Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Fornelius, Lars - 2. Fornelius, Jonas - Foroni, Jacopo - Forsberg, se även Forssberg - Forsberg, Anders - Forsberg, Astrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fornelius
553
Forsberg
tidigare utländska arbeten, framför
allt italienaren J. C. Sealigers
berömda poetik. Även om F. emellanåt
ådagalade en viss självständighet och
icke såg på sitt ämne* lika
uteslutande filologiskt som föregångarna, kan
man knappast säga, att han i sin
uppfattning av poesin nådde nämnvärt
djupare än 1600-talets lärde i
allmänhet gjorde. Ett framsteg är, att han
i någon mån beaktade den hebreiska
poesin. För övrigt står arbetet, som
vittnar om sin förf:s gedigna
bildning, helt på klassisk grund. — F.
var mycket uppburen som latinsk
skald och efterbildade skickligt
Vergilius. Hans dikter, bland vilka må
nämnas två längre heroiska kväden
om Gustav Vasa och Gustav II Adolf,
utmärka sig knappast för poetisk
inspiration och ha liksom det mesta
av tidens latinska poesi blott intresse
som stilövningar. —■ Gift 1634 med
AnnaAndersdotter (Bruzæa). — Litt.:
O. J. Lénström, "L. F. Sveriges förste
ästhetiker" (1S38). A. A.
2. Fornelius, Jonas Laurentii,
astronom, matematiker, f. 1635 i
Uppsala, † 17 febr. 1679. Son till F. 1. —
F. blev student 1642 och studerade
senare i Leiden, där han blev fil. dr
1659, samt i Franeker. Han
utnämndes vid Uppsala univ. till prof. i
astronomi 1664 och i matematik 1669,
varjämte han som prebende erhöll
Funbo pastorat 1674 och prästvigdes
s. å. Två gånger, hösten 1667 och
våren 1674, var han univ:s rektor. •—
F. föreläste i skilda ämnen, ss.
planetteori, beräkning av sol- och
månförmörkelser, geografi, gnomonik oeh
sfärisk trigonometri. Som mekaniker
och glasslipare visade han stor
skicklighet, och han gjorde själv "för sitt
behof telescoper, microscoper och
tuber". Av allt att döma deltog F.
gärna i det otyglade studentlivet.
Enligt konsistorieprotokollet (1771)
yttrade univ.-kanslern, att F. "med sitt
grassate ridande och natteskiutande
bättre, kanske, tiente vara i
knechte-hopen än i publico docendi munere
sittia, der ett exemplart lefverne bör
visas". Som univ:s rektor gav han
"Studenterne frihet att gå grassatim,
red sjelf utför alla Domtrapporne.
Då han vardt Prest i Fundbo,
saktade han sig.-" ■—- Gift med Maria
Machey. S. L.
Foroni, Jacopo Giovanni
Battista, dirigent och tonsättare, f. 25
juli 1825 i Valeggio nära Verona,
Italien, † 8 sept. 1858 i Stockholm. Son
till sångpedagogen och tonsättaren
Domenico F. — F. började på faderns
önskan studera juridik men drevs
senare av sina matematiska intressen
att bli ingenjörofficer. Han fick
emellertid samtidigt en grundlig utbild-
ning i musik, först av fadern, sedan
av A. Mazzucato, som undervisade
honom i komposition. Är 1848 kom han
till Stockholm med V. Gallis
italienska operatrupp, blev 1849 först
dirigent vid denna trupp och sedan sv.
hovkapellmästare samt var från 1850
även förman för sångscenen vid K.
teatern. Led. av Mus. akad. blev han
1S49. — F. var en briljant pianist
och dirigent, ryktbar för sin förmåga
att spela från bladet och entusiasmera
orkestern; vid sidan av Du Puy anses
han lia varit hovkapellets ypperste
ledare under 1800-talet. Verdi,
Donizetti och Mercadante voro de
italienska tonsättare, vilka han mest
intresserade sig för, men han var även
en varm vän av tysk musik.
"Knappast någon hovkapellmästare har
drivit en så målmedveten propaganda
för Beethoven" (Norlind); bl. a.
framträdde han gärna som solist i dennes
pianokonserter. F. var även livligt
verksam som tonsättare. I Milano
spelades operorna "Margherita" (1848)
och "I gladiatori" (1851; först
benämnd "Spartaco", men titeln och
delvis även texten måste ändras på
order av polisen) och i Stockholm
operan "Cristina di Svezia" (1849),
varjämte operetten "Advokaten
Pate-lin" gavs efter hans död 1858. Han
skrev vidare annan scenmusik, flera
uvertyrer, bl. a. den "fantastiska" i
c-moll, tillägnad hovkapellet,
"Triumfmarsch", mässor, kammarmusik,
sånger, pianostycken m. m. I dessa
verk har han sammansmält sitt
italienska påbrå med främmande
impulser, främst tyska, i enlighet med
det eklektiska ideal, som
förkunnades av Mazzucato. Det var därvidlag
fråga om att med bevarande av
traditionell italiensk sångbarhet även
förläna musiken tysk grundlighet och
fransk elegans. F. torde höra till dem,
vilka bäst lyckats förverkliga detta
program. "Cristina di Svezia" gav W.
Bauck intryck av "stark och
ursprunglig begåvning, som lärt mycket
av Verdi och Meyerbeer och som
utmärker sig för synnerligen artistiskt
arbete i de slutna formerna", men
samme kritiker fann också, att
"mässingsinstrumenten luxuriera stundom
väl mycket, då rösterna bort unnas
mer av självständighet". Hans
landsmän lia främst uppskattat
instrumentalverken; uvertyrerna anses "utan
överdrift" ställa F. i klass med "de
mest berömda av samma generation
bland de stora symfonikerna i
Tyskland" (C. Schmidl). Svenskarna ha
däremot funnit mest behag i den ända
in i våra dagar givna operetten
"Advokaten Patelin", vars musik porlar av
vstert, sydländskt skämtlynne. —
Ogift. G. T.
Forsberg, se även Forssberg.
Forsberg, Anders Vilhelm,
tecknare, teckningslärare, f. 30 juni 1871
i Karlstad, † för egen hand 18 maj
1914 i Stockholm. Föräldrar:
klädeshandlanden Otto Vilhelm F. och Lovisa
Forsberg. —- F. blev student i
Karlstad 1889 och studerade 1890—93 vid
Tekn. skolan i Stockholm, där han var
lärare i teckning 1893—96 och
överlärare från 1896. Vid sidan av sin
lärargärning ägnade sig F. åt
skämtteckningen och medarbetade under
många år i Strix, där han med besk
humor avslöjade sv. hemliv i
medelklassmiljö. Han skapade där en rad
typer — den gamla ungkarlen, den
gamla ungmön, den husliga unga
flickan o. s. v. — som locka till skratt
genom sin inskränkthet, sin oförmåga
att bryta ned murarna kring sin
trånga värld, men samtidigt röjer sig
i gycklet en underström av medkänsla
med offren för dumheten och
smaklösheten. Stilistiskt röjer F. påverkan av
Simplicissimustecknare som Th. Th.
Heine m. fi., efter vilka han utbildat
den linjära, dekorativt ytmässiga stil,
som utmärker hans skämtbilder. En
mera målerisk uppfattning, som tyder
på intryck från fransk och norsk
konst, framträder i hans laveringar
och kolteckningar. Mest omedelbar ter
sig hans konst i landskaps- och
stadsbilder av idyllisk karaktär. En
samling av F:s skämtteckningar utkom
1902 under titeln "Från svenska hem".
En minnesutställning över F.
anordnades i Stockholm 1943. — Ogift.
Th. N.
Forsberg, Astrid Margareta,
författarinna, journalist, f. 11 jan. 1898
i Bergsjö skn, Gävleb. län. Föräldrar:
hemmansägaren och handlanden
Anders Olof F. och Maria Utter. — Efter
folkskollärarinneex. 1921
tjänstgjorde F. som lärarinna i Hedvigsfors i
Hälsingland samt i Stockholm till
Jacopo Foroni. Teckning (detalj) av Maria
Kohl 1850 (Kungliga biblioteket).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
