Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Asp, von Asp - Asp, Pehr Olof von - Aspelin - Aspelin, Christian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Asp
148
Aspelin
Fehr Olof von Asp. Silhuett (Statens
historiska museum, Helsingfors).
† 1763), som hade utbildat sig till
teolog och orientalist men fick
egentlig betydelse ss. prof. i poesi ocli
vältalighet. En av hans bröder,
hovkvartermästaren Johan A. (f. 1708, †
1779), adlades 1758 under namnet von
A. Han inlade stora förtjänster om
jordbruket i Uppland, bl. a. genom
stora nyodlingar. Han band däri ett
betydande kapital, vilket ledde till
hans ekonomiska ruin under 1769 års
kris. En son till honom var
diplomaten Pehr Olof von A. (se nedan).
Asp, Pehr Olof von, diplomat,
politisk och nationalekonomisk
skriftställare, f. 21 febr. 1745 i Stockholm,
† 29 febr. 1808 därstädes. Föräldrar:
hovkvartermästaren Johan von A. och
Juliana Appelrotli. — A. blev student
i Uppsala 1757, gick in i
Kanslikollegiet 1763 och avancerade där till
kanslijunkare 1769. Sin diplomatiska
skolning fick han genom tjänstgöring
vid legationerna i London 1775—76,
Haag 1780—83 och Paris 1784—86.
S. å. utnämndes lian till
president-sekr. och chef för presidentkontoret
inom kansliet och var i själva
verket Gustav III:s närmaste biträde
vid ledningen av utrikespolitiken
under ären närmast före det ryska
kriget. Under kriget tillhörde han
kungens närmaste omgivning i
Finland, och genom honom gingo de
diplomatiska förhandlingarna. Under
krisen efter Anjalaförbundet intog
lian en förmedlande hållning och
gjorde flera försök att förmå Gustav III
att försona sig med
oppositionscheferna på grundval av ömsesidiga
medgivanden. Ständerna skulle överta
finansförvaltningen och Ulrik
Scheffer återta utrikesledningen för att
markera en konstitutionell kurs;
däremot skulle konungens övriga
befogenheter lämnas orubbade. A.
uppgjorde t. o. m. ett förslag till ett slags
förenings- ocli säkerhetsakt. Hans
program liar betecknats som klokt
och fosterländskt mitt bland alla
lidelser och ovissa planer. Gustav III
valde emellertid en annan väg, och
A. fick 1791 avresa som sv. sändebud
till Konstantinopel. Redan 1795
förflyttades lian till London, där han
förtjänstfullt tillvaratog de sv.
handelsintressena. Då den engelska
regeringen icke besvarade ett av hans
klagomål över de engelska
örlogsmännens framfart, liemkallades lian 1798.
Vid riksdagen 1800 invaldes A. i
hemliga utskottet och i dess stats- ocli
finansutskott samt gjorde sig särskilt
bemärkt genom sina inlägg i
mynt-realisationsfrågan Han blev led. av
rikets allm. ärenders beredning 1802,
var tf. hovkansler 1805 och revisor
av Riksbanken och Riksgäldskontoret
s. å. — A. hade starka
nationalekonomiska intressen och har framlagt sin
åskådning i flera skrifter. Från hans
hand finnas även historiskt politiska
och författningsteoretiska arbeten,
alla otryckta. I "Politisk dröm eller
teoretisk afhandling uti
constitutions-ämnen, exemplifierad medels
till-lämpning till Sverige 1806" framför
han ett fullt utarbetat förslag till
tvåkammarriksdag. Hans "Resa i
Levanten", författad på franska,
utkom i sv. övers. 1805, lians
självbiografi utgavs 1925 av H. Schück. A:s
betydande skriftliga kvarlåtenskap
förvaras i Uppsala univ.-bibl. —
Ogift. G. U.
Aspelin, småländsk släkt,
härstammande från gästgivaren i Vetlanda
Jon Persson, vars sonson Jonas,
löjtnant och karolin (f. 1681, † 1758),
antog namnet A. En ättling till denne
var nedannämnde bruksidkaren
Christian A. — Litt.: G. Indebetou,
"Slägterna A. från Småland" (1904).
Aspelin, Christian Henrik
Thomas, bruksidkare, f. 29 juli 1830 i
Stockholm, † 6 juli 1919 på Fagersta
bruk, Västmanl.län. Föräldrar:
brukspatronen Thomas A. och Jeanna
Peterson. — A. blev student i Uppsala
1850, var elev vid Falu bergsskola
1855—56 och vid Ultuna
lantbruks-inst. 1858—59. I början av 1860-talet
övertog han skötseln av Fagersta bruk,
som 1852 förvärvats av fadern, ocli
när Fagersta bruks ab. 1873 stiftades,
blev A. delägare i detta och dess
disponent. Under hans 34-åriga ledning
förvandlades Fagersta från ett
oansenligt stångjärnsbruk till ett
förstklassigt och småningom världsbekant
kvalitetsstålverk. Sedan
bessemerstål-tillverkningen införts redan 1860 vid
det närbelägna Västanfors, byggdes
1884 och följ. år även ett martin verk
vid Fagersta med ånghammare,
gjuteri, valsverk samt ett stålmanufak-
turverk, där en rad för landet nya
stålprodukter tillverkades:
snabb-svarvstàl, kromstål, svavelstål,
vidare valsade, vällfria ståltuber,
kalldragna rör, sågblad, spiralfjädrar,
dragen järntråd, ståltrådslinor,
gevärspipor etc. Genom att praktiskt
tillämpa vetenskapliga teorier vid
undersökningar av stål och järn kunde
A. för Fagerstas fabrikat vinna ampla
lovord på utställningarna i
Philadelphia 1876, Stockholm 1897 och Paris
1900. Till gagn för såväl Sveriges som
utlandets järnhantering
offentliggjorde A. beredvilligt resultaten av
undersökningar, som utfördes för Fagerstas
räkning av företagets tekniske ledare,
överingenjör J. A. Brinell. A. lät
uppföra kraftstationer, som försågo
järnverket med elektrisk kraft. Han
organiserade också ett effektivt
utnyttjande av bruksbolagets stora
jordbruks-och skogsegendomar. År 1875 började
man exploatera torvmossarna genom
tillverkning av s. k. rörtorv enligt
E. H. Samuelssons då nyl. uppfunna
metod. A. lämnade ledningen av
Fagersta 1907, då aktierna i bolaget
övergingo i andra händer. Sedan
början av 1860-talet hade då brukets
årstillverkning av stål, smidesjärn
och manufaktur stigit från 1 300 till
28 661 ton, den utbyggda
vattenkraften från 190 till 2 986 hkr, antalet
personer boende i bolagets hus från
810 till 3 585 och utbetalda
arbetslöner per år från 99 000 till 1 175 000
kr. — A:s framgång berodde på, att
lian alltid satte kvaliteten före
vinsten och varken sparade möda eller
pengar på experiment, som åsyftade
förbättringar av tillverkningen.
Genom A:s arbete grundlades
fagersta-stålets världsrykte, "det rykte om hög
och pålitlig kvalité, som
liljestämpeln förskaffat sig i hela världen och
det särskilt bland de högst fordrande
stålproducerande folken på båda
sidor Atlanten" ;C. Sahlin). A. var led.
Christian Aspelin,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
