Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I dåligt sällskap - I. Ruinerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
Knäsch. Den tillhörde en ej mera förmögen,
men stolt polsk släkt och företedde alla de drag,
som utmärka sydvestra Rysslands småstäder,
där, midt i det sakta framskridande, tunga
ar-betslifvet och småsinta judegeschäftet, de
beklagansvärda lämningarna af den stolta polska
storheten framlefva sina sorgliga dagar.
Om ni närmar er platsen från öster,
fängslas edra blickar först och främst af ett torn,
stadens i arkitektoniskt afseende förnämsta
prydnad. Själfva staden har utbredt sig öfver
sömniga, igenvuxna dammar. För att komma fram
till den måste man fara ned för den sakta
sluttande vägen till den traditionella »slagbommen».
En sömnig invalid med ett solbrändt anlete,
en sann personifikation af den stilla
sorglösheten, lyfter lättjefullt upp bommen, och —• ni är
i staden, ehuru ni måhända ej genast märker
det. De gråa staketen och de öppna platserna,
som äro uppfylda med allt slags skräp, sticka
en smula af mot de ur jorden uppstigande
kojorna. Längre fram öppnar sig stora torget,
hvarest man här och där varseblifver de mörka
portarna till judiska »rum för resande». De
byggnader, som tillhöra staten, uppväcka ett
visst svårmod genom sina hvita murar och
kasernlika, raka linier. Den öfver den smala ån
slagna träbron suckar och darrar som en gam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
