Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Leijonhufvud, Abraham - 13. Leijonhufvud, Sophie, friherrinna, författarinna. Brorsons dotter till L. 9. Se Adlersparre - 14. Leijonhufvud, Sigrid - 15. Leijonhufvud, Karl - 16. Leijonhufvud, Bo - 17. Leijonhufvud, Gösta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leijonhufvud
166
Leijonhufvud
Sigrid Leijonhufvud.
fortsättning under samma titel följde
1899. Han blev led. av Krigsvet. akad.
1859 och serafimerriddare 1891. —
Gift 1S51 med Margaretha Jacquette
af Forselles. F. M.
13. Leijonhufvud, Sophie,
friherrinna, författarinna. Brorsons
dotter till L. 9. Se Adlersparre.
14. Leijonhufvud, Sigrid
Amalia, historiker, författarinna, f. 5
juli 1862 i Stockholm, † 14 nov.
1937 därstädes. Föräldrar: översten
friherre Axel Hjalmar L. och
grevinnan Ebba Ulrika Sparre.
Brorsdotter till L. 13. — L. avlade
mogenhetsex. i Stockholm 1883, blev student
vid Uppsala univ. 1885 och fil. kand.
där 1888. Efter en tids vistelse i
Frankrike var hon 1892—1909
lärarinna i latin vid Åhlinska
flickskolans gymnasium i Stockholm och 1901
•—26 bibliotekarie vid Vitt. akad. —■
L:s faster, förf. Sophie Adlersparre
(Esseide), intresserade henne för
kvinnorörelsen, och frän 1893 deltog
L. i fasterns arbete på biografien över
Fredrika Bremer. Denna slutfördes
1896 efter Esseides död av L. Minnet
av fastern har L. förevigat dels i
studien "Ernst Ahlgren och Esseide"
(1910), dels i den stora monografin
"Sophie Adlersparre (Esseide). Ett
liv och en livsgärning" (1—2, 1922—
23). — Genom sina släktförbindelser
fick L. tillgång till arkiv på
herrgårdar runtom i landet. Deras
handskriftssamlingar utnyttjade hon i "Ur
svenska herrgårdsarkiv. Bilder från
karolinska tiden och frihetstiden"
(1902). År 1908 utgav hon på
grundval av Ellen Fries’ efterlämnade
manuskript "Agneta Horns lefverne".
Hennes senare författarskap är främst
knutet till mödernesläkten, ss. "Erik
Sparre och Stina Lillie" (1911). en
realistisk sedeskildring från
karolinsk tid i brevkommentarens form,
samt hennes arbeten om Erik Sparres
svärson C. G. Tessin, "Omkring Carl
Gustaf Tessin" (1—2, 1917—18) och
"Carl Gustaf Tessin och hans
Åkerö-krets" (1—2, 1931—33). I anslutning
till sina Tessinstudier utgav L. de
värdefulla aktpublikationerna "Carl
Gustaf Tessins dagbok 1748—1752"
(1915) samt "Lovisa Ulrika och Carl
Gustaf Tessin" (1920). L. förenade
vetenskaplig noggrannhet med
stilistisk talang, personlig inlevelse ocli
förtrogenhet med miljön. Hon
promoverades 1937 till fil. hedersdr i Lund,
blev 1918 led. av Samfundet De nio
samt erhöll 1922 Litteris et artibus.
— Ogift. — Litt.: L. Wahlström,
"Glada givare" (1929); nekrolog av
B. Hildebrand i Personhist. tidskr.
1937; Bibliografi över S. L:s
skrifter (1945, ss. bil. till Sv. litt.-tidskr.
1945). B. L.
15. Leijonhufvud, Karl Axel
Karlsson, friherre, person- och
kulturhistoriker, f. 25 juli 1865 på Grönsö
i Kungs-Husby skn, Uppsala län.
Son till L. 11. —- Efter
mogenhetsex. i Stockholm 1884 blev L. volontär
vid Södermanlands reg. 1885, löjtnant
1893 ocli kapten 1904 samt inträdde i
reserven 1916; ban erhöll avsked 1930.
Han var kontrollör vid
maltdrycks-tillverkningen i Södermanland 1919—
23 och kontrollombud 1923—35.
Sedan 1910 är L. bosatt i Strängnäs, där
han bl. a. var ordf. i stadens
hembygdsnämnd 1926—35 och
föreståndare för Södermanlands
fornminnes-fören:s profana mus. 1927—45 (ordf.
i fören. 1931—45). Han var
riksantikvariens ombud i Strängnäs 1932
—37. — L. framträdde först som
genealog. Han utgav Sv.
adelskalender 1899—1906 och det stora arbetet
"Ny svensk släktbok" (1901—06;
först tills, med sin bror Gustaf L.), där
han behandlat omkr. 160 ofrälse
släkter, uppställda efter Anreps
tabellsystem, alltså även med kortare
bio-grafika. Släktbokens innnehåll är
rikhaltigt. men notiserna brista stundom
i exakthet. Han har även utgivit
"Södermanlands regementes historia" (1
—3, 1914—19). Ären 1932—45
redigerade han "Bidrag till
Södermanlands äldre kulturhistoria". I dessa
och i Personhist. tidskr. samt andra
periodiska publikationer har lian
skrivit talrika smärre studier av
person-oeh kulturhistoriskt innehåll, mest
rörande frälsesläkter och
Södermanland, särskilt Strängnäs. — Gift 1902
med friherrinnan Arma Margareta
Leijonhufvud. B. H—d.
16. Leijonhufvud, 7? o Knut Sten
Rudolf, friherre, jurist, ämbetsman,
f. 14 dec. 1868 i Stockholm.Föräldrar:
överstelöjtnanten friherre Sten Erik
Gabriel L. och friherrinnan Maria
Charlotta Emma Theresia Ceder-
ström. Kusinson till L. 13. — L.
avlade mogenhetsex. i Nyköping 1886
och inskrevs s. å. vid Uppsala univ.,
där han blev jur. utr. kand. 1893.
Efter tingsmeritering och tjänstgöring
i Stockholms rådhusrätt gick L. i
tjänst hos Svea hovrätt, där han blev
fiskal 1903 och var assessor 1904—10.
Sistn. år blev lian hovrättsråd och s. å.
revisionssekr. Han var 1911—38
justi-t ieråd. Vid sidan av sin domargärning
har L. haft flera statliga uppdrag.
Sålunda var han tf. kansliråd och chef
för Utrikesdep:s rättsavd. 1906—07,
led. och sekr. i
arbetsavtalslagstift-ningskommittén 1907—09 samt
biträdande i Justitiedep. och sekr. hos ett
av riksdagens särskilda utskott 1910
och 1911. Han var kontrollant hos
Stockholms enskilda bank 1909—11
och ombudsman hos Vet. akad. 1908—
11. —- Gift 1905 med Katarina Adéle
Elisabeth (Käte) von Post. J. T.
17. Leijonhufvud, Axel Gustaf
(Gösta) Adolf, friherre,
arméofficer, f. 16 okt. 1869 i Stockholm, † 16
maj 1938 därstädes. Bror till L. 14.
— L. utnämndes till underlöjtnant
vid Andra livgardet (sedermera Göta
livgarde) 1890, var elev vid
Krigshögskolan 1894—96 samt blev efter
fullgjord aspiranttjänstgöring löjtnant
vid Generalstaben 1901. Utnämnd till
kapten där 1903 övergick han 1908
till Södermanlands reg. men återkom
1910 till Generalstaben, utnämndes
till major 1911 ocli till överstelöjtnant
i armén 1914. Följ. år blev han
överstelöjtnant och tf. chef för
Gotlands infanterireg., 1917 överste i
armén, 1918 chef för Värmlands reg.
och 1926 chef för Tionde
infanteribrigaden. Vid genomförandet av 1925
års försvarsordning blev ban 1928
generalmajor i armén och chef för östra
brigaden, i vilken befattning han
kvarstod till 1931, då han avgick
inaktiv tjänst. L. tjänstgjorde 1899—
1901 vid Statens järnvägar, 1901—05
Gösta Leijonhufvud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
