- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Fjerde delen. T - Ö /
314

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Viga lik ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

314

Wlogåhef.

Wingård.

lifrock af hvitt vallmar med svarta oppslag och
svart krage, rödt eller gult förkläde, och eo
oppstàeode hvit och prydlig krage på linnet.
Om vintern nyttjas fårpels. Högtidsdrägten är
en vanlig kjortel, grön lifrock med grön jacka,
eller brun lifrock med blå jacka, och bvita
lintygsärmar, utsydd röd saffiansgördel och brokig
kjortelsäck. Männen nyttja bvita vallmarsrockar
med blå uppslag och smala blå ränder på kragen,
korta gula skinnbyxor och hvita ullsrumpor, samt
vid elak väderlek blà vallmarsöfverrockar.
Egentligen är denna drägt en resdrägt, och häntyder
dermed på sin första uppkomst. Färder och resor
utgöra ock ännu Wingåkersbondens käraste nöje.
Han lemnär gerna, då ban kan, bestyret om
åkerbruket åt hustrun eller tjenstefolket, för att med
sin humla (som ymnigt produceras i orten), sitt
bvetmjöl eller vallmar tåga ut till Stockholm,
Bergslagsorterna eller Gelle. Det lidande, som
derigenom tillskyndas åkerbruket, kommer ej i
betraktande, ty förfädren hafva plägat sålunda
utvandra, och bonden vill följa deras sed. Forssell
(Ett är i Sverige) anmärker, att dessa färder i
allmänhet alstra lättja och håglöshet för sådana
arbeten, som fordra ihärdighet och ansträngning.
Ovanligt är derföre icke, att friska, arbetsföra
män, redan innan de uppnått 50:de året,
öfverlemna hemmanet åt barnen, hvarvid de blott
förbehålla sig ett visst arrende eller så kallad
husmansdel, hvilken de sedan i sysslolöshet förtära.
Det hvete de afyttra, uppköpa de i
Östergöth-land, mala det, sälja det fina mjölet, och behålla
det öfriga för hushållet. Till Stockholm afyttra
de äfven en myckenhet fisk från sjön Hjelmaren.
Gifta i äldre år kalla hvarandra och kallas af sitt
tjenstefolk Sjetfven och Sjelfvan (husfadern och
bosmodern). Vid slottertiden bär qvinnan
ovilkorligen gul kjortel. Såsom flicka nyttjar bon en
bufvudbonad af tvenne med rödt kläde öfverdragna
linnevalkar, under hvilka båret är undangömd!,
hvilket dessutom kring pannan är betäckt med två
rader band; som fästmö bär bon några
silkeshalsdukar vid sidan instuckna i bältet, och framför allt
den på smala remmar nedhängande s. k.
pungtrossen, som består af några små, broderade och med
tofsar prydda läderpungar, hvarnti en liten
silfver-sked, knif och gaffel, nålbok m. m. förvaras.
Fästmannen har sin vanliga hvita vallmarsrock.
Då bruden föres till kyrkan, bär hon en mängd
påhängda band och lappar, jo brokigare, ju bättre.
Af sin hufvudbonad kallas bon då kronbrud, och
den till brudstolen medförda kronan utgör en
sinnebild af hennes erkända oskuld och dygdiga
vandel. Såsom gift, bär bon en mössa, som
fullkomligt betäcker hufvudet. Efter första barnsängen
aflägges pungtrossen för alltid. Ortens allmoge är
för öfrigt glad, vänlig och gästfri till lynnet.
Männerne äro mestadels kunnige i åtskilliga
handtverk och handarbeten, och qvinnorna väfva och
förstå skickligt att köra hästar. Flickor förrätta
här vanligeo skjutsandet, till dess de blifva gifta.
Svåra brott äro bär oerhörda, och dä sådana
begåtts, skall man alltid hafva funnit, att den brotts-

lige bärstammat från oågon inflyttad slägt, och tj
bört till gamla stammen. Baroens första
undervisning är busmodrens sak, och mannen befattar
sig ej dermed. Socknen bar eo stor och präktig
korskyrka med torn. Bland berregårdar märkai:
Säfstaholm och Skenat (se dessa ord). Hår belagna
jernverk äro: Hogijo, Biltsbro och Spånga.
Socknen kallas äfven Stora Wingåker, och innehåller
1561 mantal, med 6,950 inbyggare på en areal
af 68,573 tunnl., hvaraf 8,580 äro sjöar och kärr.
Adr. Örebro eller As.
Wingåker, Ö*<r», en socken i Oppunda härad,
är belägen invid V. Wingåker, 6| mil N.V. från
Nyköping, och tillbör 3 kl. reg. Socknen är
mestadels slät och jemn; men mot sydost, der deo
gränsar mot Östergöthland och Kolmorden,
bergaktig och besvärad af kärr och moras. Hädande
jordmånen är stark och bördig lera. Den i Stora
Wingåker öfliga drägten bar här mest blifvit
aflagd , sedan socknen derifrån söndrades. En mängd
smärre sjöar, strömmar och vattendrag, som bar
finnas, gifva orten ett omvexlande och behagligt
utseende, Bland berregårdar märkas bär: Sjoholm,
med en hälsobrunn, samt fideikommisset Claeslorp
(se detta ord). Jernverk i orten äro: KrämboI
och Forssa. Åkerbruket är här särdeles gifvande.
Socknen innehåller 38 J hemman, med 2,050
io-byggare på en areal af 21,430 tunnland, hvaraf
3,980 äro sjöar och kärr. Adr. Nyköping.

Wingård, Anders, pastor i Krokstad inom N.
Bohuslän på första hälften af 1600-talet, var
stamfader för Wingård^ka slägten. Om honom
berättas, att ban var illa utsatt för fiendtlig| öfvervåld
under den åren 1613-1645 mellan Svenskar och
Norrmän pågående llannibalsfejden, hvaröfver han
i en gammal i pastorsarkivet befintlig anteckning
på följande sätt klagar: "Svendscben hafver rofvit
fra mig, samt mestendeelen fra de bedste bönder
alt det de bafde; ja saa jeg nepplig med min
fattige Qvinde og 10 smaa born undkom. Sedan
kom alter Svendscben neer og brendte min gaar
af slet i grund, ja saa ikke bus är blifvit
staaeo-dis, saa jeg är nu som en vild Ruld i marken,
o. s. v. Om tänkesättet i orten på hans tid
vittnar följande sägen angående denne pastors sista
dagar och död. Då ban en vacker påskmorgon
skulle rida till Hede kjrka, mötte bonom två
troll-packor, som redo, den ena på prestens oxe och
den andra på en varg, samt åtföljdes af en
orkan, hvilken var nära att kasta honom af bästen.
Lyckligen undkommen detta äfventyr, berättade
ban sedan ifrån predikstolen om sitt möte med
troll-gommorna; men då fylldes kyrkan hastigt sf ett
hårdt väder, och en skv af dam omhvarfde
presten. Han blef deraf straxt mållös, och dog pà
tredje dagen derefter, år 1646.

Wingård, Carl Kredrik af, föddes i
Stockholm d. 26 September 1781, och ämnades i
början åt den militära banan, då ban äfven, efter
tidens besynnerliga sed, redan i sin späda
barndom utnämndes till fänrik vid det i Gölbeborc
förlagda v. Salzas regemente. En svär samt till
och med lifsfär||g brännskada, hvilken ännu i ban-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 29 20:15:45 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/4/0316.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free