentriske konstnären och
gjorde allt för att jämna vägen för
honom. Åren 1825—27 studerade L.
i utlandet, därav ett år i Berlin för
C. F. Zelter. Till medlärjunge och
intim vän hade han den några år yngre
Felix Mendelssohn. Av stor vikt för
L:s följande levnadsbana blevo de
studier av J. B. Logiers då
uppseendeväckande metod för
musikundervisning, som han inledde i Berlin ocli
fullföljde i Paris, dit Logier flyttat.
Hösten 1827 slog sig L. ned i
Stockholm och grundade samt ledde 1827
—61 en musikskola, där Logiers
metod i modifierad form kom till
användning. Åren 1828—33 var han
dessutom musiklärare vid Nya
elementarskolan. Som pedagog vann L. snart
stort anseende. Prins Gustav kan,
jämte L. Norman, sägas vara L:s
främste lärjunge. Också som
kompositör bröt han snabbt igenom, och
tiden 1827—47 var hans
alstringsrikaste period. Det ena sånghäftet
efter det andra såg dagen (samlade i
"Sånger och visor vid pianoforte"
1879—80 och "Sånger och visor"
1879) och vann vidsträckt
popularitet. Mindre gynnsamt mottogos
däremot större kompositioner av L., ss.
en C-dur-symfoni (1831—32) och
operan "Frondörerna" (1832—35; uppf.
1835 och omarb. 1S60). Vid mitten av
1840-talet utsattes också L:s
sång-kompositioner för personligt hätska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
