Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Düring, Johan Christopher von - Dyrssen, släkt - 1. Dyrssen, Gerhard - 2. Dyrssen, Wilhelm - 3. Dyrssen, Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dyrssen
291
Dyrssen
stein-gottorpsk krigstjänst och deltog
bl. a. i spanska tronföljdskriget. År
1710 blev han kapten, och 1713
övergick han i sv. tjänst, där han gjorde
betydande insatser vid försvaren av
Stralsund och den sv. östkusten
liksom under det norska fälttåget. Han
blev överstelöjtnant 1714, överste
1715, chef för Norra skånska
kavallerireg. 1727, generalmajor 1730,
generallöjtnant 1740, general 1743 och
fältmarskalk 1751. Även i politiskt
avseende var D. en av sin tids
förgrundsfigurer. Han var en impulsiv
talare, och fastän han icke länge
kunde omfatta ett och samma
partiprogram, blev han mycket
inflytelserik. På 1730-talet var han aktivist
och anhängare av det holsteinska
partiet, men vid 1740—41 års riksdag,
då han energiskt varnade för krig,
hade han anslutit sig till mösspartiet,
i vars styr. han snart intog en
ledande ställning. Han tillhörde även dem,
som 1742 krävde, att hattarnas
ledare skulle bestraffas. Efter
mösspartiets fall 1747 uppgav han en del av
sina tidigare ståndpunktstaganden,
och vid Adolf Fredriks trontillträde
1751 ingick han i hovpartiet. Han blev
nu en av konungens mest betrodda
anhängare och utnämndes 1753 till
överståthållare i Stockholm. Inför
hotet av en ökad konungamakt
övergick han på nytt till hattpartiet och
var ett av dess starka stöd under den
betydelsefulla riksdagen 1755—56. —
1). blev friherre 1719,
serafimerrid-dare 1748 och greve 1751. — Gift 1720
med grevinnan Catharina Margareta
Bonde af Björnö. R. A.
Dyrssen, släkt. Den äldste kände
stamfadern, Grote Johan Dirsen (†
1587), levde i Ditmarsken i Holstein.
En ättling till honom, Johan D. (†
1824), ägde gården Büsum i
Ditmarsken. Hans son. holsteinska
kanslirådet Thede D. (f. 1778, † 1S43), blev
Johan Christopher von Düring. Målning
(detalj) av O. Arenius 1745.
far till Peder Johan Julius D. (f.
1820, † 1886), som 1840 inkom till
Sverige och blev godsägare i
Västergötland. Bland dennes söner märkas
kommendören vid flottan och
landshövdingen Gerhard D. (D. 1) samt
tvillingbröderna amiralen Wilhelm D.
(D. 2) och v. amiralen Gustaf D. (D.
3). Amiralen Wilhelm D. hade med
sin maka, amiralinnan Lizinka D., f.
friherrinna af Ugglas (D. 4), en av de
ledande inom den sv. kvinnorörelsen,
sönerna översten Gustaf D. (D. 5) och
överstelöjtnanten Magnus D. (D. 6).
1. Dyrssen, Gerhard, sjöofficer,
ämbetsman, f. 18 febr. 1854 i
Fännes-lunda skn, Älvsb. län, † 3 april 1938
i Stockholm. Föräldrar: godsägaren
Peder Johan Julius D. och Gustafva
Wilhelmina Hagerman. — D. blev
underlöjtnant vid flottan 1873, löjtnant
1876 och kapten 1885, var i fransk
örlogstjänst 1878—81 samt
avancerade till kommendörkapten av andra
graden 1896, av första graden 1898 och
till kommendör 1899. Han var
statsrevisor 1890—93 och disponent för ab.
Bofors-Gullspång 1896—98 samt var
1898—1900 statsråd och chef för
Sjö-försvarsdep. i Boströms första
ministär, varunder han fick uppleva, att
riksdagen 1899 på enskild motion
beviljade medel för tre pansarskepp
utöver vad K. M:t äskat. Han kvarstod
även i von Otters ministär till 10 maj
1901 och var därefter landshövding i
Värml. län 1901—21. Han tillhörde
bl. a. flera flott- och
skogsvårdskommittéer, blev led. av
örlogsmannasällskapet 1892 (hedersled. 1898) och av
Krigsvet. akad. 1899 samt var ordf.
i Sveriges fröodlareförb. 1913—23,
Sveriges skogsägareförb. 1910—23 och
Skogsvårdsstyr. för Värml. län 1921
—27. D. utgav "Lärobok i
själfgåen-de torpeder" (1883). — Gift 1883
med Emma Augusta Sofia Charlotta
Fock. R. A.
2. Dyrssen, W ilhel m,
sjöofficer, f. 26 mars 1858 på Klagstorp,
Hagelbergs skn, Skarab. län, † 14 juli
1929 i Stockholm. Bror till D. 1. — D.
blev underlöjtnant vid flottan 1877,
löjtnant 1882, kapten 1S88,
kommendörkapten av andra graden 1898, av
första graden 1901, kommendör 1903,
konteramiral 1904, v. amiral 1911
och amiral vid avskedet 1923. Han
genomgick Artilleri- och
ingenjörhögskolan 1880—83 och deltog i fregatten
Vanadis’ världsomsegling 1884—S5.
Efter växlande sjö- och
landkommen-deringar, bl. a. som chef på olika
fartyg, i överstyrelsen, lärare vid
Sjö-krigsskolan och chef för artilleridep. i
Karlskrona, blev D. 1899 chef för
Marinförvaltningens artilleriavd., där
han kvarstod till 1904, då lian blev
den förste innehavaren av befattning-
Gerhard Dyrssen.
en inspektör av flottans övningar till
sjöss, med vilken befattning tjänsten
som högste befälhavare över
kustflottan var förenad. Denna ansvarsfulla
post innehade D. till 1916, endast med
avbrott för omkr. D/s år 1906—07, då
lian var statsråd och chef för
Sjöför-svarsdep. Åren 1916—23 var han
stationsbefälhavare i Stockholm. D:s
gedigna egenskaper, klokhet, kraft och
beslutsamhet samt ett orubbligt lugn,
kommo framför allt till synes, då det
gällde att omkring sekelskiftet
återupprätta flottan ur dess så gott som
sekellånga förfallsperiod. D. var en
framstående befälhavare, som
behärskade icke blott tjänstens alla
detaljer utan också de stora riktlinjerna.
Han uppbringade kustflottan till en
hög grad av stridsberedskap, särskilt
då flottan för känt ändamål 1905 var
sammandragen vid Västkusten samt
då den mobiliserades och samövades
efter världskrigets utbrott 1914. Då
amiralen vid avskedet sade farväl till
Stockholms stations officerare,
yttrade han bl. a.: "Dagtinga aldrig med
Eder åsikt om vad som är rätt och
sant, och låt aldrig tidens mer eller
mindre tillfälliga konjunkturer
influera på Edert handlingssätt." Dessa
ord kunde också sättas som motto
för det sätt, på vilket D. själv utövat
sitt kall under en mer än 50-årig
tjänstebana vid vårt sjövapen. — D.
utgav "Lärobok i sjöartilleri" (1892)
och var red. för Tidskr. i
sjöväsendet 1894—98. Han blev led. av
Örlogsmannasällskapet 1893 (hedersled.
1904), led. av Krigsvet. akad. 1899
och serafimerriddare 1928. — Gift
1888 med friherrinnan Lizinka D., i.
af Ugglas (D. 4). A. G.
3. Dyrssen, Gustaf, sjöofficer, f.
26 mars 1858 på Klagstorp, Hagelbergs
skn, Skarab. län, † 24 okt. 1934 i
Stockholm. Tvillingbror till D. 2. — D. blev
underlöjtnant vid flottan 1877, löjt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
