Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Böök, Fredrik - Böös, Nathorst-Böös, släkt - 1. Böös, Georg - 2. Böös, Gunnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Böök
530
Böök
intresserat sig för den sociala
verkligheten. En liknande omorientering kom
till synes i många av B :s tidn.-artiklar
kring mitten av 1930-talet. Den
innebar emellertid inte någon bekännelse
till demokratin; det nya var, att B.,
konsekventare än förr, tillägnat sig en
materialistisk historiesyn, som
reducerar all ideologi till realpolitiskt
betingade myter. Politiska spörsmål har
B. utom i reseskildringarna behandlat
även i essäböckerna "Från Europas
brandplatser" (1925) och "Furstar
ocli rebeller" (1930) och i den
uppseendeväckande broschyren "Tyskt
väsen och svensk lösen" (1940) ; B. tar
där avstånd från det humanistiska
ideal, som ban tidigare förhållit sig
välvillig till, bl. a. genom att
framställa Tegnér som "realpolitiker". —
Även på annat sätt än genom politiskt
skriftställeri har B. sökt sig bort från
renodlat litterära ämneskretsar. Man
kan nämna en biografi över Artur
Hazelius (1923) ocli en essäsamling
som "Svensk vardag" (1922). Det är
B: s levande intresse för borgerliga
interiörer, som där manifesterat sig.
Samma egenskap hade tidigare
kommit B. att som litteraturhistoriker
högt värdera en rättframt enkel
realist som Fredrik Cederborgh och
förbisedda hembygdsskildrare som S.
Ödmann, P. Læstadius och N. Lovén
(Ni-colovius). — B. har utgivit och
kommenterat E. J. Stagnelius’ "Samlade
skrifter" (1—5, 1911—19) och
redigerat bl. a. E. Tegnérs "Samlade
skrifter" (tills, med E. Wrangel, 1—10,
1918—25), C. J. L. Almquists
"Samlade skrifter" (hittills 21 bd 1921—
38), E. J. Stagnelius’ "Valda skrifter"
(1—2, 1923), P. D. A. Atterboms
"Valda skrifter" (1—6, 1927—29),
"Sveriges nationallitteratur" (tills, med B.
G: son Berg och H. Schück, 1—30,1923)
och "Världslitteraturen" (tills, med P.
Hallström och M. Lamm, 1—50, 1925
—29). — B. har också framträtt som
skönlitterär förf. med romanerna
"Sommarleken" (1927), "Viktor
Lejon" (1935), "Storskolan" (1940) och
berättelsesamlingarna "Historier från
Hallandsåsen" (1934), "Nya historier
från Hallandsåsen ochHelgeå" (1939)
och "Danserskan i Aleppo" (1941).
Där liksom i reseskildringarna är det
framför allt de deskriptiva
partierna, som förmå fängsla läsaren genom
stor åskådlighet och lyrisk charm;
men hans psykologiska begåvning,
som inom vissa gränser rör sig med
stor säkerhet, kommer till korta
inför komplicerade och problematiska
människor, och den livfulla
fabuleringen förmår inte alltid dölja
denna brist. — B:s främsta tillgångar
som förf. äro hans livliga
temperament, oerhörda vitalitet och stora
stilistiska begåvning. Han skriver en
välbalanserad svenska, ofta med långa
perioder men alltid klar och
överskådlig; den är lika användbar för ett
abstrakt resonemang som när det
gäller att återge den konkreta
verkligheten. Den är glansfull och suggestiv,
rycker läsaren med sig. Ett patetiskt
stämningsläge är det enda, den inte
förmår bära upp. B. har också en
benägenhet att vara alltför utförlig, och
särskilt hans större arbeten tyngas
av en omotiverad rikedom på ord;
lians stilistiska mästerskap kommer
genomgående bäst till sin rätt i det
lilla formatet. — Att B:s insats trots
lians många lysande förutsättningar
fått en så splittrad karaktär torde,
liksom hela hans irrationellt
konservativa inställning, ytterst bottna i en
stark känsla av all mänsklig strävans
fåfänglighet. Därom vittnar även hans
med avund blandade beundran för
viljestarka och fanatiskt trosvissa
människor som Pascal, Kleist och
Sven Lidman. —• Gift 1907 med Tora
Ingeborg Olsson. I. W.
Böös, Nathorst-Böös, släkt,
vars äldste kände stamfar, mjölnaren
Måns Nilsson i Håstads skn i Skåne,
ägde kvarnen Bösamöllan därstädes.
Efter denna antog lians son,
kvarnägaren Måns Månsson (f. 1724, †
1789), släktnamnet B. Från dennes
söner, kvarnägaren, liovkamreraren
Måns B. († 1839) och kyrkoherden i
Bavlunda, Kristianst. län, Jöns Erik
B. (f. 1776, † 1840), härstamma
släktens nu levande tvenne huvudgrenar.
En yngre son till Måns B.,
godsförvaltaren och v. häradshövdingen
Jonas B. (f. 1813, † 1871), blev farfar
till botanisten Georg B. (B. 1). Jonas
B:s barn i tredje giftet tillade
mödernenamnet Nathorst och kallade
sig Nathorst-B. Bland dessa märkas
a) advokaten i Stockholm, v.
häradshövdingen Ernst Jonas Nathorst-B.
(f. 1861), far till advokaten i
Stockholm och juristen vid ab. Sv.
filmindustri Ernst Fredrik Wilhelm
Nathorst-B. (f. 1891, † 1935), som
författat biografin "Ernst Trygger"
(1916) och "Om Amerikas
filmindustri" (1935), ocli b) f. d.
föreståndarinnan vid Fredrika-Bremerförb:s
lanthushållningsskola Sophie Louise
Nathorst-B. (f. 1870). — Till den yngre
släktgrenen hörde Jöns Erik B:s son-
son, förste stadskomministern i Lund
och e. o. hovpredikanten Erik
Kristian B. (f. 1853, † 1912). En son till
denne är expeditionschefen Gunnar B.
(B. 2),
1. Böös, Ernst Georg, botanist, f.
22 febr. 1882 i ö. Vingåkers skn,
Södermani. län. Föräldrar:
godsförvaltaren Rudolf B. och Helene
Mer-tens. —-Efter mogenhetsex. i Lund 1901
blev B. farm. kand. 1905 och inskrevs
följ. år vid Lunds univ., där han blev
fil. mag. 1910, fil. lic. 1916 och fil. dr
1917. Han var adjunkt vid Lidköpings
realskola 1912—16 ocli vid Högre
realläroverket i Göteborg 1916—21 samt
är sedan 1921 lektor i biologi vid
Högre latinläroverket (nu
Hvit-feldtska högre allm. läroverket) i
Göteborg ocli liar även undervisat vid
Göteborgs högre samskola och
Göteborgs handelsinst. -— Som
vetenskapsman har B. inom botaniken främst
ägnat sig åt embryologin, där lian
utfört uppmärksammade
undersökningar över partenogenesen inom släktet
Alchemilla. Därjämte har han gjort
sig känd genom utgivande av flera
läroböcker i botanik och kemi för
läroverken. — Gift 1911 med Olga
Christiansen. S. L.
2. Böös, Gunnar Moe Erik,
ämbetsman, f. 30 maj 1894 i Lund.
Föräldrar: förste stadskomministern, e. o.
hovpredikanten Erik Kristian B. och
Gerda Lindahl. — B. avlade
studentex. 1912 och blev fil. kand. 1917 och
jur. kand. 1920, allt i Lund. Han var
amanuens i Socialdep. 1920—23 ocli
inträdde 1921 som amanuens i
Kommerskollegium, där lian blev notarie
1934 och sekr. 1936. Samtidigt
tjänstgjorde han som e. o. notarie i
Stockholms rådhusrätt 1923—34 och som
sekr. och föredragande i
traktatberedningen 1932—39. Därjämte har han
varit sakkunnig och sekr. i flera
kommittéer och utredningar rörande
sjörättsliga förhållanden och deltagit
som ombud och expert vid internat,
sjöfartskonferenser samt som expert
vid internat, arbetskonferensen i
Genève. Han blev 1939 handelsråd vid
sv. beskickningen i Paris och s. å.
särskild föredragande i
Folkhushåll-ningsdep., där lian 1942 utnämndes
till expeditionschef. Han har bl. a.
utgivit "Handbok rörande lagar och
författningar om sjöfartssäkerheten"
(1928), "Handbok angående
sjöarbetstidslagen" (1938) och "Ett skede av
svensk handelspolitik" (1939). — Gift
1922 med Vera Maria Dorman. S. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
