Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lidner, Bengt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lidner 565 Lidner
på gång tolka i sina dikter. Han
genomgick trivialskola och gymnasium
i Göteborg, varvid han enligt en
tradition visade föga flit, ända tills han
vid elva års ålder fick "i sitt hufvud
en ryckning från nedre delen af
pannan till hufvudets bakdel, så häftig,
att han dervid skrek till"
(Biographiskt Lexicon); efter denna
"Lidnerska knäpp" påstås hans
prestationer ha förbättrats. Under skoltiden
skrev han sin första bevarade dikt,
herrnhutiskt färgad och ytterst
känslosam. — Åren 1774—75 studerade L. i
Lund och gjorde sig där känd genom
hyllnings- och gravdikter. Spritbegär
och ekonomiskt lättsinne
omöjliggjorde snart hans vistelse vid univ. Sedan
styvfadern 1776 skaffat honom plats
som jungman, rymde han i Kapstaden
från fartyget ocli återvände till
Göteborg. Han fick nu en mecenat i Patrick
Alströmer, som bl. a. lät honom
studera i Greifswald 1770—77. L. skrev
där avh. "De jure revolutionis ,
ame-ricanorum" (1777), ett försvar för det
amerikanska upproret mot
engelsmännen men samtidigt en hyllning till den
upplysta despotismen. L. förbjöds,
antagligen av politiska skäl, att
ventilera sitt arbete som magisteravli. men
kallade sig därefter magister. Från
Greifswald begav han sig till
Stralsund och därifrån till Stockholm, där
lian vistades 1779—80. Under dessa
år vann L. Gustav III:g
uppmärksamhet genom utkast till dramer, en
fabelsamling samt skämtsamma
tillfällighetsdikter. På konungens bekostnad
företog lian 17S0—82 en utländsk resa
och vistades till en början i Göttingen,
där han läste klassisk dramatik och
tysk litt., bl. a. Klopstock ocli Lessing.
År 1781 kom lian till Paris, där han
blev vitter sekr. åt G. Ph. Creutz. Han
fick därigenom tillfälle att studera
fransk vitterhet och ägnade sig åt två
av tidens mest omhuldade diktarter:
han skrev tre heroider, d. v. s.
sentimentala berättande versbrev, med
motiv ur sagan om Romeo och Julia, samt
tragedin "Erik XIV" (tr. 1800, uppf.
1S43); ämnesvalet för den sistn. var
säkert en eftergift åt Gustav III:a
historiskt-nationella intresse. Dramats
konflikt, dess moraliska sentenser och
korthugget patetiska replikväxling
äro utformade efter Corneilles
mönster. Den efterklassiska
smakförskjut-ningen märks dock i bristen på
koncentration och i den realism, som
Voltaire efter Shakespeares mönster
infört, bl. a. med mord och självmord
inför åskådarnas ögon. — L:s drama
mottogs kallsinnigt av Gustav III, ocli
Creutz var missnöjd med honom som
vitter medarb. År 1782 blev han
hem-kallad, och den kungliga nåden
inskränkte sig därefter till enstaka du-
Bengt Lidner.
Teckning av C. A. Ehrensvärd.
sörer. L. började nu medarbeta i Pehr
af Lunds oppositionstidn. Dagbladet:
Wälsignade Trvck-Friheten, där han
skrev skämtsamma dikter och
sentimentala idyller men också i förtäckt
form angrep Gustav III:s slöseri. I sin
barnslighet och inkonsekvens sökte
lian samtidigt förbättra sin ställning
genom lovsånger till konungen. Sitt
uppehälle fick han genom understöd
från vänner och genom en kortvarig
informatorsplats. Under dessa år skrev
lian sina främsta verk, de episk-lyriska
dikterna "Grefvinnan Spastaras död"
(17S3) och ’"Året MDCCLXXXIII"
(1784) samt operan "Medea" (s. å.).
Ämnet till Spastara fick han från en
notis i Stockholms Posten, som
berättar, hur grevinnan Spastara
(egentligen Spadara) vid en jordbävning i
Messina av sin make räddats ur deras
brinnande hem men rusat in i elden
för att hämta sitt barn och därvid
omkommit. I dikten, som är skriven
med oregelbunden rimflätning och på
en meter, som växlar med innehållet,
avbrytes berättelsen av inflätade
monologer. Den dramatiska livfullheten
är stegrad genom förmaningar ocli
vredesutbrott, hädelser och böner.
Känslosamheten och skräckstämningen
överträffar i intensitet den franska
"pinda-riska" stil, som är den närmaste
förebilden. I "Året MDCCLXXXIII"
återger L. på regelbundna hexametrar
nästan lika subjektivt de händelser
han funnit märkliga under detta år.
Liksom i sin avh. hyllar han i denna
starkt förromantiska dikt både det
amerikanska upproret och den
upplysta despotismen. Även i "Medea"
kunde L. tillfredsställa sin förkärlek
för skräckfyllda, övermättade scener
och våldsamma konflikter. Han
utformar visserligen fortfarande repliker,
som påminna om Corneilles antiteser,
men dramat rättar sig mera än "Erik
XIV" efter de nya mönstren. Dess
hjältinna är främst en produkt av den
sentimentala 1700-talslitteraturen:
den ömhjärtade brottslingen.
Barnamordet inför åskådarnas ögon är det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
