Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cecilia - Cecilia - Cecilia Månsdotter - Cederbaum, ätt - Cederberg, Axel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Cecilia
55
Cederberg
Ostfriesland, på hennes resa från
Sverige. I Vadstena, där följet stannade
en tid, kom det till hertig Eriks
kännedom, att brudgummens broder,
greve Johan, under natten berett sig
tillträde till det rum, där C. jämte
några hovdamer befann sig. Erik lät
obetänksamt nog arrangera en fälla,
fasttog greven och gjorde därigenom
till sin faders stora bedrövelse saken
offentligt känd. — År 1564
förmäldes C. med markgreven Kristoffer
av Baden-Rodemaehern, som ägde
några slott i Luxemburg. Med sin
gemål begav sig C. efter bröllopet
till England för att besöka drottning
Elisabet, med vilken hon en tid
korresponderat. C. torde visserligen till en
början lia lyckats stämma
drottningen mycket välvilligt för sig, men
hon uppnådde dock intet med sina
försök att vinna stöd lios England
för Sveriges krig mot Danmark.
Däremot skaffade sig C. och hennes
gemål stora skulder genom sin dyrbara
hushållning. Fordringsägarna ställde
till skandaler, drottning Elisabet
förlorade tålamodet, och då greveparet
lämnade landet 1566, förlorade det
t. o. m. sitt bagage, som beslagtogs på
grund av skulderna. Under de följ.
ären försökte C. ocli hennes gemål
ordna sitt underhåll och foro 1571 till
Sverige för att få hjälp av Johan III.
C. stannade kvar där tills vidare
bl. a. för att få ut sin brudskatt,
vilket även lyckades. Under tiden
vistades hon vanligen i Arboga och levde av
de förläningar lion fått av sin broder
samt dessutom på affärer och
kaperier. Hon avreste 1579 till Luxemburg
och hade då blivit katolik. Hennes
tillvaro fördystrades av fruktlösa
underhandlingar ang. den 1575 avlidne
makens fadersarv ocli genom
processer med sönerna, som bedrogo
henne på hennes underhåll. C:s
ekonomiska svårigheter tvingade henne
att söka hjälp på olika liåll i det
katolska Europa, vilket lion dock i stort
sett misslyckades med. — Litt.: F.
ödberg, "Om prinsessan O. Wasa,
markgrefvinna af
Baden-Rodema-chern" (1896); H. Wieselgren, "Mark-
Prinsessan Cecilia. Medalj 1361 (Kungliga
myntkabinettet).
grefvinnan C., Gustaf Vasas skönaste
dotter" (i "I gamla dagar och i våra",
1900). T. D.
Cecilia, prinsessa, f. 22 juni 1807
på Stockholms slott, † 27 jan. 1844 i
Oldenburg. Föräldrar: konung Gustav
IV Adolf och drottning Fredrika
Dorotea Vilhelmina. Om C:s ätt se
Holstein-Gottorpska ätten. — Sedan
Gustav IV Adolf avsatts, vistades C.
hos drottningen på Haga, tills
kungafamiljen avreste till Tyskland julen
1809. Hon förmäldes 1831 med
stor-liertig Paul Fredrik August av
Oldenburg och hade med honom tre söner:
Alexander Fredrik Gustav, Nikolaus
Fredrik August och Anton Gunter
Fredrik Elimar. T. D.
Cecilia Månsdotter av
Ekasläk-ten, mor till Gustav Vasa, f. i slutet
av 1470-talet, † 1522 eller under de
första månaderna av 1523. Föräldrar:
riksrådet Mäns Karlsson till Eka och
Sigrid Eskilsdotter (Banér). Om C:s
släkt se Ekasläkten. — Sedan C:s
make avrättats vid Stockholms
blodbad, fängslades hon jämte andra
högättade sv. kvinnor, bland dem hennes
döttrar och hennes halvsyster
Kristina Gyllenstierna, och fördes
sedermera till Köpenhamn, där hon ocli
två av döttrarna avledo i fängelset.
C:s och de övriga sv. damernas
fångenskap blev efter hand föremål för en
omfattande legendbildning. Bekant är
framför allt uppgiften, att Kristian
II efter ett verkningslöst hotelsebrev
till Gustav Vasa skulle lia låtit
avliva C. Bevisbart är endast, att C.
låtit förmå sig att skriftligt uppmana
sin son att försona sig med Kristian.
C:s och döttrarnas död torde lia
förorsakats av en pestsjukdom. — Gift
i förra hälften av 1490-talet med
riksrådet Erik Johansson Vasa. B. B.
Cederbaum, ätt, härstammande
från Nikolaus Bauman i Wismar, far
till Hans Bauman, rådsförvant i
Stralsund, som levde 1520. Dennes
sonson, Hans Bauman (f. 1598 i
Lybeck, † 1661), inflyttade 1620 till
Västervik, där han blev handelsman
och rådman. En yngre son till honom,
politieborgmästaren i Västervik Hans
Bauman (f. 1637, † 1708), blev farfar
till brukspatronen på Falsterbo i
Hjorteds skn, Kalmar län, Hans
Peterson Bauman (f. 1712, † 1792), som
1780 adlades med namnet Liljenstolpe.
En äldre son till rådmannen Hans
Bauman, borgmästaren i Västervik
Didrik Bauman (f. 1632, † 16S0), blev
farfars far till bergsrådet Peter
Christoffer Bauman (f. 1733, † 1795), som
1756 adlades under namnet C. Han
ärvde bl. a. egendomarna Ankarsrum
och Helgerum i Kalmar län, hade en
tid anställning i Bergskollegium men
tog 1755 avsked för att upparbeta
Axel Cederberg.
järnhanteringen på sina gods, som
fick ett tillfälligt uppsving. C. fick
titeln bergsråd 1780. Han gifte sig
1768 med Anna Maria Waselia men
hade inga barn. Hans styvson Peter
Reineke, auskultant i Bergskollegium
och slutligen ryttmästare (f. 1756, †
1785), adlades 1774 och adopterades
på sin styvfars adelskap; från Peter
Reineke härstammar ätten C:s nu
levande gren. —- Litt.: N. Zenzén,
"Försök till historik över C:ska
mineral-saml. i Oskarshamn" (i Arkiv för
kemi, mineralogi och geologi 1930).
Cederberg, Axel Fredrik Oscar,
väg- och vattenbyggare, f. 12 okt. 1837
i Värmdö skn, Stockholms län, f 15
maj 1913 i Stockholm. Föräldrar:
kronolänsmannen Carl Johan C. och
Amalia Christina Nordstedt. —- C.
blev student i Uppsala 1855,
tjänstgjorde ss. ingenjörselev vid
kajbyggnader i Stockholm ocli vid
Strömsholms kanal 1855—58,
utexaminerades från Högre artilleriläroverket på
Marieberg 1861 och blev löjtnant
vid Väg- och vattenbyggnadskåren
1863. Sin första insats som
självständig arbetschef gjorde C. vid Växjö
—Alvesta järnvägs anläggning. Han
utnämndes 1866 till distriktsadjutant
i norra delen av n. väg- och
vattenbyggnadsdistriktet; 1883—85
innehade han befattningen som extra
distriktsingenjör i övre n. väg- och
vattenbyggnadsdistriktet. Under sin
tjänstgöring i Västerb. och Norrb.
län inlade C. stora förtjänster om
utvecklingen av trafikväsendet där.
Bland hans uppgifter må nämnas
hans verksamhet ss. arbetschef vid
Sundsvall—Torpshammars
järnvägsbyggnad 1872—75 samt vid
brobyggnaderna över Vindelälven vid Vännäs
1876—77 och över Ume älv vid
Korpberget 1884. Han blev byråingenjör i
Väg- och vattenbyggnadsstyr. 1885,
distriktschef i övre n. väg- och vatten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
