Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lind, Jenny - Lnid, John - Lind, Josef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lind
002
Lindahl
reagerade. De första tecknen på inre
slitningar voro rampfeber, nervös
huvudvärk och "nervkramp’’, som redan
från 1S46 nödgade henne till
upprepade kurortsvistelser. Under påverkan
från pietistiskt läsarhåll — i Sverige
den kände pastor Rosenius —
utvecklades efter hand hennes religiositet till
ett stundom rentav gudsnådligt
bigot-teri, som förvånade hennes gamla
vänner. Därmed blev hennes andliga
horisont avgjort trängre, men å andra
sidan räddade hon sig undan
scenlivets febrila atmosfär, vari hon med
sitt känsliga sinne hotade att helt
förtäras. "Jag gav mig själv för
mycket i min konst", med dessa sina egna
ord har L. gett nyckeln både till sina
enastående framgångar och till sitt för
samtiden så överraskande beslut att
försaka dem. — Om sålunda teatern
för L. med tiden blev för mycket
av-förlustelse, för litet av konst som
gudomlig uppenbarelse, så innebar
dock sången för henne tillräckligt
mycket av på samma gång självhävdelse
och självförglömmelse för att livet
igenom förbli henne en hjälp till
andlig hälsa och uppbyggelse. Redan
romansen, folkvisan, den tyska lieden,
Mendelssohns, Tauberts, Schumanns
och Schuberts sånger blevo henne ett
renare medium än operan till att
uttrycka sig själv. Hennes fromhet var
från början inte av det stränga slaget;
hennes livsföring präglades visserligen
av personlig anspråkslöshet, men hon
föraktade inte enkla nöjen och var
ingen glädjedödare. I oratoriesången
framträdde hon betecknande nog
ständigt i verk av Handel, Haydn och
Mendelssohn men sjöng däremot
aldrig Bach. — Som människa var L.
vänfast, fri från avundsjuka, ständigt
beredd att hjälpa andra ocli varmt
intresserad för all sorts välgörenhet;
särskilt ömmade hon för barn, fattiga,
sjuka och för unga konstnärsänmen.
Själv renons på varje koketteri — inte
ens på scenen ville lion veta av smink
eller läppstift — avskydde lion denna
egenskap hos andra. En kvinnlig vän
har skildrat henne som "en naturlig,
älskvärd varelse, sann i allt vad hon
gör; lion talar litet men tänker
mycket". I konstnärliga ting hade hon
tidigt ett moget och självständigt
omdöme, hon var "intelligent men
inte intellektuell" (Pergament);
hennes förmåga av psykologisk
objektivitet var påtagligt begränsad. — L.
ligger begravd på Malverns kyrkogård. I
Westminster Abbey (Poet’s Corner) i
London uppsattes 1894 en skulpterad
porträttmedaljong över henne; sedan
1910 bär hennes födelsehus i
Stockholm (Mäster Samuelsgatan 40) en
minnestavla. — Litt.: H. Scott
Holland & W. S. Rockstro, "Memoir of
Madame J. L.-Coldschmidt" (1891;
sv. övers. s. å.); Maria Holmström,
"J. L. som konstnärinna och
människa" (1913); S. Dorph. "J. L:s
triumftåg genom nva världen..."
(1918); densamme, "Jennv Lindiana"
(1919); T. Norlind, "J. L." (s. å.);
Jenny Maude (L:s dotter), "The life
of J. L." (1926); Lotten Dahlgren,
"J. L. utom scenen" (192S); Vivi
Horn, "På sångens vingar" (1940);
Kajsa Rootzén & T. Meyer, "J. L."
(1945). Ett skiftningsrikt porträtt av
L. med klartänkt strävan till
psykologisk relief ger M. Pergament i sin
stora biografi "J. L." (1945). P. IL T.
Lind, Johannes (John), advokat,
politiker, ämbetsman, f. 25 mars 1854
i Kånna skn, Kronob. län, † IS sept.
1930 i Minneapolis, Förenta staterna.
Föräldrar: hemmansägaren Peter
Gustaf Jonasson och Katrina
Jonas-ilotter. — L. kom 1868 med sina
föräldrar till Förenta staterna och
bosatte sig i Minnesota, där han på sin
fritid skaffade sig så mycket
skolbildning, att han kunde få plats som
biträde på ett advokatkontor. Där fick
han tillfälle att idka juridiska
studier, som han sedan fortsatte vid
Minnesota Universitv. Han öppnade 1S77
egen advokatbyrå, blev skolinspektör,
höll politiska föredrag och invaldes
1886 som medl. i staten Minnesotas
kongress ss. förste svensk i en sådan
församling. År 1893 lämnade han
kongressen och återtog sin
advokatverksamhet, var guvernör i Minnesota
1899—1901 och invaldes följ. år av
demokraterna i Förenta staternas
kongress, som lian tillhörde 1903—05.
År 1913 utnämndes han till president
Wilsons personliga repr. i Mexiko
samt rådgivare till amerikanska
legationen därstädes; han sökte förgäves
medla i mexikanska inbördeskriget. —
Gift 1879 med A lice Shepard. — Litt.:
G. Stephenson, "J. L. of Minnesota"
(Minneapolis 1935). A. F.
John Lind.
Josef Lind.
Lind, Knut Erik Josef Bogislaus,
skolman, musiker, f. 29 jan. 1866 i
Fagerhults skn, Kalmar län.
Föräldrar: kontraktsprosten Anders Herman
Bogislaus L. och Helena Christina
Eckerlund. — L. avlade mogenhetsex.
i Kalmar 1883, blev fil. kand". 1886, fil.
lic. och fil. dr 1893 samt docent i
grekiska vid Lunds univ. 1S94. L. var 1897
—1905 lektor i latin och grekiska
vid Högre allm. läroverket i
Västerås och samtidigt 1899—1905
folkskolinspektör därstädes. Sistn. år blev
lian rektor vid Högre allm. läroverket
i Kalmar och innehade 1918—31
motsvarande befattning vid läroverket i
Örebro. Han avlade 1892 organistex. i
Lund, var 1894—95 ledare för Lunds
studentsångfören., 1893—97 vik.
doni-kvrkoorganist i Lund, 1903—04 vik.
musiklärare och domkyrkoorganist
i Västerås och 1913—14 vik.
domkyrkoorganist i Kalmar. Åren 189S—
1903 var L. dirigent vid Västerås
musiksällskap och 1920—30 vid Örebro
orkesterfören. Han har även innehaft
en rad offentliga förtroendeuppdrag.
— I såväl Lund som Västerås och
Örebro ha L:s insatser på det
musikaliska området varit av stor betydelse,
inte minst genom berikandet av
repertoaren, varvid han med förkärlek
framfört större körverk med orkester.
—- L. har komponerat "Akademisk
festmarsch" för stor orkester (1945).
Hans musikintresse har i övrigt främst
gällt kyrkomusiken. Sålunda har han
utgivit två mässböcker (1894, 1900)
och "Koralbok till den sv.
psalmboken" (193S), grundad på de
Hæffner-ska principerna, för vilka han även i
skrift varit en förkämpe. Han har
utgivit läroböcker i latin och grekiska
för skolbruk. År 1926 erhöll han
Litteris et artibus. •— Gift 1) 1895 med
Elin Karolina Vilhelmina Wikséll,
† 1936; 2) 1940 med Gusten Johanna
Fredrika Eckhéll. G. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
