Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Lindberg, August - 2. Lindberg, Augusta - 3. Lindberg, Per
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lindeberg 034 Lindeberg
vaknade L:s intresse för den nya
nordiska dramatiken, för vilken han kom
att göra en banbrytande insats. Hösten
18S3 gav han sålunda Ibsens
"Gengångare" som urpremiär i
Hälsingborg, varvid han själv spelade Osvald.
Föreställningen gavs också med
oerhörd framgång i Köpenhamn och
Kristiania. Hösten 1895 gav han med sin
trupp Ibsens "Brand" för första
gången på norsk scen (Eldoradoteatern i
Kristiania). Säsongen 1896—97gjorde
han en ypperlig tolkning av John
Gabriel Borkman. Den stockholmska
publiken och kritiken vann han 1897 på
Dramatiska teatern, framför allt med
"Hamlet". Fram emot sekelskiftet
drevs L. av skilda orsaker, bl. a.
missnöje med den scenkonst, där den
yttre apparaturen skymde
konstverkets egenart, att börja med dramatiska
uppläsningar. De inleddes 1900 i
Göteborg med Shakespeares "Stormen".
Under sin uppläsningsturné med detta
program fängslade han hela den
skandinaviska publiken. Med
ypperlig konstfärdighet förmådde han
såväl hålla isär och karakterisera de
olika rollerna som gestalta hela
verkets uppbyggnad och orkestrering.
Han fortsatte med uppläsningar av
"Faust", "Peer Gynt" och Sofokles’
"Konung Oidipus", och hade stor
framgång med dessa
enmansföreställ-ningar även under en turné i
Förenta staterna 1911—12. Bland L:s
roller under de senare Dramatenåren
kunna nämnas Shakespearerollerna
Kung Lear och Macbeth samt Levin
i Nathansens "Innanför murarna".
År 1915 uppträdde han sista gången
på scenen. —- L:s skiftande
engagemang spegla hans oroliga och rastlösa
temperament. Stockholmspublikens
brist på uppskattning torde också ha
betytt en del; in i det sista fick L.
kämpa med negativa omdömen.
Tydligen hade den unge L. svårt att
inpassa sig i sin samtids slipade och
tekniskt drivna spelstil; man vände sig
mot hans diktion, där dalmålet trots
flitiga studier länge dröjde kvar, och
man kritiserade länge hans överdrifter
i plastik och rollanalys. Vad som
brast i dessa avseenden uppvägdes av
L:s rika fantasi, som särskilt i den
romantiskt betonade repertoaren gav
en ovanlig kraft åt hans spel. Ehuru
L. var alltför individuellt betonad för
att bilda skola, var hans
scenframställning ett steg mot en mer
realistisk spelstil; han tog avstånd från de
lackerade replikerna och utbildade
sina egna gester. Huvudstadens
avvisande attityd blev emellertid en
vinst för den sv. landsortens och de
övriga skandinaviska ländernas
teaterliv. Att L:s repertoar i så hög grad
bestod av tidigare ospelade, banbry-
August och Augusta Lindberg.
tände skandinaviska verk, framför
allt Ibsens, gav en särskild tyngd åt
hans insats och kom honom att
framstå som en inspirerande kraft för
samtidens idédebatt. Som idérik
nyskapare tillhör L. därför de dominerande
gestalterna i den sv. teaterhistorien
under senare delen av 1800-talet. —
L. erhöll Litteris et artibus 1897. —
L. utgav "Barndoms- och
ungdomsminnen" (1915) och "De första
teaterminnena" (1916). — Gift 1884 med
skådespelerskan Augusta Blomstedt
(L. 2). — Litt.: Per Lindberg (L. 3),
"A. L." (1943). S. T.
2. Lindberg, Augusta,
skådespelerska, f. 17 mars 1866 i
Stockholm, † 3 dec. 1943 därstädes.
Föräldrar: skådespelaren August Felix
Westermark och Maria Wilhelmina
Bolmstedt. — L. var 1880—82 elev vid
K, teatrarne» elevskola och därefter
verksam mest tills, med sin make; 1898
—-1921 tillhörde hon Dramatiska
teaterns ensemble. Därefter uppträdde L.
1928 som Farmor vid urpremiären på
Oscarsteatern av mågen Hj. Bergmans
"Patrasket". -— L. var en mycket
betydande aktris och blev småningom
framför allt en ypperlig
karaktärsskådespelerska. Som artist synes hon ha varit
fullt jämngod med maken, men
omsorgen om hemmet hämmade länge hennes
sceniska verksamhet. L:s spel
karakteriserades av balanserad realism och
utmärkt behärskning av
uttrycksmedlen. Bland hennes roller märkas flera
av Ibsens kvinnoroller, som titelrollen
i "Fru Inger till Östråt", Agnes i
"Brand", Svanhild i "Kärlekens
komedi" och Rita Allmers i
"Lille-Eyolf", Henriette i Strindbergs "Brott
och brott" (en av hennes främsta
roller), Regan i Shakespeares "Kung
Lear" och Elisabeth i Schillers
"Maria Stuart". Sedan L. lämnat scenen,,
verkade hon som uppskattad
teaterpedagog. Hon erhöll Litteris et
artibus 1918. — Gift 1884 med
skådespelaren August Lindberg (L. 1).
S. T..
3. Lindberg, Per August,
teaterledare, regissör, författare, f. 5
mars-1890 i Stockholm, † 7 febr. 1944 där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
