Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Bernström, John - 2. Bernström, Erik - Beronius - Beronius, Magnus - Beronius - 1. Beronius, Jonas - 2. Beronius, Jonas Otto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bertel-Nordström
287
Berwald
torn. Dä B. tillträdde sin post, befann
sig bolagets förvaltning i oordning,
och det hade att kämpa mot allvarliga
ekonomiska svårigheter. Han lyckades
dock reorganisera administrationen
och skaffa separatorn en allt större
avsättning trots motstånd från
konservativa mejerikretsar, som i det
längsta fasthöllo vid ismetoden, och
trots hård konkurrens från
köpenhamnsfirman Burmeister & Wain.
Den amerikanska filial, som
Separatorbolaget grundat redan innan B.
blivit dess chef, hade vanskötts, men
B. lyckades rycka upp den ur dess
förfall, och den utvecklade sig sedermera
till en lysande affär. ■—■
Separatorernas allm. användning i
lanthushållningen blev närmast en följ d av det s. k.
alfapatentets förvärv, som B.
genomdrev trots alla invändningar från den
övriga bolagsstyr. Alfakonstruktionen,
som uppfunnits i Tyskland av friherre
C. von Berchtolsheim, gjorde det
möjligt att framställa små
handseparatorer med stor avverkning och god
skumningsförmåga. -— Som teknisk
ledare var B. förträfflig. Han
fordrade ett gott arbete av sina arbetare
men var även mån om att deras
levnadsförhållanden skulle vara drägliga
och deras löner goda. Den politiska
arbetarrörelsen betraktade han med
ovilja; efter rösträttsstrejken 1902
hävdade han, att arbetare, som
uteblivit från arbetsplatsen, voro
avskedade. Han var en av de ledande
krafterna för sammanslutningen av
arbetsgivarna inom den mekaniska
verkstadsindustrin. — Lantbruket låg
B. mycket varmt om hjärtat.
Egendomen Hamra vid Tumba station
inköptes efter hans förslag av
Separatorbolaget, som där anlade en
mönsterfarm för boskapsskötsel och
mejerihantering. På Näsby säteri i
Södermanland, där B. liade sitt hem,
var lantbruket effektivt och rationellt
skött. — B:s stora insats är, att lian
visat den sv. exportindustrin vägen
till framgång på världsmarknaden.
Han utövade en storartad välgörenhet
och gjTinade en mängd patriotiska,
etiska och religiösa företag. — B.
tillhörde bl. a. överstyr, för Sveriges
verkstadsfören. 1902—15. Han var
led. av Första K. 1905—OS,
stadsfullmäktig i Stockholm 1894—98 och led.
av Lantbruksakad. från 1898
(hedersled. 1909). — Gift 1874 med
Henrietta Kristina (Riken) Sundström. —
Litt.: biografi i Verkstäderna 1918;
"Ab. Separator 1888—1908" (1908);
T. Söderberg, "Olofströms bruk 1735
—1935" (1935).
2. Bernström, Erik Andreas,
sjöofficer, industriman, f. 27 aug. 1875 i
Göteborg. Föräldrar: grosshandlaren
Andreas B. och Anna Sundström.
Brorson till B. 1. — B. blev efter
sjökadettutbildning underlöjtnant vid
flottan 1896, löjtnant 1900,
kapten 1904 och kapten i flottans reserv
1910. — Ss. farbrodern Jolin B:s
(B. 1) efterföljare utsågs B. 1915
till verkst. dir. i ab. Separator. Han
ledde alltså företaget under krigets
och de första efterkrigsårens kritiska
tid och avgick från sin post 1922. S. å.
fungerade han som Sveriges
generalkommissarie för världsutställningen i
Rio de Janeiro. Åren 1925—28
tillhörde han Andra K. ss. repr. för
högern och var statens jourhavande
dir. i ab. Vin- och spritcentralen 1924
—30. I hans offentliga verksamhet
märkas bl. a. hans uppdrag ss.
sakkunnig för utredning ang.
arbetslöshetsförsäkring 1926—28 och i
rus-dryckslagstiftningsrevisionen 1930—
34*. Åren 1923—39 var B. led. i
operastyr., sedan 1919 styr.-led. och 1933—
38 andre v. ordf. i K.
automobilklub-ben, där han sedan 1938 är ständig
hedersled. — Gift 1) 1903 med Alma
Bergman, † 1915; 2) 1916 med Ellen
Romberg. F. M.
Beronius, släkt, härstammande
från officeren vid Hälsinge reg. Olof
Björn, som deltog i slaget vid Lützen
1632. Han blev farfar till Olaus
Magni, kyrkoherde i Hudiksvall och
prost, som antog namnet B. En son
till denne var ärkebiskopen Magnus
Olai B. (se nedan). Magnus Olai B:s
hustru ocli barn adlades 1760 med
namnet Björnstjerna (se denna ätt).
Beronius, Magnus Olai,
ärkebiskop, f. 18 okt. 1692 i Uppsala, † 18
maj 1775 därstädes. Föräldrar:
kyrkoherden Olaus Magni B. och Catharina
Celsia. — B. blev student i Uppsala
1707 och fil. mag. 1716 samt lektor i
Gävle 1723. Han företog 1723—26 en
studieresa till univ. i Tyskland,
Frankrike, Holland och England samt
utnämndes efter hemkomsten till teol.
adjunkt i Uppsala och till poëseos
prof. 1732 men utbytte 1737 denna
lärostol mot en dylik inom teologiska
fakulteten. Prästvigd 1728 blev B.
prost över Lagunda kontrakt 1740 och
befordrades 1745 till biskop i Kalmar
samt blev 1764 ärkebiskop och
pro-kansler för Uppsala univ. Han
bevistade riksdagarna 1746, 1751, 1755,
1760 oeh 1765, vid den sistnämnda ss.
prästeståndets talman, var led. av
uppfostringskommissionen 1770 och
ordf. i bibelkommissionen 1773. Som
politiker stod B. mösspartiet närmast.
Som stiftschef visade han stor
administrativ duglighet och livligt
intresse för undervisningsväsendet, där
han främst ville tillgodose den
klassiska bildningen. — Gift 1) 1726 med
Catharina Elisabeth Walleria, † 1745;
2) 1756 med Johanna Catharina
Burman. E. B—n.
Beronius, släkt, härstammande
från byggmästaren hos greve Per
Brahe d. y. på Visingsö, Björn
Jonsson († 1673), som bodde i Aspryd,
Habo skn i Västergötland. Hans son
Petrus (f. 1654, † 1734), komminister
i Valstad, Skara stift, antog
namnet B. Från dennes sonson,
kyrkoherden i Norunga, Älvsb. län, Peter
B. (f. 1739, † 1781), härstamma alla
nu levande släktmedl. Hans andre son,
gruvbyggaren och bergsfogden Jonas
B. (B. 1), blev far till den
framstående riksdagsmannen, med. dr Victor
Mathias B. (f. 1814, † 1891) och
Gunnar Wennerbergs vän fil. dr Jonas
Otto B. ("Glunten-", B. 2).
1. Beronius, J ön as,
gruvmekani-ker, f. 28 okt. 1779 på Ingelstorp,
Skärvs skn, Skarab. län, † 18 nov. 1847
på Kullbol, Dannemora skn, Uppsala
län. Föräldrar: kyrkoherden Peter B.
och Brita Katarina Flygare. — B. blev
student i Uppsala 1798, avlade ex. till
rättegångsverken 1799, studerade
under ledning av den berömde Erie
Nor-dewall och absolverade bergsex. 1802.
Han blev konstmästare 1805,
krono-gruviefogde 1806 och geschworner 1807,
allt vid Dannemora, erhöll
bergmästares titel 1818, blev bergsfogde i
Upplands och Roslagens bergsfögderi 1830
och kvarstod som sådan till strax före
sin död. Han blev led. av Vet. akad.
1821. — B. gjorde sig tidigt känd för
mekanisk skicklighet och fick bl. a. i
uppdrag att skydda
Dannemoragru-vorna, som 1795 genom översvämning
av den närbelägna sjön drabbats av
vattentillflöde, vars verkningar
hävdes först efter årslångt arbete. B.
ledde uppförandet (1806—13) av den 200
alnar långa stendamm, som vid nytt
översvämningstillbud 1816 utmärkt
bestod provet och på sin tid var
mycket omtalad. Därigenom fick han
anseende som en av landets bästa
gruvbyggare. Han övervann en
besvärande isbildning i
Dannemoragruvor-na genom att med stora bälgar
nedpressa varm luft, och han
konstruerade uppfordringsverk och vattenhjul,
som tillvunno sig fackmännens
uppmärksamhet. En nyorganisation av
hela gruvdriften hör även till B:s
insatser i Dannemora. — Gift 1810 med
Carolina Wilhelmina Bergvall. S. L.
2. Beronius, J o na s Otto,
sångare, f. 11 sept. 1820 i Films skn,
Uppsala län, † 2 febr. 1895 i Strängnäs.
Son till B. 1. — B. blev 1838 student i
Uppsala, 1848 fil. kand. och s. å. fil.
mag. Efter kameralex. 1850 innehade
han tillfälliga befattningar vid olika
ämbetsverk och var 1858—79
tjänsteman (bl. a. tf. sekr., ombudsman,
uppbördsman och tf. kamrer) i Städernas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
