Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - För hembygden - Vid Vätterns strand. Tal hållet vid Huskvarna å hembygdsfesten den 17 juni 1917, efter de av Smålands nation i Uppsala anordnade sommarkursernas avslutning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väckande av halvt utslocknat nationellt liv. Det yttrar sig
innanför de stora nationella linjerna också, och ej minst, i stegrad
kärlek till hembygden.
Det är i detta tecken vi samlats här. Vi ha samlats för
att glädjas över och hylla fosterbygden, som sluter eller slutit
inom sig vårt hem, våra kära och den torva, som vi känt och
älskat som vår. Det är icke någon ny stämning som här
behöver väckas: jag tror att vi kunna vara stolta över att denna
hembygdsstämning varit vaken och verksam hos Smålands
söner och döttrar tidigare och kraftigare än i många andra
Svea landskap. Och den stämningen vilja vi underhålla och stärka.
Fattigt och kargt är vårt landskap. Det veta vi, och andra
veta det även och säga det ofta, ja kanske till överdrift: till
och med i mycket berömda skrifter, som skildra Sverige,
kommer Småland stundom väl mycket till korta. Den, som far
den stora banan, som förbinder Sveriges huvudstad med Skåne
och med utlandet, är också frestad att ge dessa skildrare rätt.
Kargt är landskapet — och fult, tycker man. Styvmoderligt har
Småland blivit behandlat, i all synnerhet av järnvägsbyggare.
Rakt går vägen, och den är kanske tekniskt väl lagd; men det
har lämnats därhän om det är till ett lands verkliga gagn att
bygga en bana så att en stor del av landet synes vara en
ödemark. Och en ödemark var den långa sträckan genom
Småland, utan många spår av gammal odling, utan en stad på
nära 40 mil (mellan Lund och Linköping). Den urgamla vägen
i Lagadalen upp till Vätterns leende bygd hade man försummat;
och längre österut hade Åsnens och Helgasjöns fagra stränder
också kunnat giva en annan syn på vår provins.
Men vi, Smålands döttrar och söner, behöva icke den flyktige
resenärens omdöme. Vi se vårt landskaps härlighet också där
det synes den ytlige betraktaren fult — också i ryarnas vidder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
