Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om våra skogar och skogsfrågorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
god tillväxt och föryngring. Är jordmånen åter mindre god,
så blir granen mindre växtlig: den har där visserligen
kunnat finna en lämplig grobädd, men dess anspråk för den
fulla utvecklingen kunna icke tillgodoses. Tallen åter skulle
hafva kunnat hålla till godo med densamma och där trifvas.
Inkomma tall och gran samtidigt på den i fråga varande
väx-platsen, så uppstår en ursprunglig barrblandskog, äfven
då vanligen föregången af gråal. I denna skog blifver tallen
synnerligen vacker, emedan den snart fäller de nedre
grenarne och blir mera jämntjock. Äfven granen fortkommer
där, åtminstone på bättre jordmån, mycket väl, men
undantränger vanligen tallen, enär den, såsom mindre
ljusbehöfvande, lättare kan föryngras i skuggan af de äldre träden,
så vida den icke af eld eller afverkning hämmas i sin
utbredning.
Ett annat exempel på uppkomst af skog skola vi taga
från en plats belägen nära trädgränsen. Taflan 4 visar oss
sidan af ett kalt berg, där granen håller på att utbreda sig
ofvan om den gräns, som tallen förut uppnått, men ej
förmått öfverskrida. Markbetäckningen är här lafvar och mossor,
som företrädesvis intagit platserna mellan stenarne, hvarest
sedermera granens frö kunnat gro. Granens växtlighet blir
här beroende af jordmån, fuktighet och vindskydd.
Föryngringen är ytterst trög, ty moget frö utbildas högst sällan.
Däremot äger granen här förmåga att bilda rotskott,
hvarigenom den kan kvarhålla sig på platsen under flere
generationer. Granfrö kan emellertid af vinden hitföras från andra,
stundom mycket långt aflägsna, skogar. Af detta exempel
finna vi att granen ännu i dag kan utbreda sig öfver
områden, där den förut icke uppträdt, och att barrträdgränsen,
åtminstone hvad granen beträffar, här icke går tillbaka d. v. s.
icke flyttar sig nedåt utan rycker framåt d. ä. stiger uppåt.
Dessa båda exempel på uppkomst af skog på förut
skoglös mark, som vi ofvan lärt känna från stränder vid
hafvet och från ställen nära trädgränsen, belysa emellertid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
