Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Kjellberg, Knut - Kjellberg, släkt - 1. Kjellberg, Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kjellberg
252
Kjellberg
Knut Kjellberg.
värld gjorde K. genom grundandet av
Allm. sv. läkartidn. 1904, vars red. han
till sin död förblev (från 1907 tills,
med Hj. Forssner). — K. kom tidigt i
kontakt med den politiskt radikala
studentkretsen kring Verdandi, i vars
program den fria
folkbildningsverksamheten intog en framträdande
plats. Han blev 1902 ordf. i Fören.
för folkbibliotek och läsestugor och
1903 i dess efterföljare
Folkbildnings-förb.; han var en av initiativtagarna
till de allm. sv. folkbildningsmötena
i Stockholm 1904, 1907, 1910 och
1920 samt i Göteborg 1912. År 1908
blev han även föreståndare för
Stockholms arbetareinstitut. K. var 1905—
09 stadsfullmäktig i Stockholm samt
1906—11 och 1918—20 led. av Andra
K., där han tillhörde de frisinnades
vänstra flygel. Han innehade flera
kommittéuppdrag och var bl. a. ordf.
i kommittén för den
statsunderstödda föreläsningsrörelsens omläggning
1911, medl. av
folkbibliotekskommittén s. å. och ordf. i
nykterhetsunder-visningskommittén 1914. — Bland
K:s tryckta skrifter må nämnas
"Grunddragen av liälsoläran" (tills,
med A. W. Lindén, 1905), "Naturlära
för folkskolan" (1905; 5:e uppl.
1921) samt framför allt
"Föreläsningar" (1—16, i Bokstugan 1917—
21) och "Själskultur" (postumt utg.
av Ingeborg Ivjellberg-Thiel, 1922).
— I folkbildningens tjänst har K.
gjort mer än någon annan sv. man.
Med rastlös iver och överlägsen
organisationsförmåga ledde han den unga
rörelsen under dess viktigaste
expansionsperiod. Därjämte var han
personligen den i hela Sveriges land
populäraste och mest publikdragande
föreläsaren. I yngre år snarast en
oförbränneligt studentikos skämtare
samt spirituell och slagfärdig debattör
utvecklade han i sina
populärföreläsningar en på samma gång varmhjär-
tat gedigen och sakligt vederhäftig
stil, som förträffligt behöll kontakten
med auditoriet. Inför skaror av
bild-ningstörstande ungdom, särskilt ur
arbetarnas led, såväl i Stockholm som
i nästan alla rikets städer och på
landsbygden, talade han outtröttligt
om de mest skilda ämnen, bland vilka
de naturvetenskapliga, psykologiska
och etiska stodo hans hjärta närmast.
Darwin, Wikner och Hoffding voro
tre av hans ideal. Hans
radikal-liberala åskådning av 1880-talsmodell
hade både en social sida, med starkt
sinne för klassrättvisa och sympatier
för arbetarrörelsen, och en etisk, som
siktade till personlighetens inre växt
och bl. a. även manifesterade sig i
nykterhetsvänlighet. I riksdagen, där
K. motionerade om bl. a.
apoteksväsendets, militärläkarkårens och
medicinalstyris omorganisation, om
borgerlig begravning och
konfessionslös religionsundervisning, hade han
svårt att känna sig hemma. Något
ämne till en stridbar politiker var
han trots sin enastående dialektiska
färdighet inte; därtill var lian alltför
känslig för kritik och beroende av
förståelse och sympati. — Inom
Stockholms kulturella sällskapsliv
kom K. att spela en framträdande
roll. Från 1913 var ban sekr. i
Sällskapet Idun. Det djupa allvaret i K:s
väsen trädde med tiden allt klarare i
dagen. "Sveriges störste
lekmannapredikant", som han kallades, kom
i sina s. k. etiska
söndagsföreläsningar allt oftare in på religiösa
tankegångar av närmast panteistisk
färg. Han blev enskild själasörjare
för många människor, som han också
frikostigt understödde ekonomiskt. —
K. var en sällsynt förening av
skenbart stridiga motsatser: aristokrat
och demokrat, idealist och praktisk
realist, djupt allvarlig och
uppsluppen skämtare, vänsäll och ensam.
"Alla kände Julle Kjellberg. Och
dock vågar jag påstå att mycket,
mycket få, om någon kände honom
verkligt. Det är säkerligen ej många,
som under sitt liv hunnit med att
tala så mycket som lian, men kanske
ännu färre, som talat så litet om sig
själv. Som alla förnäma personer hade
han sin lönnkammare, vilken nog
aldrig uppläts helt för någon" (Hj.
Forssner). — K:s byst, utförd av
O. Ahlberg, uppställdes 1931 utanför
Stockholms stadsbibliotek. —- Gift
1892 med Helga Henrietta Charlotta
von Bahr. ■— Litt.: nekrolog av Hj.
Forssner i Sv. läkartidn. 1921;
biografi av O. Ottelin i Tidskr. för
föreläsningsverksamheten 1943. P. H. T.
Kjellberg, släkt, enligt traditionen
härstammande från Källby (Kjellby)
skn, Skarab. län. Äldste med visshet
kände stamfadern Anders K. (f. 1735,
† 1811) var arrendator i Värmskogs
skn, Värml. län. En sonson till
honom, psykiatern Gustaf K. (K. 1),
blev far till prof. Lennart K. (K. 2)
och bergsingenjören Nils K. (f. 1859,’
† 1921); denne anlade 1897
Stockholms stålgjuteri vid Värtan och var
i flera år dess verkst. dir. samt blev
senare byrådir. vid Patent- och
registreringsverket. Bland K. 2:s söner
märkas docenten Ernst K. (K. 3)
samt pianisten och musikpedagogen
Fritjof K. (K. 4). En yngre sonson
till ovannämnde Anders K.,
barnläkaren Adolf K. (f. 1828, † 18S4), blev
far till Zelma Lovisa K. (f. 1866, †
1941), som testamenterade över en
halv mill. kr. bl. a. åt läkare.
1. Kjellberg, Nils Gustaf,
psykiater, f. 25 febr. 1827 på Svednäs" i
Alsters skn, Värml. län, † 25 juni
1893 i Uppsala. Föräldrar:
kommissionslantmätaren Nils K. och Anna
Christina Berggren. — K. blev
student 1846, med. kand. 1851, med. lie.
1853 och med. dr 1863, allt i Uppsala.
Efter div. förordnanden var han från
1S56 överläkare vid Uppsala
centralhospital, från 1859 prefekt vid univ:s
psykiatriska klinik och från 1863
e. o. prof. i psykiatri vid univ.
Jämte fil. dr O. von Feilitzen stiftade
lian 1869 Fören. för sinnesslöa barns
vård, där han under många år var en
av de ledande krafterna; 1878 blev
han inspektör för rikets
uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn på
landsbygden. Han företog talrika
utrikes studieresor och betroddes med
flera kommittéuppdrag. — Som
psykiatrisk vetenskapsman var K. för
sin tid betydande; hans främsta
insats som forskare var påvisandet av
att dementia paralytica (paralysie
générale) alltid står på syfilitisk
grund; denna upptäckt hade
visserligen tidigare gjorts på andra håll,
men först tack vare K. slog den ige-
Gustaf Kjellberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
