Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Klinckowström, Carl Bernhard - 2. Klinckowström, Otto Vilhelm - 3. Klinckowström, Otto Vilehlm - 4. Klinckowström, Rudolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klinckowström
278 Kling
Carl Bernhard Klinckowström. Målning
tillskriven D. von Krafft.
äventyr och i de första krigsårens
bragder. Således var lian med vid
landstigningen på Själland, slaget vid
Narva, övergången av Düna och den
djärva ritten till Rehnskölds läger
1703. Han ansågs lia ett betydande
inflytande på konungen och
uppvaktades därför av många, som ville lia
hans förord hos denne. K. blev
skjuten vid sedermera general Dückers sida
utanför staden Kalisz, då de som bäst
förhandlade om stadens kapitulation.
— Ogift. W. L.
2. Klinckowström, Otto Vil-
h e l m, ämbetsman, f. 27 nov. 1683 i
Wismar, † 16 juni 1731 vid Pyritz
hälsobrunn i Pommern. Bror till K. 1.
— K. började sin ämbetsmannabana
ss. auskultant i Wismarska
tribunalet. Han blev kanslist i K. kansliet
1705 och kommissionssekr. vid polska
hovet 1708. Följ. år skickades K. med
viktiga militära meddelanden och
med underrättelsen om hertiginnan
Hedvig Sofias död till Karl XII i
Ryssland. Förklädd till polack lycka-
Otto Vilhelm Klinckowström (2). Målning
(detalj) av G. E. Schröder.
des han ta sig fram till Poltava, dit
han anlände några dagar före slaget.
K. följde konungen på marschen till
Turkiet och sändes på en beskickning
till tatarkanen på Krim. Då lian
sedermera skickades från Bender med
brev till "kristenheten",
uppsnappades lian 1710 av polackerna, som
utlämnade honom till ryssarna. Han
insjuknade i pesten men
tillfrisknade, lyckades flv ocli tog sig fram
till Pommern. År 1712 sändes han
av rådet på nytt till Karl XII i
Bender, varifrån han sedan avgick på en
beskickning till Polen. En rapport
och utdrag ur K:s dagbok från denna
resa äro utgivna av A. Quennerstedt
i "Karolinska krigares dagböcker"
(4, 1908). År 1715 blev K. sekr. vid
kansliets tyska expedition, fick 1726
kansliråds karaktär och blev s. å. e. o.
envoyé vid preussiska hovet. År 1726
författade han en broschyr, där lian
Otto Vilhelm Klinckowström (3). Målning av
U. F. von Breda 1809.
förordade Sveriges anslutning till den
hannoverska alliansen. — Gift med
den polska grevinnan Carischa
Bon-koffska. W. L.
3. Klinckowström, Otto
Vil-h el m, friherre, arméofficer,
ämbetsman, hovman, f. 10 dec. 1778 i
Stockholm, † 27 jan. 1850 i Helsingfors.
Föräldrar: presidenten, friherre Thure
Leonard K. och Hedvig Eleonora von
Fersen. Brorson till K. 2. — K. deltog i
pommerska kriget 1805—06 och i
finska kriget ISOS—09 samt avancerade
till överstelöjtnant i armén och
överadjutant hos konungen (1809). År 1S16
flyttade han över till Finland och kom
där mycket snart i gunst hos tsar
Alexander I. Han blev kammarherre 1816,
landshövding i Viborgs län 1821, led.
av senatens ekonomidep. 1825, fick
geheimeråds titel 1835, blev led. av
Censuröverstyr. 1836, föreståndare
för kejserliga palatset i Helsingfors
Rudolf Klinckowström.
1839, generallöjtnant 1841 och
hovmästare vid kejserliga hovet 1847. K.
var en stor libertin och en smidig
hovman, som saknade djupare
kunskaper och statsmannabegåvning. Till
de finsk-nationella strävandena var
han en ivrig motståndare. -—- Gift
1) 1810 med Sara Cuthbert, † 1838;
2) 1840 med Elisabet Vilhelmina
Barbara Krause. W. L.
4. Klinckowström, Rudolf
Maurits, friherre, arméofficer, politiker,
f. 8 aug. 1S16 i Stockholm, † 20 nov.
1902 därstädes. Föräldrar:
kommendörkaptenen friherre Axel Leonard K.
och Christina Charlotta österberg.
Brorson till K. 3. — K. blev
underlöjtnant vid Ingenjörkåren 1S37 samt
var repetitör vid Artilleri- och
ingenjörhögskolan 1S41—44 och lärare vid
Krigsakad. på Karlberg 1844—46.
Han var stabsadjutant hos
överbefälhavaren för sv.-norska
ockupationstrupperna på Fyn och i Slesvig 1849
— 50 och blev adjutant hos Oscar I
1851. K. utnämndes till major i armén
s. å., till överstelöjtnant i armén ocli
Generalstaben 1858, var militärattaché
i Wien 185S—66 samt blev överste i
armén och i Generalstaben 1S64. Han
tog avsked ur krigstjänsten 1877. —
Som ingenjörofficer utarbetade K.
planritningar till krigsbryggor för
sv. armén 1855—56 samt
organiserade det första kompaniet av arméns
ingenjörtrupper. K. deltog fr. o. m.
1844 i flertalet ståndsriksdagar. Till
det nya representationsskicket var
han en förklarad fiende men var led.
av Första K. 1877—99. Varm
försvarsvän var han på grund av sin
konservatism och sin sparsamhetsiver
motståndare till försvarets
förbättrande enligt moderna oeh rationella
grunder och till införandet av allm.
värnplikt. Han var även ivrig
protektionist oeh verkade för
grundskatteavskrivningen. K. var mångsidigt bil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
