Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Josephson, Axel - 2. Josephson, Ludvig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Josephson
119
Josephson
Levin. —• J. blev student 1S35 i
Uppsala, där han 1842 avlade fil.
kand.-ex. och s. å. blev fil. dr. Han var
musiklärare vid katedralskolan i
Uppsala 1841—43. Följ. år studerade han
med understöd av Jenny Lind
orgel-spelning i Dresden för Friedrich
Schneider och komposition i Leipzig
för Moritz Hauptmann och den danske
tonsättaren Niels Gade. Vintern 1845
—46 vistades han i Rom för studier.
Åren 1847—49 var ban ledare för
Harmoniska sällskapet i Stockholm.
Från sistn. år till sin död verkade han
som director musices vid univ. i
Uppsala, och från 1864 var han även
domkyrkoorganist där. —• J. var av judisk
trosbekännelse men övergick 1S41 till
kristendomen. Under studietiden
uppmärksammades han i den musikaliska
krets i Uppsala, som samlades kring
landshövding R. F. von Kraemer och
överstinnan Malla Silfverstolpe, och
där uppmuntrades lians musikaliska
talanger. År 1841 stiftade han Lilla
sällskapet, som ban ledde till 1843 och
som odlade äldre körmusik. Då J. 1849
utnämndes till director musices, gick
han med energi in för att höja
musiklivet i universitetsstaden, som också
gick ett starkt musikaliskt uppsving
till mötes. Sistn. år grundade J.
Filharmoniska sällskapet, som framträdde
med flera konserter om året, främst
med kyrkomusikaliska verk på
programmet. Åren 1851—52 var han
dirigent för studentkårens sångfören. och
från 1854 för Orphei Drängar. År 1864
upprättade han den s. k. stora
dom-kören. — Från 1864 höll .T.
regelbundna föreläsningar i musikhistoria
vid univ. Han utgav, förutom drsavh.
’’Några momenter till en karakteristik
af den nvaste musiken", en
"Elemen-tarlära i musik" (1860) och
"Förslag till ändringar" (1877), avseende
Ilæffners koralbok, vars omarbetning
J. efter Franz Berwald s död fick Mus.
akad:s uppdrag att fortsätta. J :s
ändringsförslag omfattade koralerna 60—
200. J. blev led. av Mus. akad. 1857
och fick prof:s namn 1874. ■— Som
tonsättare debuterade J. 1841 med ett
häfte sånger för en röst och piano,
vilket följdes av liknande samlingar
de följ. åren. Redan i det första häftet
spåras ett inflytande från A. F.
Lindblad, som kom att bli varaktigt.
Samma klassiska klarhet och samma
enkelhet och innerlighet i melodiken,
som utmärka Lindblads sånger,
återfinnas i J:s verk från 1840-talet,
t. ex. "Saknaden", "Jublande skaror",
"Längtan från havet". Det är korta,
stämningsmättade sånger utan
påtaglig dramatisk accent, i vilka
tolkningen av textens innehåll och stämning
koncentrerats till melodin, medan
ackompanjemanget spelar en mera
Axel Josephson.
blygsam roll. På 1850-talet genomgick
J:s romansstil en förändring och
lånade drag av Robert Schumanns och
Robert Franz’ verk i samma genre.
Harmoniken blev rikare och
ackompanjemangets deltagande i tolkningen
något intensivare. Men till verklig
djärvhet och originalitet i klangerna
nådde J. icke, och hans verk kommo
därför att musikhistoriskt sett bilda
avslutningen på den tidiga romantiska
stil i sv. romanskonst, som var Geijers
och Lindblads. Av J:s kantater äga
"Islossning" och "Korsriddarne
utanför Jerusalem" samt "Arion" en
avväpnande friskhet i tonspråket.
Dessutom må nämnas musiken till Viktor
Rydbergs jubelkantat 1877. J:s djupa
kristliga religiositet tog sig äkta och
sanna uttryck i kyrkomusikverk som
"Quando corpus" och "Requiem".
Tämligen svag är däremot hans
instrumentala produktion i större
former. — Gift 1) 1858 med Hilda
Augusta Schram, † 1862; 2) 1866 med
Anna Charlotta (Lotten) Piscator. —
Litt.: N. P. Ödman, "Ur en svensk
tonsättares lif" (1—2, 1885—86);
Lotten Dahlgren, "Grannarna på
Kungsängsgatan" (1914); K. Nvblom,
"J. A. J." (1926). F. II. T!
2. Josephson, Ludvig Oscar,
teaterledare, skriftställare, f. 20 febr.
1832 i Stockholm, † 29 jan. 1890
därstädes. Bror till J. 1. — J:s fader
dog, då sonen var två år gammal, och
han växte upp under rätt knappa
förhållanden. Han mottog emellertid
starka intryck från den konstnärliga,
framför allt musikaliska, miljö, som
familjen tillhörde, bl. a. genom den
äldre brodern (J. 1). Redan vid fjorton
års ålder efter genomgången folkskola
sattes J. i yrkesarbete. Efter en kortare
tid som sockerbagarlärling blev lian
anställd vid Adolf Bonniers
bokhandel i Stockholm. Åren 1S51—53
praktiserade han hos en bokhandelskom-
missionär i Paris, och efter besök i
London och Belgien 1853—54 hade
han en liknande plats i Dresden.
Efter hemkomsten drev han 1855—58
tills, med Martin Schück egen
bokhandel i Stockholm. — Sedan länge
drömde J. emellertid om att få bli
skådespelare, och under sin vistelse
utomlands hade lian lidelsefullt studerat
teater. Efter en kort tid vid K. teaterns
elevskola var lian 185S—61 engagerad
lios Edvard Stjernström på Mindre
teatern. År 1861 debuterade han på K.
teatern som Jago i Shakespeares "Othello".
Han utförde därefter bl. a. Johan av
Gaunt i Shakespeares "Richard II"
och Schillerrollerna Franz Moor i
"Rövarbandet" och Hassan i "Fiesco".
Ehuru J. som skådespelare alltid
ådagalade intelligens, konsekvens, skarp
analys och säker stilkänsla, torde lian
ej lia haft tillräckliga
förutsättningar att nå fram i främsta ledet. Hans
mångsidiga teaterintressen, som i
detta avseende kunna ha verkat
splittrande, gåvo honom emellertid flera
möjligheter att göra sig gällande. Han
framträdde tidigt i pressen med
teaterteoretiska uppsatser samt
verkställde också övers, och bearb, av
utländsk dramatik; han började även
tidigt skriva egna pjäser. Tydligen
på grund av sitt skrifställarskap
antogs J. som regissör vid K. teaterns
dramatiska scen, då Bournonville
1S64 återvände till Köpenhamn, och
1865—68 var lian intendent för både
den lyriska och den dramatiska
scenen. Mer än någon annan iscensättare
förde lian vidare de fruktbara
impulser Bournonville givit sv. scenkonst
under sitt treåriga gästspel. Bland J:s
mera observerade iscensättningar vid
K. teatern märkas flera
Shakespeare-program, "Richard II", "Coriolanus"
och "Timon av Atén", vidare Byrons
"Sardanapalus", Goethes "Egmont",
Björnsons "Maria Stuart i Skottland"
samt F. Hedbergs "Bröllopet på Ulf-
Ludvig Josephson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
