Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I dåligt sällskap - III. Min far och jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
efter flydde jag skyndsamt till den mest
igenväxta delen af trädgården, kastade mig där ned
med ansiktet mot gräset och grät bittert af
smärta och harm.
Alltifrån sex års ålder hade jag fått erfara,
huru förskräckligt det är att vara värnlös.
Syster Sonja var fyra år gammal. Jag älskade
henne lidelsefullt, och hon besvarade min
kärlek på samma vis. Den allmänt rådande
föreställningen om mig såsom en den mest
genom-piskade lilla skälm lyckades icke dess mindre
uppresa en hög mur emellan oss. Hvar gång
jag på mitt vis, bullersamt och tvärt, började
leka med henne, vaknade den gamla,
beständigt sömniga barnpigan upp från sin
sysselsättning att med slutna ögon sprita fjäder till
kuddar och förde hastigt bort min Sonja, i det hon
på mig kastade ilskna blickar. Vid dylika
tillfällen erinrade hon mig alltid om en ruggig
höna; själf tyckte jag mig vara en roffågel och
Sonja liknade jag vid en liten kyckling. Jag
erfor en känsla af förtret och bitterhet. Ej
underligt då, att jag snart upphörde med hvart
försök att indraga Sonja i mina brottsliga lekar, och
efter någon tid blef det mig trångt i ett hem, där
jag hvarken mötte någon vänlighet eller
några smekningar. Jag började drifva omkring.
Hela min varelse genombäfvades af ett slags
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
