Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pehr Hörberg, bondemålaren - II. Hörbergs ungdom och utbildningsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att han icke bättre passade på kreaturen än att åtta stycken
av hans får blevo borttagna av vargarna, som den tiden gingo
långt ned åt landet. Förtvivlad trodde han sig icke längre
kunna stanna i hembygden, han måste rymma, men först måste
han hämta sin käre tröstare, fiolen. “Benen ville knappt bära
mig“, berättar han om denna flykt. Han vandrade ned åt Skåne
och fick tjänst över vintern i Glimåkra. När på våren
hemlängtan drev honom tillbaka, blev han innerligt tacksam och
förvånad över att icke bli ålagd något särskilt straff för sin
försummelse och sin rymning. —
Musiken var icke hans huvudböjelse, det var “bildningskonsten“.
Och härom berättar han i sin självbibliografi följande: “Allt
hvad som tillhörer den saken, har ifrån mitt barna-minne lekt
för mina tankar; men ändteligen har Måleriet mest retat min håg,
ty sådant tycktes mig kunna lättare och på kortare tid blifva
färdigt“. Och han fortsätter “Utaf det, som först lockade min
uppmärksamhet att fästas på nämnda konst, var fordomdags
Almanackor, hvaruti fins en sorts Gravurer; tillika ett slags
dylika gamla små Catecheser. Jag var utur stånd, att bli ägare
till någon slik rar bok: derföre måste jag försöka att sjelf rita
mig sådana arbeten, och (hvad som svårast var) jag måste
hjelpa mig blott med minnet, i början; ty Originaler kom jag
ej åt att lägga för mig till eftersyn. Och detta verkställde jag
mest på näfver, i brist af papper.
Att bruka lim, olja eller något annat att göra färgorna fasta
med, det hade jag aldrig hört talas om, mindre trodde jag af
målare mina färgor vara kända. De bestodo allenast af en röd
färg, Brunrot kallad, bränd lera, krita och kol. Härmed gjorde
jag ändock temliga framsteg; ty jag råkade, händelsevis, att
bruka dessa torra färger på samma sätt, som våra berömde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
