Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Filipsson - Johan Karlsson, domprost, se Färla - Johan Karlsson, riksråd, se Färla - Johan Karlsson - Johan Kasimir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Johan Karlsson
67
Johan Kasimir
eftergivet och försonligt uppträdande
uppnå en förlikning, och J.
framträdde 1279 åter i konungens följe. Redan
följ. år stodo de åter i öppen
motsättning, konungens seger blev nu
fullständig, och J. och de andra
ledarna för upproret avrättades. —
Gift med Ingeborg Svantepolksdotter.
– Litt.: K. H. Karlsson,
"Aspenäs-och Fånöätterna" (Hist, tidskr. 1883);
F. Ossiannilsson (Dovring), "Fogdö
(Vårfruberga) klosters jordebok"
(Vet. soc:s i Lund årsbok 1945), jfr
Hist. tidskr. 1946, s. 50. H. Wn.
Johan Karlsson, domprost,se Färla.
Johan Karlsson, riksråd, se Färla.
Johan Karlsson till Fånö, storman,
† 20 aug. 1280. Son till Karl
Tjälvesson. — J. deltog tills, med sina
morbröder Johan och Birger Filipsson i
upproret mot konung Magnus
Ladulås 1278, vilket avsåg att störta
konungens utländska rådgivare. I likhet
med de övriga ledarna av upproret
avrättades J. 1280, sedan en föregående
år mellan dem och konungen ingången
förlikning hade brutits. — Gift med
Ragnhild Erlandsdotter (Finstaätten).
O.H.
Johan Kasimir, hertig, pfalzgreve,
f. 12 april 1589 i Zweibrücken,
Rhen-pfalz, Tyskland, † 8 juni 1652 på
Stegeborgs slott, Östergötland.
Föräldrar: pfalzgreven Johan I av
Pfalz-Zweibrücken och hertiginnan
Magdalena av Jülicih, Kleve och Berg. Om
J:s ätt se Pfalziska ätten. — J.
erhöll en vårdad uppfostran i kalvinsk
anda. Åren 1605—08 tillbragte han vid
lcurpfalziska hovet i Heidelberg, vid
vars berömda univ. han studerade.
Sistn. år begav han sig ut på sin första
"peregrination" till England, där han
stannade nära ett år som omhuldad
gäst hos Jakob I. Han uppgives 1609
—10 lia varit volontär i den
unionshär, som under befäl av markgreven
Joachim-Ernst av
Brandenburg-Ans-bach opererade mot ärkehertig
Leopolds trupper i det jülichska
arvföljds-kriget. Efter oroligheternas
upphörande begav sig J. ånyo ut på resa
och besökte 1611—13 Nederländerna,
Frankrike, Italien, Sicilien och
Spanien. Efter sin fader hade J. endast
ärvt ett mindre residens i
Zweibrücken, Neucastel, som han senare
utbytte mot furstendömet Kleeburg i
Elsass. På inrådan av ärkebiskopen
av Bremen, hertig Johan Fredrik av
Holstein-Gottorp, broder till dåv. sv.
änkedrottningen Kristina, reste J. i
juli 1613 till Sverige, där lian trots
sin reformerta religion och sin
blygsamma ekonomi fick löfte om Gustav
Adolfs halvsyster Katarinas hand.
Bröllopet stod i Stockholm den 11 juni
1615. Makarna kvarstannade i
Sverige ända till jan. 1618. De bosatte sig
Johan Kasimir.
Oljemålning (detalj) tillskriven D. Beck omkr. 1G50 (Gripsholm).
därefter på Kleeburg i avvaktan på
att ett nytt residens, Katharinenburg,
skulle bli färdigbyggt. Innan detta
skett, tvingade emellertid trettioåriga
krigets stormar J. att med sin familj
fly till Strassburg. Frändskapen med
den av kejsaren besegrade
"vinterkonungen" av Böhmen, Fredrik V av
Pfalz, i vars ärenden J. ånyo besökt
Sverige 1620, gjorde emellertid även
denna tillflyktsort osäker, och 1622
accepterade han tacksamt Gustav
Adolfs inbjudan att med sin familj
överflytta till Sverige, där han
bosatte sig på Stegeborgs slott, vilket
han fick i förläning som underpant
på Katarinas innestående brudskatt.
Han vann genom duglighet och
klokhet Gustav Adolfs fulla förtroende oeh
fick under de polska och tyska krigen
under konungens frånvaro en
betydande del av ansvaret såväl för
hemlandets försvar som för den militära
förvaltningen i allmänhet. Sin
viktigaste insats gjorde han dock i
kammarverket, där han som konungens
förtroendeman från jan. 1631 tog
ledningen av rikets finansväsen, ehuru
han ej var medl. av
Kammarkollegium. Denna inflytelserika ställning
bröts genom Gustav Adolfs död. Axel
Oxenstierna hade från början ogillat
förbindelsen mellan J. och det sv.
kungahuset och ville av politiska skäl
icke bevilja honom några förmåner
i fråga om rikets ledning och
förvaltning. J:s strävan, understödd av ett
antiaristokratiskt parti med Gustav
Adolfs halvbror Carl Carlsson
Gyllenhielm och Johan Skytte i spetsen, att
vinna inflytande i Kristinas
förmyndarregering gjorde icke relationerna
till det ledande rådspartiet bättre.
Förhållandet kom 1633 till en
brytning, varvid J. dock fick bekräftelse
på Stegeborg till Kristinas
regeringstillträde, medan rådet däremot ej
tog ställning till frågan om den
pfalzgrevliga familjens arvsrätt till
Sveriges krona. J. drog sig nu helt
tillbaka från det offentliga livet.
Också i fortsättningen stodo Gyllenhielm,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
