Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl IX
169
Karl IX
religiösa enheten på den augsburgska
bekännelsens grundval; därvid
avskaffades Johan 111:8 katolicerande
liturgi. Hertigen oeh rådsherrarna
närvoro vid mötet, ehuru de ej direkt
deltogo i förhandlingarna. K. utövade
dock inflytande på beslutets
redigering och bekräftade det, ehuru han
ogillade dess stränga fördömande av
kalvinisterna, för vilka han hade
vissa sympatier. Uppsala mötes
beslut blev ett politiskt vapen i K:s och
rådsherrarnas händer; genom
landsomfattande besegling av detsamma
åstadkoms en politisk och religiös
sammansvetsning av alla ständer med
hertigen, rikets arvfurste, i spetsen:
"det kristliga enighetsförbundet". Det
var en manifestation av rikstankens
slutgiltiga seger i Sverige (Ingvar
Andersson). K:s politik byggde i hög
grad på prästerskapets stöd, ej minst
värdefullt genom ståndets inflytande
på allmogen. Han uppträdde också
alltid som den evangeliska sakens
försvarare gentemot katolicismen och
tvangs att tillerkänna kyrkan en friare
ställning i samhället än som
egentligen svarade mot hans syften.
—-Vid Sigismunds första Sverigebesök
1593—94 höll sig K. till en början i
bakgrunden" men infann sig till
kröningsriksdagen i Uppsala febr. 1594
med ett starkt följe. Han gjorde
gemensam sak med rådet oeh ständerna
och tvingade Sigismund att vid
kröningen bekräfta Uppsala mötes beslut
med dess stränga förbud mot katolsk
gudstjänstutövning. Trots K:s krav
på en i bestämda former auktoriserad
centralregering under konungens
frånvaro utfärdade denne emellertid
endast vaga bestämmelser för en
samregering mellan rådet och hertigen
"som den förnämste i riket" och
förbehöll sig själv alla viktiga
avgöranden. Denna fullmakt innehöll förbud
för hertigen och rådet att inkalla
riksdagar utan kungligt samtycke
liksom att utfärda nya stadgar och
förordningar. Åtskillig makt
förbehölls också åt de av konungen i
vissa landsändar utsedda
ståthållarna, av vilka den främste var Claes
Fleming i Finland. K. ansåg sig snart
obunden av dessa anordningar, ocli
efter förhandlingar med rådet ingicks i
Stockholm 2 sept. 1594 en ny förening
om regeringen, vari rådet erkände
hertigen som "förman och rikets
föreståndare". K. rönte emellertid ingen
åtlydnad från bröderna Arvid och Erik
Gustavsson Stenbock i Götaland.
Finland under Flemings starka militära
styre kom även att ligga helt utanför
lians maktsfär. Då konungen vägrade
honom fullmakt på
riksföreståndar-skapet, sammankallade K. utan
Sigismunds medgivande och mot rådets
Karl IX.
Gravyr av H. Nützel 1506.
önskan en riksdag till Söderköping i
okt. 1595, på vilken han med
böndernas och prästernas stöd till sist
övervann rådsherrarnas tveksamhet och
fick sitt riksföreståndarskap
bekräftat i riksdagsbeslutet. Detta
stämplade också dem, som ej rättade sig
därefter, som "rikets oroliga och
avsöndrade lemmar". — Sedan
Sigismund bestämt vägrat att erkänna
riksdagen i Söderköping och
protesterat mot hertigens
regeringsåtgärder, rönte K. ett allt osäkrare stöd
från rådsherrarna, bland vilka den
statsteoretiskt skolade Erik Sparre
var den ledande. Bundna av
lojalitet mot konungen och med andra
politiska intressen och annan samhälls-
åskådning sågo dessa med misstro
K:s strävan att med de lägre
ståndens hjälp befästa sin makt. De fingo
därvid ett visst stöd av ärkebiskop
Abraham Angermannus och flera av
biskoparna, vilka sökte förhindra en
till inbördeskrig ledande skärpning
av motsatserna. Ett ständermöte i
Stockholm hösten 1596 motsatte sig
under rådets ledning K:s krav på
väpnad intervention mot Fleming.
Då K. ej lyckades betvinga
oppositionen, nedlade lian regeringen efter att
ha kungjort sin avsikt att inkalla en
riksdag till Arboga. Han överlät
styrelsen åt rådsherrarna men grep
strax åter makten. Under den
kritiska tiden fram till Arboga riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
